Zack

Tack!

Kap. 5
Jag vaknade upp två dar senare i sjukhusflygeln.
Klockan var 12.53. Skyndade jag mig skulle jag hinna gå på quidditch matchen en timme senare. På bordet brevid mig stod en vas med tulpaner. Samma dag som jag kom till Hogwarts, hade jag träffat Luna Lovegood. Ett litet kort hängde på sidan. Krya på dig Zack! //Luna Jag log. Luna och Draco var mina bästa kompisar. Luna var välldigt söt också men det hade jag inga som helst planer på att berätta för någon om inte Draco.
Draco kunde man lita på. Jag luktade på blommorna och vattnade dom lite. Sedan gick jag tillbaka till sängs och drog täcket upp till hakan och drog upp elementet brevid mig ungefär två snäpp. Sedan tog jag ett grep runt den lilla smyckade kartongen med "Berti Bots every flavour beans" och på den stod en prydlig handstill "Hoppas du kryar på dig tills matchen (rawencla vs slytherin) , jag paxar en plats åt dig,och ät många bönor, det hjälper! // Draco Jag öppnade kartongen och tog en böna vilket lädde till sju till. Sedan klädde jag på mig och smög till matsalen och snodde med mig lite mat som inte hade städats undan efter lunchen än. Det var kucklingklubbor, kryddade klyftpotatisar,köttbullar och prinskorvar och ett paket mjölk som ingen hunnit öppna. Jag älskar mjölk. Jag gick till sällskapsrummet och åt upp allting och sedan gick jag och tog en kalldusch innan matchen. Jag sprang fort och kom fram till matchen i tid. Matchen började och det var en jätte häftig sport! Jag skulle vilja bli sökare eller slagman. Slytharin vann överlägsett och vi firade stort med daim tårta inne på sällskapsrummet medan rawencla förmodligen deppade.
"-Astaraaaa...." hörde jag plötslig en viskning. En jätte orm...

Fy så spännande!!! Och så slutar du på sämsta möjliga ställe! Vill veta hur det går nuuuu! Meeeeeer! Jätte gooodiegoodie!!

Jättebra!
Bara en grej: Luna börjar på Hogwarts när hon "är" 14 (alltså hon går inte första, andra eller tredje året på Hogwarts). Dessutom är hon ett år yngre än Harry och Draco. Fast det är ju en fanfiction och då kan man ju skriva vad man vill! ♥

Gör hon?! Det visste jag inte. Bara för att hon först dyker upp i femman behöver väl inte det betyda att hon inte gick sina första år!

Tror iallafall att det är så... Men jaja

Du kanske har rätt, vad vet jag? Menemen, nu ska vi inte gå mer off topic här så vi stör de andra läsarna!

Tackar! XD Dramione99-Du vet det e så man gör )Ha,ha,Jag kännde på mig att nån skulle säga så, men jag tyckte Luna passade bäst så ... Hoppas det e ok!

Kap.6
-Hör ni...? frågade jag och rykte i Dracos rock.
-Va?? skrattade Draco och log åt ett bra skämt nån av de andra just sagt.
-Hör du inte?? sa jag igen och började gå mot dörren där det kom ifrån.
-Öhh,neee..... skämtade Draco och dom andra skrattade med.
Jag struntade i de och drog försiktigt upp staven.
-Astaraaa...oaaaa.... hörde jag igen. Tanken flög mig om en jätte orm. Huvudet virvlade av tankar och det var som om någon hypotiserade mig till alla dessa tankar.Föttarena styrde okontrolerat mot dörren. Handen skakade men ändå lyfte min hand mot hand taget med trollstaven i andra handen. Dörren gled upp och staven gled ohjälplöst ur min svettiga hand och föll mot golvet. Ett starkt sken lös mot mitt ansikte och bländade mig mot marken. Jag sträckte mig efter staven men den rullade som hypnotiserat den med åt motsatt håll. Draco, Goyle och Crabbe sprang modiga mot mig för att hjälpa mig in i rummet igen, men dörren for igen framför näsan på dom och låstes utifrån. Jag låg hjälplöst på marken med trollstaven en meter från min hand.
Så plötsligt försvann det. Bara så där. Jag reste mig snabbt upp och tog upp trollstaven.Steg sprang iväg och en rock flaxade i väg runt hörnet och stegen suddades ut. Jag vännde mig kvickt om och fick en stor schock.Jag hade ingen tid att springa efter. Ormen stod rakt framför mig.
-Ataraaa oaarakarraaa... viskade jag av förvåning.
-Astarraaa ooaa mionaraaa... viskade ormen tillbaka och började cirkla sakta och läskigt men ändå vänligt.
-Ge dig av!!! skreck jag plötsligt och kännde hur jag kunde kontrolera mig själv.
-ZZZZsssssaaaaaa!!!! skreck den och cirklade bort och försvann. Hjärtat dunkade hårt i bröst korgen. Jag måste till Dumbledor!! tänkte jag och började springa mot det håll den "anonyma personen som ville mig illa och lämnade mig i sticket med ormen" sprungit.Så plötsligt bromsade mina fötter in framför en rustning som stod som en häftig prydnad i korridoren. På det vassa spjutet satt någonting spettsat. Jag drog försiktigt av det lilla tygmärket som hade fått ett håll rakt igenom sig. Jag vände försiktigt på det.
Det var ett Hogwarts märke från någons hals duk. Jag läste noga.
-Gryffindor... mumlade jag ut det som stod på märket.

Jättebra! Det är klart att du får skriva vad du vill i din ff! DEt stör inte mig att Luna är i en annan ålder!

Tack!

Kap.7
Jag stoppade märket i vänstra fickan och klappade rusningen på dens hjälm. -Idag var du till stor hjälp! sa jag och log mot den. Jag började springa allt vad jag hade för att inte någon annan skulle träffa på ormen. Specillelt inte någon utan kunskap. Jag visste inte vad jag hade gjort. Sa jag något snällt eller förolämpande. Den värkade iallafall inte haft några planer på att göra mig illa.Jag hade ingen aning var Dumbeldores kontor var men det var bråttom så jag fick leta mig fram. Jag frågade alla på vägen. Så plötsligt kom Harry,Ron och Hermione. Jag stannade upp framför dom. Ron och Hermione såg ut att vilja fortsätta gå utan att bry sig om mig. Men Harry stoppade dom.Harry såg rädd ut. Och jag visste nog varför. Märket som skulle suttit på hans halsduk var bortrivet.- Vad e det? frågade Harry rädd men snobbigt.
Jag var lika rädd men kännde mig tvungen att svara.-Jag undrade bara hur det kändes att släppa lös ormen utanför Slytherins sällskaps rum för ungefär en halvtimma sen... sa jag tydligt och hela korridoren stannade upp och lystnade knäpptysta i väntan på Harrys svar.
-Är det sant, Harry?? sa en liten kille som såg upp till Harry.-Stupify!! skreck jag och riktade trollstaven mot den lilla ungen. Ungen vart förstelnad och nu kunde mormor vara stolt. Det var hon som hade lärt mig trollformlern några dagar innan resan till Hogwarts. Mina läppar börjde darra och jag kände hur det började dra och sticka i näsan som när man håller sig för gråt, för det var precis det jag gjorde.Jag kände mig rädd men självsäker.
-Det har jag aldrig gjort och skulle aldrig heller göra men det skulle ju alltid vara skönt att slippa en o annan, t.ex du, Draco,Snape,Crabbe,Goyle...
Jag andades häftigt och riktáde staven mot Harry.
-Ät sniglar.... visk-mumlade Harry och tog tag i Rons stav och riktade den mot mig.(Efter som att hans egen vart sönderbruten i en duell mot Draco.)Jag han precis duka och formlern stutsade tillbaka på honom själv. Draco och de andra började garva. Jag satta foten mot Harry som låg och kräktes sniglar på marken oh böjde mig ner och viskade "Var e Dumbeldores kontor??" även om jag redan visste utan för att retas.Harry gav mig en hård klapp på min kind. Jag blängde ilsket mot honom men gjorde inget. Utan började gå mot kontoret.

Jättebra! och det spelar ingen roll om du hittar på egna saker, det är jättebra ändå! ♥