Racing roll wolfy & Emma07

Matthew suckade, han hade verkligen blivit omskakad av att komma in och se dem sådär. Han visste att han inte borde tvivlat på Sienna, men det hade sannerligen sett riktigt misstänkt ut när han kommit in. Men han valde ändå att tro på henne mer än Johannes. Johannes ja... Hur kunde han? Han var tämligen förbannad på den så kallade vännen - vilket nog syntes också, Matthew hade aldrig varit bra på att dölja sånt. Men de kunde inte ta allt inne på restaurangen, nu när kyparen dessutom kom. Spänt satte sig Matthew istället ner, såg inte ens på Johannes.

Sienna gav kyparen ett ursäktande leende. Stämningen var väldigt spänd och hon visste inte vad hon skulle säga eller göra för att lätta upp den. Hon visste inte vad hon skulle ta sig till med Matthew. Hon ville inte att han skulle vara arg på henne. Då hon gett kyparen sin beställning så vände hon blicken till sina händer som hon satt och fumlade med.
"Kom igen, mannen. Vi har känt varandra i evigheter? Tror du verkligen att jag skulle gå bakom ryggen på dig så här?" Johannes studerade sin vän med en allvarlig min.

Matthew kunde inte låta bli att fnysa något åt Johannes ord. Han hade hållit på så här och nu försökte han släta över allting? Han borde känna Matthew bättre vid det här laget än att det skulle funka när det gällde Sienna.
"Jag trodde inte det, men du bevisade ju uppenbarligen att jag hade fel. Jag tror mer på Siennas ord än ditt här. Jag trodde du var min vän, hur i helvete kan du göra såhär?", nästan fräste Matthew fram. För det var egentligen Johannes bara han var arg på här, för han trodde faktiskt helt på Sienna i det här fallet.

"Varför då? Varför tror du mer på hennes ord än mitt? Du har känt henne i vadå, typ ett år? Du är redo att kasta bort vår vänskap för att du litar mer på henne än vad du gör på mig?" Johannes var en väldigt bra skådespelare, det måste Sienna medge. Hon skakade lite på huvudet och bet sig i tungan för att inte säga något. Hon behövde inte förvärra situationen ytterligare.

Matthew fnös återigen. Trodde Johannes verkligen han var så dum? Han visste ju hur bra vännen kunde spela.
"Ja, för jag litar mer på henne än jag litar på dig. Och ja när du försöker sno min tjej är jag beredd att kasta iväg vår vänskap", sade han kort.

Johannes lutade sig en aning över bordet för att komma närmare Matthew. Hans ansikte var fortfarande allvarligt och visade inget tecken på hur road han egentligen var över det hela.
"Det är synd, du kan ringa mig när du insett hur fel du haft om henne. Hon skulle aldrig kunna nöja sig enbart med dig. Det är inte ditt fel dock - det är väl bara sådan hon är som person." Han drog lite på mungiporna i ett sorgset leende.

Matthew hade åtminstone försökt hålla minen tidigare, men när han skulle börja sådär? Det tålde han inte.
"Jag litade på dig, och nu behandlar du mig såhär. Ska försöka sno min fästmö och dessutom förolämpa henne? Då kan du gå", fräste han kort, han tålde inte att han skulle hålla på så. Samtidigt som han ju också var sårad av att vännen kunde göra så mot honom.

"Vadå? Det är svårt att hålla händerna i styr med tanke på hur bra hon ser ut. Ung är hon också. Kan bara tänka mig hurdan hon är i sängen." Johannes gav ifrån sig ett skratt. Han hade tröttnat på att hålla masken nu, det var ju uppenbart att Matthew inte trodde på ett ord som lämnade hans mun. Vilket var synd. Men han skulle njuta av att hälla mer salt i såren så länge han kunde. Kunde han förstöra Matthews förhållande med Sienna så tänkte han också göra det.

Johannes ord blev för mycket för Matthew, det där tålde han verkligen inte. Det var nog bara med att han erkände att han tyckte hon var snygg, men att kommentera hur hon var i sängen?? Utan att tänka sig för - Johannes hade verkligen lyckats få honom förbannad nu - slog han faktiskt till den forna vännen. Sånt var olikt Matthew, han höll sig nästan alltid lugn, men började man kommentera Sienna på det viset kunde man verkligen få honom förbannad.
"Ge dig iväg", fräste han.

Häpet såg Johannes på sin vän, eller före detta vän, innan han brast ut i ett skratt. Han förde upp handen mot sin näsa som hade börjat blöda. Det var ju just typiskt att han behövt slå till där. Oberört sträckte han sig efter en servett för att torka bort blodet.
"Jag förstår inte riktigt problemet här nu," började han och lutade sig tillbaka mot stolens ryggstöd, "hon är snygg. Ska jag ljuga om att hon inte är det minsta tilltalande? Är det inte smickrande för dig att höra att du gjort ett bra val när det kommer till flickvän?" Sienna pressade ihop läpparna till ett sammanbitet streck. Utseendet var verkligen inte allt så som Johannes fick det att låta här.
"Hon har väldigt nätta och tilltalande lår. Visserligen är hela hennes kropp vacker men de där låren." Johannes drog retsamt på mungiporna. "Berätta för mig.. är hon lika bra i sängen som jag föreställer mig att hon är? Låter hon dig göra vad du än vill med henne, likt en duktig flicka, eller är hon en.. utmaning?"