Lupple Och SagaG

Hon kände stötarna dom var så underbara.
- vad är en alfa, frågade hon.

Han kysste henne kind lätt och ned över hennes hals och skrattade lågt av hennes fråga.
Det var underhållande och intressant hur lite hon visste om hans liv, hans sort.
" Ehm ledare. Kan man säga." Sa han och log lätt.
" Fast mer. Det är svårt att förklara men flocken är min. De kan inte vägra en order från mig. " Sa han tyst.
" Typ, det är oerhört komplicerat." Sa han sedan med en suck.

- okej, sa hon. Hon funderade lite innan hon fråga.
- älskar du verkligen mig,

" Så du kommer antagligen se mer av dem." Avslutade han med en suck och smekte hennes nacke sakta och log över hennes fråga.
Den var gullig. Hon kunde ju inte förstå hur starkt han kände. Det fanns ingen annan för honom, någonsin.
" Verkligen." Sa han och såg på henne.
"Jag älskar dig verkligen." Viskade han ärligt och mötte hennes blick.

Hon blev så glad över han svar att hon kramade om hon om och botade in ansiktet i hans bröstkorg.

Han njöt av stunden tills han kände vargarnas närvaro och hörde dem yla.
Han slöt ögonen och suckade.
"Låtsas som vi inte är här." Bad han och kramade henne hårdare. Försökte glömma dem där ute och bara fokusera på henne.

Hon riktar till lite när hon hörde vargarna hon trodde inte dom skulle skada henne för han var ju ledaren.
- vad nummer hända nu när jag vet?, frågade hon

Han såg på henne och log svagt.
"Vad vill du ska hända?" Frågade han.

- jag vill va med dig och jag vill dumpa Oskar och att kanske vi kan, sa hon osäkert.

Han såg på henne och nickade.
"Då gör du slut med honom." Sa han lugnt och bet sig lite i läppen.
"Vad kan vi då?" Frågade han.