Vamäxen Nessie

okiii

Jättebra!

Tack ! Jag lägger upp nästa kappitel imorgon!

okiii

Jag ska börja skriva Kapitel 3 nu!

YAY!!!

Så...
Tredje kapitlet!
Jag hörde ytterdörren slå igen och sekunden senare var Alice på övervåningen . Hon knakade försiktigt på dörren och väntade inte på svar utan steg in direkt.
”Hej Nessie, sa hon och stod stilla som en staty (som bara vampyrer kan göra). Jag snyftade högt, kanske lite onödigt högt, men jag hoppades på att hon skulle gå då. Men hon fortsatte bara som om hon inte hade hört det: ”Nessie, vi kan inte vara ledsna hela livet. Det skulle Elena inte ha tyckt om!”
Det var en sak som var bra eller irriterande (beror på) med Alice, hon gick alltid vidare. I det här fallet var det både bra och irriterande.
”Föresten så är det någon jag vill att du ska träffa imorgon”, fortsatte Alice.” Det är en pojke, Neville hette han visst. Det är min granne och det kanske skulle hjälpa dig om du hade några vänner”. Där var det, hon hade hittat en öm punkt. Men jag vet inte ifall det var med flit eller inte. Jag hade aldrig haft några vänner och aldrig vågat tänka tanken på en pojke som vän. Det var alltid killarna som retades! Jag hade alltid hata alla pojkar, förutom min pappa då, och så skulle det förbli! Mitt ansikte kan inte ha sett uttryckslöst ut för då hade hon inte sagt: ” Nessie du kan inte hata killar för evigt!”
”Ska du säga, själv är du någon jag-måste-hata-varenda-person-i-hela-världen TJEJ! Jag kokade av ilska när satte mig upp och vände mig med ryggen åt henne. Jag hade redan dåligt samvete för det jag hade sagt. Men jag var inte personen som sprang fram och sa förlåt bara sådär.
”Jag är bara ensam för att jag aldrig hittade den rätta” sa hon och jag märkte att något förändrades i hennes röst när hon sa det. Jag hade träffat en öm punkt UTAN mening! ”Men vi struntar i det här nu! Livet måste gå vidare! Så ville du träffa Neville eller inte?” Jag blev förvånad när jag hörde att hon inte hade en gnutta ledsamhet i tonen när hon sa det. Men antingen en bra skådis eller också så gick hon vidare väldigt fort!
”Neville? Jaa, pojken, okej” hon hörde säkert tveksamheten i min röst men sa inget utan gick ut ur rummet i mänsklig fart. Hon stannade framför dörren och vände sig om.
”Okej, då ringer jag väl hanns mamma och säger att du gärna vill träffa honom, jag har känt henne länge och hon är en trevlig dam. Jag ser inget fel med pojken heller! Så var snäll med honom”. Sedan gick hon ut ur rummet och ropade: ”Ropa när du vill ha kvällsmål eller mat”.
Kvällsmål? Var klockan redan så mycket? Jag böjde mig ner och kollade på väggklockan och klockan var redan 6. Hade jag suttit här i 9 timmar och deppat? Det kunde inte vara möjligt! Aldrig! Jag borde ha varit hungrig vid det här laget. Jag hade bara tagit några tuggor av ett ynkligt bröd. Och nu när började tänka på det så kände jag hur hungrig jag egentligen var. Jag hade varit så upptagen med att deppa att jag inte märkt hur hungrig jag var.
Jag var bara en Vamäxa så jag kunde inte höra genom hela huset utan bara till nedervåningen. Så jag kunde inte vara säker på var Alice var, jag hoppades på att hon inte var i köket utan typ och ringde nu. Då skulle hon koncentrera sig på något annat och då skulle hon kanske inte märka om det ”försvann” lite mat.
Jag smög så tyst jag kunde ner och in i köket. Dörren var stängd och jag lyssnade en lång stund ifall hon var där. Men jag hörde inget och tryckte ner handtaget försiktigt och smyg in jag tog en påse med djurblod ur kylskåpet.
Men när jag skulle smyga ut genom dörren så kom Alice in genom vardagsrumsdörren (det finns två dörrar till detta kök, en som leder till korridoren i trappan och en som leder direkt till vardagsrummet).
Jag for med vampyr hastig het till dörren och tryckte snabbt men försiktigt ner dörrhandtaget. Som tur var Alice så koncentrerad på sitt samtal att hon inte såg mig. Men just som jag skulle springa upp för trappan så hörde jag Alice säga:
”Jag vet, jag vet, men för hennes skull. Hon är föräldralös och har inga vänner. Det kanske skulle vara bra för Neville också. Jag har faktiskt hört att han inte heller är så populär”!
Jag ville inte höra mer, så jag sprang upp för trappan i vampyrhastighet.
Jaha, så den såkallade ”mamman” var inte så intresserad av att Neville och jag skulle träffas. Då behövde hon inte vara med då. För jag tänkte strejka!
Sedan satte jag mig på sängen pinade i mig maten, lade mig ner och tryckte huvudet i kudden och grät.
------------------------------------------------------------
Det blev kanske lite längre idag!
PS. Ifall någon vill ha alla Kapitlen skickade så Skicka ett MEDDELANDE inte här på denna tråd utan ett MEDDELANDE!

MER

Jag KANSKE hinner setta upp ett till kapitel ikväll får se vi är lediga från skolan i morgon så då kommer det årminstone ett till.
Vi är lediga för att vi har Julfest!
PS. skriv vad din tycker om den!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer