En mugglare på Hogwarts

jag har skrivit klart kapitlet, men jag har inte den datorn som kapitlet e på just nu, så jag lägger upp det imorron ^^

ok

Det här kapitlet blev ganska långt, jag o StrangePeople kom överens om att jag skulle skriva om sorteringen, så jag fick gå fram ganska fort ^^ hoppas det inte gör något

Kapitel 3

”Hallå, Chris, du måste vakna nu, vakna”, hördes en röst. Chris öppnade ögonen till hälften, men stängde dom igen efter bara en sekund.
”VAKNA NU”, det här var inte samma röst som den förra, den var strängare, men samtidigt glad.
Chris öppnade åter igen ögonen, den här gången helt, och märkte att både Nova och Dexter satt och tittade på honom.
”Vad är det?”, sa Chris och lät som om han ville somna om igen.
”Vi är nog framme ganska snart, du borde byta om nu, sa Nova glatt, vad spännande det kommer bli.” Hon var väldigt förväntansfull, det syntes tydligt i hennes ögon.
Chris började fundera på var de var på väg, han hade ju fortfarande ingen aning. Han böjde sig lite framåt för att titta ut genom fönstret. Det hade redan börjat mörkna ute, och han såg tydligt sin spegelbild i glasrutan.
Det ljusbruna håret som hans mamma hade kammat och fixat till på morgonen var nu rufsigt och luggen skymde halvt hans blågröna ögon som såg piggare ut nu än de gjort för en minut sedan.
Plötsligt mindes Chris vad Nova hade sagt alldeles nyss.
”Va?! Vadå byta om?” sa han med ett lite chockat uttryck i ansiktet.
”Till din skolklädnad såklart”, svarade Dexter.
Chris tittade på Dexter, Nova och Neo och upptäckte att de nu bar svarta klädnader, istället för jeans och t-shirt, som de hade haft innan.
”Men jag har ju inget annat än det här”, sa Chris. Nova och Dexter utbytte en blick mot varandra men sa ingenting.
Plötsligt ljöd en tågvissla och man kunde tydligt känna hur tåget bromsade in, men det dröjde ändå några minuter innan det stannade helt.
Chris började bli orolig igen men tänkte att om han följde med Dexter, Nova och Neo så skulle han förmodligen hitta en vuxen att prata med förr eller senare. Den personen skulle säkert kunna hjälpa honom tillbaka till King’s Cross Station.
”Kom nu”, ropade Nova glatt och började skutta ut ur kupén. Chris, Dexter och Neo följde efter henne när hon gick av tåget. ”Det här är nog första gången jag ser Neo röra på sig”, tänkte Chris och log för sig själv.
”Förstaårselever hitåt”, brummade en röst lite längre bort.
Chris vände sig åt det hållet där rösten kom ifrån och kunde inte undgå att spärra upp ögonen. Han hade aldrig sett någon som den här mannen. Han var dubbelt så stor som en vanlig man och hade tjockt, långt, risigt hår. På sig hade han en brun kappa med fickor stora som… ja Chris kunde inte ens komma på något att jämföra de där fickorna med.
Chris och hans tre nyfunna vänner följde efter den stora mannen ända tills de kom till en sjö. Där stannade han, vände sig om och sa med sin brummande röst ”Sätt er fyra och fyra i båtarna”.
Chris, Dexter, Nova och Neo satte sig tillsammans i en båt och när alla elever var i sina båtar började de röra sig framåt.
”Det måste väl vara något rep som sitter fast i varje båt och drar den framåt”, tänkte Chris.
Just då hörde han en flicka i en av de andra båtarna ropa ”titta där”, så Chris vände sig om för att se vad det var flickan menade. Han tappade nästan hakan, för han förväntade sig att det skulle vara ett djur i skogen eller något liknande, men istället såg han att ett stort slott började synas från att ha varit skymd bakom en kulle.
”Wooow”, hördes det här och där bland båtarna. Chris kunde inte sluta titta på slottet, det var gjort i sten och hade en massa höga torn och stora fönster som det lös ifrån.
Båtarna hade stannat och alla elever följde efter den stora mannen in i slottet, där en gammal kvinna med smaragdgrön klädnad och spetsig hatt stod och väntade.
”Välkomna till Hogwarts, jag är professor McGonagall”, började hon, men Chris lyssnade inte så noga. Han stod bara gapande och tittade på allt och alla runt omkring sig.
Chris märkte att hon nämnde ordet ”elevhem”, vilket fick honom att minnas att Dexter, Nova och Neo hade pratat om det. Men han tänkte inte på det så mycket.
Efter ett tag började alla elever gå framåt och Chris märkte att det var McGonagall de följde efter. Han började också gå och de fortsatte tills de kom in i en stor sal. Det fanns fyra långa bord bredvid varandra och ett lite kortare längst fram i salen. Vid det kortare bordet satt det vuxna personer och Chris gissade på att de var lärare. Vid de längre borden satt barn i lite olika åldrar och Chris förstod att det måste vara eleverna.
Borden var dukade med tallrikar och bägare i guld och silver. När Chris tittade upp mot taket såg han att det inte fanns något, istället var det en stor natthimmel där. Hundratals ljus svävade under natthimmelen och Chris blev verkligen imponerad, han hade ingen aning om hur de fått det att se så äkta ut.
Chris var så chockad över det storslagna rummet att han vid det här laget hade glömt bort att han egentligen inte skulle vara där, han hade ju åkt med ett tåg som han inte skulle.
Alla elever stannade när det kommit så pass långt fram att de hade gått förbi alla långbord. Där framme, framför det korta bordet, stod en pall. På pallen låg en gammal och lappad hatt.
Nu hade Chris blivit lite nyfiken och funderade ivrigt på vad som skulle hända sen, men han hoppade förskräckt till, som flera andra, när han märkte att hatten började sjunga ”Ni kanske ej tycker att jag är vacker, men döm ej efter vad ni ser idag. Jag lovar att äta upp mig själv om ni kan finna någon hatt som är mer klok än jag.” När hatten sjungit i några sekunder så började den sjunga om elevhem. Det var ju precis det som både McGonagall och Chris nya vänner pratat om.
”Det måste vara något viktigt med de där elevhemmen”, tänkte Chris.
Hatten sjöng något om ”Gryffindor, där folk med mod i bröstet lever, vars djärvhet, kraft och tapperhet Dem skiljer ut från mängden av elever”, om ”Hufflepuff, där rättvisa och sanning styr, ja, Hufflepuffarna är trogna och lojala och aldrig någon möda skyr”, den sjöng även ”Ravenclaw, ty den som lärd och kvicktänkt är och har ett gott och klart förstånd skall alltid sina likar finna där”, och till sist sjöng hatten ”Eller måhända Slytherin skall era sanna vänner finna, där sluga rävar nyttjar alla knep att sina mål och syften vinna”
Efter det tystnade hatten och Chris pustade ut lite grann, han tyckte det var lite obehagligt när hatten sjöng, det såg ju så äkta ut, precis som taket.
Nu gick McGonagall fram och rullade ut en lång lista. ”Den person jag ropar upp kommer fram och sätter sig på pallen”, sa hon med hög och tydlig röst. ”Mary Almer”, började hon. En kort flicka med svart, vågigt hår gick fram och satte sig på pallen. McGonagall placerade hatten på hennes huvud och efter en sekund ropade hatten ut ”HUFFLEPUFF” och alla i salen jublade. Flickan sprang iväg och satte sig vid ett av borden.
”William Barkle”, fortsatte McGonagall och en lång men smal kille gick fram och satte sig på pallen. Den här gången ropade hatten ut ”GRYFFINDOR”, och så fortsatte det tills alla eleverna blivit tilldelade en plats.
Dexter och Nova hamnade i Gryffindor, medans Neo hamnade Ravenclaw.
Efter ett tag var det bara Chris och en till kvar.
”Tori Wettez”, sa McGonagall och Tori gick fram och satte sig på pallen precis som alla andra hade gjort. Hatten ropade ut ”HUFFLEPUFF” och Tori gick och satte sig vid det bordet.
Nu blev det alldeles tyst i salen, men efter en kort stund hördes en susning av viskningar.
Alla hade blivit tilldelade en plats. Men det stod en kille kvar, en kille i slitna jeans och en lite för stor t-shirt. En kille som inte var med på listan.

Dun dun dun duuuuun

Var det okej? något som kan förbättras?
juste, StrangePeople ska skriva nästa kapitel o jag tror att det kommer ta lite tid för henne, hon har en massa aktiviteter typ 8 dar i veckan, men om hon tar för lång tid på sig så kommer jag tjata lite ^^ så säg till när ni tröttnar på att vänta

Jättebra!!!

Tack ♥

^Bra skrivet! Gillar den! Kan typ vänta rätt länge

Jag undrar vad som kommer att hända nu!

haha det gör jag också ^^ jag har ingen aning om vad StrangePeople ska skriva, hon har inte sagt nånting till mig

Ooh! Då blir det spännande

Ohh bra hoppas nästa kapitel kommer snrt