Lady Isolde i Camelot

Jättebra

(%).(%) <----------- Get hypnotized by the puppy eyes. And give me more, when you have time...

Bra!

*bevakar*

Super bra som vanligt

väldigt bra

Super ^^

meeeeeeeeeeeeer

den är jättebra! jag älskar historia och eftersom detta utspelar sig låååångt bak i historien så kommer det att bli intressant att läsa!

*ny läsare*

Jätte bra C: *bevakar* (ny läsare)

Kapitel 3
Merlin

Vakten hade lämnat henne vid slottsporten med en bugning. Isolde hade aldrig besökt slottet förut så hon visste inte vad hon skulle göra. Var det meningen att hon bara skulle gå in eller var hon tvungen att få tillstånd? Två tjänare gick förbi henne med snabba steg.
”Tack för att du följde mig hit, Merlin.” sa den kvinnliga tjänaren.
”Det var bara trevligt med en promenad, Gwen.” svarade Merlin och Gwen gav honom ett leende innan hon skyndade sig iväg.
”Ursäkta mig.” sa Isolde till Merlin som förvånat stannade upp. ”Det är första gången jag är i Camelot och jag blev av med min häst och packning till några rövare i norr. Jag skulle gärna vilja träffa kung Arthur. Vet du vart jag kan hitta honom?” frågade hon Merlin.

”Jag är Arthurs personliga tjänare så jag kan ta dig till honom. Tyvärr sitter han i ett viktigt möte just nu.” sa han. ”Om du vill så kan jag visa dig till ett ledigt rum.” fortsatte han. Isolde nickade tacksamt till svar och följde efter Merlin in i slottet. Merlin gick vant genom alla korridorer och hälsade på både tjänare och riddare som de mötte. Han var trevlig mot alla men Isolde blev förvånad över att riddarna var trevliga tillbaka.
”Jag vill inte vara otrevlig, Merlin. Men hur kommer det sig att riddarna inte behandlar dig som de andra tjänarna. De behandlar dig nästan som en vän. Och det är inte vanligt.” sa Isolde och Merlin ryckte på axlarna.
”Jag har varit Arthurs tjänare i många år. Till och med innan han blev en kung. Jag har känt de flesta riddarna lika länge som jag har känt Arthur. Vissa av riddarna kommer inte ens från några adelsfamiljer. Arthur bryr sig inte om sådant när han dubbar dem.” sa Merlin lättsamt.
”Hur är kungens inställning till magi?” frågade hon och Merlin stelnade till och tittade misstänksamt på henne.

”Varför undrar du det?” frågade han stressat och tittade sig över axeln så att det inte var någon bakom dem.
”Jag har hört massa rykten den senaste tiden bara.” mumlade hon och Merlin slappnade av igen.
”Jag tror inte att Arthur har bestämt sig än vad han tycker om det.” sa Merlin och det fortsatte gå under tystnad. Efter några minuter kom de fram till slutet av en korridor med några dörrar.
”Här är gästrummen. Det där är ledigt.” sa Merlin och pekade på en dörr.
”Tack så mycket, Merlin.” sa Isolde och log. Merlin rodnade och log tillbaka.
”Varsågod. Vad heter du?” frågade han.
”Jag heter Isolde och kommer från Eldorne.” sa Isolde och öppnade dörren som Merlin hade pekat ut.
”Jag borde nog gå nu.” sa Merlin ursäktande.
”Det var trevligt att träffa dig, Merlin.” sa Isolde. Merlin bugade sig lätt innan han gick iväg. Isolde log och gick in i rummet. Rummet var ganska stort och sparsamt möblerat. Det stod en säng mot en av väggarna och framför en eldstad stod ett bord med två stolar. Isolde suckade och lade sig ned på den mjuka sängen. Isolde var inte säker på hur hon skulle göra härnäst.

Hennes plan var att ta sig till Camelot och det hade hon gjort. Skulle hennes nästa steg vara att lära känna så många personer hon kunde i Camelot? Hon bestämde sig för att göra det så länge. Men först och främst var hon tvungen att sända efter en sömmerska. Hon behövde verkligen nya kläder. Dessutom behövde hon ett bad. Hon luktade på sig själv och rynkade på näsan åt stanken.

Bra....!!!!