Slaget om Hogwarts min version [SV]

^
Okej, men superduperbra!


^
Haha! Roligt!
Men jag tror att dom har en tanke, en tanke om kakor och sötsaker 8D

Ja tänkte precis tilllägga det.

^
Okej (Det här inlägget var mest så att om ingen hade skrivit imorgon så att du kan skriva!)

otroligt bra! Känner på mig att fortsättningen kommer bli grym. Ett plus i kanten att det är lite Dramione också BEVAKAR!

Jättebra!!!

Bevakar! Superm liksom om du blir en författare vill jag läsa dina böcker

Vilka gulliga läsare ni är. tack så mycket. Haft lite problem med internet men nu kommer det mer.

Kap 2. Dracos känslor.

Hermione:
När hon letade efter en tom kupé så gick hon förbi Slytherins kupé. Hon såg Draco sitta när inne med Crabbe, Goyle och Pansy. Pansy...av någon anledning högg det till i henne.
Var inte dum Hermione du bryr dig inte om Draco. tänkte hon. Hon fortsatte att gå. Efter att ha passerat massa kupéer med glada barn i alla åldrar stannade hon. Tåget tog slut.
''Granger'' ropade någon. Hon vände sig om. Där stog Draco.
''Vad vill du?'' fräste hon.
''Prata'' sa han och drog in henne i en tom kupé. Hon kämpade emot men han var för stark.
''Vad? Ska du inte prata med Pansy?'' det sista ordet uttalade hon med avsky.
''Och lyssna på allt hon köpt i Paris? Skojar du?''
Hermione mjuknade upp lite. Men bara lite.
''Så vad ville du säga?'' sa hon och försökte dölja leendet som ville sprida sig över hennes ansikte. Han log mot henne. Inte elakt utan snällt.
''Jag såg det där.'' sa han.
''Vad?''
''Ditt leende.'' sa han och log ännu mer.
''Jag förstår inte vad du pratar om.'' mummlade hon och försökte lämna kupén. Han ställde sig framför dörren och lyfte hennes haka så att hon såg på honom med ett finger.
''Hermione?'' sa han. Den här gången lyckades hon inte dölja sitt leendet.
''Du sa mitt namn!'' sa hon.
''Vad menar du?'' sa han förvånat.
''Du sa 'Hermione' inte 'Granger' eller 'smutsskalle'. Det har du aldrig sagt förut.'' sa hon med ett leende.
''Nu har jag det.'' sa han och log också stort. Hon log också mot honom men kom plötsligt på att det var Draco hon log mot.
Skärp dig Hermione. Det är Draco inte Ron. Ron...fokusera. Hon tittade ner.
''Vad är det?'' Han hade märkt det.
''Inget särskilt bara...jag bråkade med Ron igen och...det är inget viktig det händer hela tiden.''
''Klart det är viktigt det gäller ju dig.'' sa han. Hon kände hur hon rodnade.
''Du gillar mig va?'' frågade hon. Han nickade.
''Ända sen första gången jag såg dig.''
''Men varför kallade du mig smutsskalle? Varför hoppades du att jag skulle bli neddragen i Hemligheternas Kammare?'' Hon var plötsligt arg.
''För...för att...jag gillar dig. Det bara blir så när jag gillar tjejer.'' Han hängde med huvudet. Hon kände sig plötsligt skuldmedveten.
''Förlåt. Jag gillar dig faktiskt också.'' sa hon och klev närmare. Hennes fötter lydde henne inte. Inget lydde henne. Hennes ansikte kom närmare Draco's. För nära. Den som gjorde det var inte bokmalen och lektionälskaren Hermione Granger. Hon var Hermione förälskad i Draco.

Draco:
Hermiones ansikte kom närmare och närmare. Han kände sig lite skamsen när han satte händerna på hennes midja. Till hans förvåning kämpade hon inte emot utan placerade sina händer i hans nacke. Hon var väldigt nära henne nu. Han kunde känna henne andas. Han såg varje lilla ögonfrans runt hennes vackra bruna ögon.
''Vad håller vi på med?'' mummlade han.
''Jag vet inte. Men jag gillar det.'' svarade hon.
Nu händer det. tänkte han. Och det gjorde det. Dem kysstes.

Ursäkta för vvvväääälllllldddiiiggggtttt lågnt kap. Jag försökte lixom göra det spännande men det kanske gick lite väl mycket. Hoppas ni gillar det iaf.

Bra!

Bra!!!! Nice!!!

Långt? Va? Vad dillar du om! Jag vill ha mer!