Hogwarts?!

Spännande, roligt och så bra såklart! Mer!

Bara för att ni ber så snällt så ska ni få ett nytt kapitel:

Kap. 4


Jag kastade en blick på klockan. Den var kvart i tre. Jag skulle aldrig kunna sova. Jag var trött, och behövde sova men jag kunde inte slå mig till ro. Jag tänkte på huruvida mamma och pappa märkt att jag var borta, vissa stunder greps jag av sådana skuldkänslor att det var nära att jag gick upp och packade för att åka hem igen, andra stunder var jag övertygad om att jag var tvungen att göra det här för mig. För mitt nu och min framtid.

Mitt huvud kändes som om det skulle sprängas. Jag var bara elva år, och jag hade rymt hemifrån för att börja på Hogwarts. Hogwarts. Jag tänkte på hur härligt det skulle bli att börja där, hur mycket jag skulle trivas. Kanske jag skulle få träffa Harry Potter, och fråga honom om….

Jag märkte inte att jag somnat fören jag vaknade med ett ryck. Det var någonting som hade väckt mig, och jag satte mig yrvaket upp. En uggla pickade med näbben mot fönstret. Jag suckade, svängde benen över sängkanten och gick genom det stora rummet fram till fönstret. Där slog jag upp det på vid gavel och följde ugglan med blicken när den seglade in och släppte ner ett brev på min säng. Jag lät fönstret stå öppet, och de vanliga lite bedövande ljuden av bussar och bilar hördes in. Jag satte mig ner på sängen och slet upp kuvertet.

Käre Ms. Mallory.
Mitt namn är Albus Dumbledore. Jag är rektor för Hogwarts som du ska börja på inom en vecka. Enligt Tom kom du till Den Läckande Kitteln sent igårkväll, utan några föräldrar eller förmyndare. Detta gör mig mycket bekymrad, eftersom jag är mycket mån om mina elevers välbehag på Hogwarts. Jag har pratat med otaliga mugglarföräldrar och övertalat dom att låta sina barn börja på Hogwarts. Skicka ett svar med den här ugglan om du vill.

Jag funderade ett ögonblick, innan jag hämtade en bit pergament som låg i en låda i nattduksbordet och skrev:

Mina föräldrar kommer aldrig att ändra sig angående Hogwarts, men det är okej. Jag tänker bo på Hogwarts största delen av året och på sommaren kommer jag bo på den läckande kitteln. Jag saknar dem inte, de var inte så bra föräldrar.
Tack ändå, Ellie Mallory.

Jag slängde en blick på klockan (halv nio) och började klä på mig för att gå ner och äta frukost. När jag kom ner var det relativt tomt på puben, förutom några surmulna svartalfer som satt i ett hörn och såg ut att vänta på någon. Jag gick raka vägen till disken och ringde på en liten klocka. Tom kom genast och log ett tandlöst leende. ”vad får det va att vara Ms. Mallory?” frågade han. ”ähum, jo jag har bara mugglarpengar men..” sade jag. ”det är lugnt, du kan betala med dem så löser jag in dom på banken sen, skulle ändå dit i eftermiddag.”

Mina pengar räckte precis till en frukost, och när jag gick ut på den solbelysta gatan så var jag smått orolig. Diagongränden var fantastisk! Det var en liten, smal kullerstensgata som var kantad med lustiga affärer med färgglada skyltar. Många tidiga häxor och trollkarlar kånkade redan på tunga plastkassar med böcker i. Jag visste att jag inte hade råd med någonting än men jag styrde snabbt stegen mot Ollivanders bara för att titta på trollstavarna.

P.S hej Märta.....

ÅHH! SÅÅ BRA

Vem e Märta? o_O

Min kompis, vi smsar o jag tvingade henne att läsa den. (hon är HP hatare)

Hur kan man hata HP? O,o''

Vet inte, fråga henne
Hon är lite konstig.

väldigt bra

Kap. 5


Jag steg in i den gamla affären och ett litet pling hördes långt inne i butiken. Jag tittade mig förundrat omkring, ett tiotal höga hyllor täckte väggarna med tusental smala, dammiga askar. En gammal man kom fram till mig. ”God dag Mr Ollivander.” sade jag lite nervöst, han tittade på mig så konstigt. ”God morgon, ska du köpa din första trollstav?” sade hon sedan mycket långsamt. ”nej, alltså jag har inga pengar. Jag ville bara titta på trollstavarna.” sade jag. ”inga pengar hmm… jag skulle faktiskt behöva en assistent vet du, jag är inte lika snabb upp och nerför stegarna längre.” Jag kände hur hoppet tändes och sade snabbt så att orden snubblade på varandra: ”Ja! Jag skulle jättegärna vilja bli din assistent! Ja, ja absolut!” Han log mot mig.

Dagarna gick fort, varje dag vaknade jag i mitt rum på Den Läckande Kitteln, åt en stor frukost och skyndade sedan iväg till Ollivanders. Jag fick hämta ner askar, damma hyllor och sköta betalningen. Jag såg massvis med barn som skulle köpa sin första trollstav och blev mer och mer avundsjuk för varje dag, jag hade redan köpt alla mina böcker och skolsaker, men fortfarande hade jag inte råd med en trollstav.

Sista dagen på sommarlovet vaknade jag tidigt och låg en stund i sängen och bara kände hur lycklig jag var, innan jag hoppade ur och snabbt klädde på mig för att gå ner och äta frukost. Hagrid satt därnere, han skulle tydligen köpa någonting till hans pumpaland men tagit en paus för en bit mat på puben. Vi samtalade en stund innan jag begav mig till Ollivanders med dunkande hjärta. Det var tomt i butiken men när jag kom in så uppenbarade sig Mr. Ollivander. Han log mot mig när han såg mig. ”Äntligen dags för den där trollstaven?” frågade han. Jag nickade och han drog fram ett måttband och började mäta mig.

Tio minuter senare hade jag prövat otaliga trollstavar som allesammans låg i en hög på disken. Till sist, drog han ner en stav och sade: ”Aha! Detta var vad jag letade efter! Pilträ, 13 ½ tum, fjädrande med testralhår inuti. Pröva!”

Jag tog emot den och kände plötsligt att jag hade hela världen framför mig. Jag kunde göra vad jag ville och ta mig vart jag ville med denna stav. Jag svängde med den i luften och små, skära rökpuffar uppenbarade sig. ”Ja! Ja!” Skrek Ollivander. Jag kunde inte göra annat än le medan han slog in den i papper och gav den till mig. ”Då så, min duktiga assistent, nu har du äntligen uppfyllt ditt mål!” Jag betalade, sade hejdå och gick, lyckligare än någonsin ut på kullerstensgatan.

Jag hade fortfarande lite pengar kvar och gick för att fira på Flourish glassbar. Där tog jag en stor chokladglass med jordgubbsströssel och satt och njöt av den i solskenet.
Resten av dagen spenderade jag med att titta en sista gång på alla ugglorna i Eylops ugglemarknad och slänga trånande blickar på Åskviggen.

Middagen tillbringade jag med Tom, han var faktiskt riktigt trevlig när man lärde känna honom och på natten sov jag gott och djupt.
Morgonen var en nervös tillställning. Tänk om jag inte kom igenom spärren till perrongen? Tänk om jag inte var en häxa trots allt? När den sista tanken slog mig så motade jag genast bort den. Jag har faktiskt fått ett brev och köpt en trollstav.

Jag tog en mugglartaxi till Kings Cross och kom dit tio i elva. Där tog jag en vagn och lassade upp mina trolldomssaker på den innan jag sprang genom spärren. Tänk, hur många gånger jag åkt hit efter skolan och tittat på denna vägg, utan att veta att jag en gång skulle få springa igenom den.

Omg super!

Tack