Romione shippers

Älskar GIF:sen ♥ !

Inte Ron i alla fall.
Och till alla som brukar skriva Hermione:
Lavender Brown

ROMIONE! LEver på det.

Även om serien heter Harry Potter så handlar historien minst lika mycket om Ron och Hermiones utveckling, eftersom att de är en så pass viktig del i handlingen.

Ron och Hermione tar ut det bästa ur varandras personligheter konstant. Man märker hur mycket de påverkas av varandras frånvaro i stort sett alla sammanhang. Vid varje tillfälle där Ron och Hermione är irriterade på varandra så kan de ändå inte sluta prata om varandra. Utan att de vet det så utmanar de känslorna för varandra hela tiden. Från första stunden i kupén på Hogwartsexpressen så har Ron och Hermione haft starka känslor för varandra. Det pendlar mellan irritation, längtan, ilska som sedan i och med att de blir äldre blir till någon form av förvirring över vad alla känslor de har för varandra faktiskt betyder och hur de ska gå tillväga för att visa det de verkligen känner.

Jag menar, det är inte direkt som att de inser att de älskar varandra försen runt Half-Blood Prince eller till och med Deathly Hallows. De har alltid haft den här glöden mellan dem, och de är båda två medvetna om det men är för rädda för att möta den på riktigt. Tänk bara på alla moments de har när de är nära på att faktiskt erkänna sina känslor för varandra, antingen genom ord eller genom beröring. T.ex:

Malfoy's dad's frightened the Committee into it,' said Hermione, wiping her eyes. 'You know what he's like. They're a bunch of doddery old fools, and they were scared. There'll be an appeal, though, there always is. Only I can't see any hope...nothing will have changed.'
'Yeah, it will,' said Ron fiercely. 'You won't have to do all the work alone this time, Hermione. I'll help.'
'Oh, Ron!'
Hermione flung her arms around Ron's neck and broke down completely. Ron, looking quite terrified, patted her very awkwardly on the top of the head. Finally, Hermione drew away.







You get the picture!
Som sagt så spelar filmerna just extra mycket på det här, kanske till och med mer tydligt än böckerna. Men dessa stunder är så himla viktiga för deras förhållandes utveckling. För i alla dessa tillfällen så kommer de nästan dit; de är nästan på gränsen till att faktiskt erkänna vad de känner för varandra. Men istället så märker de vad som håller på att hända och som vanligt blir de rädda för att konfrontera sina egna känslor. Men så kommer vi till de tillfällen då alla pinsamma hand-grabbings, känslor och interaktioner blir som bortblåsta. Det ändras helt och hållet i stunder då allting verkar falla samman runt om dem; i emotionellt krävande situationer.

HBP, Dumbledores begravning:
''Ron, he saw, was now holding Hermione and stroking her hair while she sobbed into his shoulder, tears dripping from the end of his own long nose.''





Så fort de inte har någon anledning till att gömma sina känslor så dras de till varandra för komfort.

And let's not forget about this:


Det är i sådana stunder som deras kärlek för varandra utvecklas och successivt tar dem till det nästa steget. Det går sakta men säkert mot stunden i Deathly Hallows där allt de vet om skulle kunna rasa samman vilken sekund som helst, och det enda de kan (och vill) göra är att vara nära varandra. De går från att förvirrat och återhållsamt älska varandra, till att vilja visa för alla hur mycket de faktiskt har väntat på you-know-what in book-you-know-which.

Jag vet så många som säger likdant; att deras förhållande är ''för tråkigt'' eller ''för utförsägbart''. Men jag håller inte med överhuvudtaget. Jag ser inte varför ett förhållande så äkta och naturligt som Ron/Hermiones skulle kunna ses som tråkigt, och än mindre hur deras väg dit inte skulle vara annat än otrolig och intressant. Hela vägen fram till Deathly Hallows så bygger Ron och Hermiones förhållande på tyst beundran från två håll, pinsamma interaktioner och konstant förvirring - ett typiskt tonårsförhållande. Men samtidigt så är inte Ron och Hermione helt vanliga tonåringar - de är Harry Potters bästa vänner. De är de som följer honom vart han än går, oavsett hur krävande, farligt eller jobbigt det kan vara. De växer upp, likt Harry, mitt i ett krig som har sin final precis när de har mognat och är redo för ett förhållande; något de inte har vågat inse försen i Deathly Hallows.

Och såklart så har mycket med det här att göra med de tvås egna osäkerheter (främst Rons). Jag menar, det är en så viktig del i att Ron lämnar dem i Deathly Hallows; han har alltid varit rädd för vad Hermione tycker om honom; att han, likt han tror att Harry ser honom, inte är mer än en Weasley som inte har gjort någonting utmärkande under sitt liv. Samtidigt har vi Hermione, som trots sin till ytan självsäkra personlighet, är väldigt osäker på sig själv och hennes kompetens. Hon är orolig att Ron alltid kommer se henne som en bossig know-it-all och inte någon man faktiskt skulle kunna gilla på annat plan än som vän. Hermione känner sig ju trots allt ofta ouppskattad av både Harry och Ron.

Men det är dessa känslor som äntligen når ytan i Deathly Hallows. Ron ser inte alls Hermione längre som den irriterande know-it-all han såg henne som i Philosopher's Stone; han beundrar henne och hennes intelligens, medan Hermione inte någonsin har sett Ron som ''Harry Potter's Best Friend'' eller ''Just Another Weasley''; Hon ser honom som sin vän som alltid står upp för henne inför andra; hon ser honom som Ron.

Helt enkelt: Ron och Hermione är som två sidor av en person. De tar alltid ut det bästa ur varandras personligheter och det är tack vare detta som de utvecklas som de gör, både tillsammans och som enskilda personer. Jag förstår faktiskt inte vad som inte är intressant med deras utveckling - för det handlar inte bara om ett förhållande; det handlar om deras karaktärer och deras personligheter och hur de handskas med deras egna osäkerheter.

Flawless otp, to be honest.

Right on spot, accioron, as always!

Wow, accioron, den texten var helt underbar. ♥

childhoodlight & accioron :



Romione ?

^några fina bilder ♥

childhoodlight Same to you!
JoLizz Ron/Hermione är underbara, ja!

Sen så, Katla
Du säger att du shippar Ron/Lavender. Varför? Jag är bara undrande för först och främst så hade aldrig Ron några känslor för Lavender; han använde henne som ett vapen mot Hermione och även för att visa att ''han kan också''. Liksom, de har inte ens ett riktigt förhållande då Lavender är ett segment i Ron och Hermiones förhållandeutveckling. Jag dömer inte, är bara nyfiken!

♥