PRS botillia1 & Lupple

Han kunde inte låta bli att skratta.
- det är väl tur att din pojkvän är rik då så du får handla vad du vill sa han och log mjukt och besvarade kyssen. Han la handen på hennes mage och smekte den med mjuka rörelser medan han lekte med hennes hår.
- Du vet hur farligt det skulle vara älskling, isåfall måste vi ha med en vattenflaska med blod som du kan dricka av i värsta fall sa han och bet sig löst i läppen. Det var verkligen inte säkert att ta ut henne till en affär men han kunde inte se henne så ledsen.

Amelia skrattade glatt till och nickade.
"Åh ja det är tur. " Fnissade hon och lutade sig mot honom och suckade.
" Du kan styra mig. Du kan förbjuda mig att göra nått dumt och vi kan ta med en flaska med blod. " Viskade hon och såg bedjande på honom.
"Jag vill laga mat och handla mat, men först handla." Mumlade hon och bet sig hoppfullt i läppen.

Han tvekade innan han såg hennes min och kunde inte låta bli att vika sig.
- okej, vi kan väl gå och handla lite mat om du verkligen vill det sa han och slängde hennes jacka mot henne innan han drog på sig en jacka. Det var mulet ute så de kunde lugnt gå till affären som inte låg särskilt långt borta. Det enda han ville var att hon skulle vara glad och nöjd.

Hon tog emot jackan och studerade sedan det hon hade på sig.
" Kan jag gå såhär? Jag menar inget syns va?" Frågade hon oroligt och drog jackan över sig och gick mot hallen för att ta på sig ett par skor.
Hon skulle handla. Lyckan var total.
Den senaste tiden hade hon hållit sig inne under dagtid och bara gått ut på nätterna ibland.
Men att gå till affären- hon såg verkligen fram emot det.

- nej det syns inte älskling sa han och öppnade dörren och gick ut. Han lyfte retsamt upp henne och snurrade henne i sin famn medan han lekfullt nafsafe henne i halsen med ett litet skratt. Han älskade henne verkligen och att se henne glad var det bästa han visste.
- jag älskar dig så sjukt mycket la han till och log svagt.

Hon klev ut med honom och kände sedan hur han lyfte upp henne och hon skrattade lyckligt och kramade om honom. Kände hans nafsande och fnissade.
Hon kysste honom kärleksfullt på läpparna och såg på honom men total lycka i ögonen.
" Och jag dig." Log hon ärligt.

Han log mjukt och släppte henne och började gå mot affären medan han höll hennes hand. Ett par minuter senare var de utanför en affär och Theodor tog en korg.
- du får visa vägen sa han smått sammanbiten. Rädd för vad Amelia skulle göra eller hur hon skulle reagera nu när det var rätt mycket folk runt om i affären.

Hon stod en stund utanför affären och klamrade sig fast vid hans ena arm och gick sedan in med honom. Såg honom ta korgen och log svagt och såg sedan alla människor. Hörde alla hjärtan bulta och kramade hårdare om hans arm.
Hon lutade huvudet mot hans arm och försökte dra in enbart hans doft och började sedan gå längre in i affären.
"Sallad. " Viskade hon och tittade upp och rörde sig åt grönsaksdisken.
Det var oerhört svårt, oerhört svårt men hon kände sig mer intresserad av den mänskliga maten än människorna.
Tills hon stod nära en människa. Hon pressade ansiktet ännu en gång mot Theodor och kände sina tänder. Hon höll munnen stängd och såg upp i hans ögon. Försökte fokusera på honom och slängde ned de grönsakerna hon ville ha.

Han gick på helspänn hela tiden och såg till att alltid ha ena armen runt henne. Han kunde se hur hennes ögon svagt blev röda när de stod vid grönsakerna så han drog fram en vattenflaska där man inte såg innehållet och räckte henne.
- nu måste du låta mamma dricka så hon mår bra sa han lågt innan han bet sig i läppen. Lekte med en slinga i hennes hår medan han hela tiden såg på henne.

Amelia såg på vattenflaskan och tog den, försökte att inte ta den för girigt.
Hon vände ned blicken och lutade pannan mot hans axel och tog några klunkar och det blev genast bättre.
"Tack." Viskade hon och såg upp på sin älskling igen med ett svagt leende.
"Amelia? Är det du? Vi har knappt sett dig! " Ropade en av hennes vänner och rusade fram.
Amelia kände sig direkt hotad och var så redo att attackera.
"Åh Emelie. " Skrattade hon och ställde sig lite närmare Theodor för att inte Emelie skulle kunna krama henne eller nått annat dumt.
"Dah, varför ser du så annorlunda ut? Du känns helt spänd." Fortsatte hon och studerade henne noga och Amelia skrattade.
"Åh tiden, vilken stress. Kom älskling." Sa hon och ryckte i hans arm och försökte tvinga sig förbi men Emelie ställde sig i vägen.
"Amelia, berätta allting. Vi saknar dig." Fortsatte hon och Amelia lutade sig mot Theodor.
"Emelie, det finns inget att berätta. Jag är här och handlar mat. Inget konstigt med det. Men jag ringer okej?"Sa hon och klappade henne försiktigt på armen som i nån slags kram innan hon började gå.