Heart's On Fire [SV]

Underbart !
jag BEVAKAR ♥

Supermegaazomefoxiehot! Ny bevakare!

Lätt att man bevakar! ÅZUM!

~Kapitel 5. Kyssen.~
Hermione Granger:

Hennes hjärta bankade hårt hela lektionen. Men varför? Hon hade ingen aning. Skit också. Det kunde väl ändå inte bero på…? Nej, vad tänkte hon med? Hon var nära att fnissa högt. Draco Malfoy, varför skulle Draco Malfoy få hennes hjärta att slå hårdare? Äsch, hon inbillade sig säkert bara!

Efter lektionen kände hon att hon behövde vara för sig själv, så istället för att gå till lunchen med de andra sa hon hejdå till sina kompisar och gick i riktning mot fängelsehålorna. Hon hade ingen aning varför, men det kändes rätt på något sätt. Just som hon skulle gå förbi ingången till Slytherinarnas sällskapsrum kände hon en smäll och var nära på att falla till golvet. Men ett par starka armar fångade upp henne just som hon skulle ta i golvet och hon såg upp i Draco Malfoys silvergrå ögon.

Draco Malfoy:

Av en ren reflex fångade han upp den brunhåriga flickan just innan hon skulle slå i marken. I nästa sekund stirrade han in i hennes vackra bruna ögon. Hon flämtade till och han hjälpte henne upp på fötter. Han harklade sig och kände hur en rodnad steg på hans kinder. ”Vad nu då?” Tänkte han. ”Ska jag bara gå här ifrån, och låtsas som om ingenting har hänt eller ska jag…” Utan att tänka sig för lutade han sig fram och kysste henne. Sen insåg han vad han höll på med och slet sig loss och rusade därifrån.

Hermione Granger:

Hermione flämtade till när han hjälpte henne upp och innan hon han tänka så kysste han henne. Det var en snabb kyss eftersom han nästan på en gång slet sig loss och rusade där ifrån.
Känslorna vällde upp inom henne, förvåning, ilska, skamsenhet och framförallt den känsla som förvånade henne mest, lycka.
Hon stapplade bakåt några steg och vände sig sedan om och gick i rask takt mot Stora Salen. Hon skulle låtsas som om ingenting hänt, bara säga att hon visst var lite hungrig, sätta sig med sina vänner och agera normalt.

-J-jag var visst h-hungrig i alla fall. Stammade hon när hon slagit sig ner med sina vänner.
-Hermione? Är du okej? Harrys oroliga röst nådde hennes öron.
-J-j..Ja. sa hon bestämt. Jag mår toppen.
Sanningen var att hon faktiskt gjorde det. Och det fick henne att känna sig hemsk.

Draco Malfoy:

Draco fortsatte att springa, bara springa genom de tomma korridorerna. Han skulle absolut inte vända tillbaka till Stora Salen, inte på hela dagen.
Eftersom lärarna fortfarande trodde att han var sjuk passade han på att gå till biblioteket där han kunde få vara ifred. Plugga tänkte han inte göra, men han ville bara få vara ifred och inte tänka alls.
Han måste ha somnat eftersom han vaknade med ett ryck när han insåg att han inte längre var ensam. En välbekant flämtning hördes bakom honom och han vände sig snabbt om. Synen som mötte honom överväldigade honom med en massa olika känslor på en och samma gång när han insåg vem det var. Hermione. Hermione Granger.

aw gulligt!

AAaaaaaaaaaas bra!!!!!! fortsätt!!!!

Tack så mycket, skriver redan på nästa kapitlet!

Yay!

~Kapitel 6. Passion~
Draco Malfoy:

Hermione stod bara där och tittade förskräckt på honom som om han skulle göra henne illa, trots att de båda visste att hon skulle vara fullt kapabel till att försvara sig och besegra honom. Han kände hur hjärtat bultade som det aldrig hade gjort förut och han drog några djupa andetag och blundade. När han öppnade ögonen hade Hermione tagit några få steg in i biblioteket och hon tittade oroligt på honom.
-Draco? Sa hon mjukt.
Han nickade och betraktade henne med blandad nyfikenhet och förvåning över henne tonfall och utbytandet mot hans efternamn till hans förnamn.
-Det där, tidigare idag, du vet..
-Ja. Han kunde inte låta bli att vara rädd.
-Vad var det? Jag menar, vad betyder det? Hon såg generad ut, men samtidigt nyfiken.
Han tog ett försiktigt steg närmare henne.
-Jag antar…att det betyder… Han tog ännu ett steg närmare henne. Nu var dom så nära att han kunde höra henne hjärta slå fort, fort. …att jag har känslor för dig.
Han lutade sig tvekande fram och hörde henne flämta till.
-Draco… viskade hon och lindade sina fingrar i hans hår. ”Jag har känslor för dig med.”
De kysstes, för andra gången, men mer passionerat och meningsfullt.

Hermione Granger:

Äntligen så visste hon varför hon alltid mått så dåligt när han förolämpat henne och kallat henne för smutsskalle. Hon var kär i honom. Kär. Det hade hon varit hela tiden, utan att inse det. Och han hade tydligen känt likadant för henne också. När hans läppar mötte hennes kändes allt rätt. Hon var fulländad.

Förlåt för ett kort kapitel, men jag lovar att skriva mer idag!♥

Ravenclawsome!!!