[Prs] Yehet och Kkaebsong [Prs]

”Ser det ut som om jag har någonting annat för mig eller?” Undrade Natsume och höjde ett ögonbryn. ”För det har jag inte..eller jo, kanske”, fortsatte han fundersamt och gömde ansiktet i Hideos axel. ”Vill du försöka klippa mitt hår? Kanske naglarna också?” Frågade nittonåringen trevande och lutade sig slutligen tillbaka, så att han kunde fästa ögonen i den andres. Av alla idéer som han någonsin haft, så var den nog en av de bästa. Föräldrarna skulle nog inte bli allt för uppspelta om de möttes av en människa som såg totalt vild ut. Visst var han ren, men håret var ganska långt och naglarna..tja, de ville han knappt tala om.

"Jag tänkte om du var emotionellt redo." förklarar Hideo och följer den yngres förslag att himla med ögonen. Försiktigt stryker han bort några hårlockar från det vackra ansiktet framför sig, och han nickar. "Självklart, men vi får göra det i badrummet, vill inte ha en massa hår liggandes här." tjugoåringen lägger sina små händer på Natsumes axlar och börjar putta honom ut ur sovrummet, in mot badrummet där det både finns saxar för naglar och hår.

In i badrummet igen alltså? Den här gången var det däremot inte för att bada, utan för att ta hand om Natsumes stackars hår och naglar. Naglarna var helt klart värst, men håret kom inte långt därefter. Nu när han väl börjat fundera över det där så hade han kommit fram till att frisyren absolut inte dög. Bilden på datorn kan ha haft någonting att göra med det hela, även om det fortfarande var lite oklart.
”Jag vill inte ha det för kort, okej? Men inte för långt heller..äsch, gör bara så att det ser anständigt ut”, knorrade han och satte sig ner på toalettlocket, för att sedan vända blicken mot Hideo. ”Tack, förresten.”

Hideo nickar långsamt, försöker ta in och få en bild av hans tankar. Han vill ju såklart att Natsume ska bli nöjd med sin frisyr, det är ett steg till ett lite mer normalt människoliv.
"Vill du ha som på bilden ungefär?" frågar tjugoåringen medan han börjar jämna ut det tjocka, lena håret med sin sax. Med ett leende strykandes över läpparna skakar han på huvudet och kramar om den andres hand försiktigt. "Ingenting att tacka för."

”Det är visst någonting att tacka för”, envisades nittonåringen trilskt och blöngde upp mot den andre. ”Och ja, det blir bra..men jag vill ha det lite kortare på sidorna, okej?” Fortsatte han och sköt ut hakan en aning, plötsligt förfärligt stöddig av någon jävla anledning. Troligen var det väl så han fungerade: allmänt svår att förstå sig på med humörsvängninga från självaste helvetet. Kunde någon klandra Natsume för det dock? Nej, nej det kinden de verkligen inte. Livet som tonårig var inte lätt till att börja med. Lägg sedan till lite aggressionsproblem på det och pälsugväxt så var cykeln sluten. Hormoner, hormoner och ännu fler hormoner. Det kanske inte lät allt för illa, men för någon som Natsume var det inte lätt att hantera, utan snarare komplett omöjligt.

"Okej," upprepar Hideo med ett lätt skratt, finner humörsvängningarna bedårande.. kanske lite för bedårande. Verkar som att han förlorade sin kontroll där, för innan han vet ordet av det har han lagt ett finger under Natsumes haka för att putta upp den.. och pressat sina läppar mot hans. Ojdå.. vilken självkontroll du har Hideo. Nej usch. Han som själv sagt att de skulle gå långsamt, ta en sak i taget. Men det är som att hjärtat nu kontrollerar kroppen istället för hjärnan, och det är aldrig något bra. Framförallt inte nu. En djupröd rodnad stiger över de puffiga kinderna innan han slår upp ögonlocken och drar sig undan. "Förlåt.." rösten är tunn, skamsen. Hur kan han göra så mot nittonåringen? Den yngre går igenom en hel del för närvarandet, och är förvirrad.. usch, Hideo kan verkligen vara en hemsk människa ibland. Han sluter ögonlocken en kort stund, tar ett djupt andetag innan han börjar fokusera på frisyren igen.. smooth.

Till en början förstod Natsume inte riktigt vad det var som faktiskt hänt. Han stirrade blankt framför sig, försökte fatta grepp om situationen trots att det inte verkade leda någonstans. Läppar? Hideos läppar? Hideos läppar som pressades mot nittonårongens respektive? Ytterligare några sekunder passerade innan han slutligen insåg vad som hänt, och det skrämde honom. Fan. Fan, fan, fan.
”Hideo!” Utbrast Natsume förskräckt och ryggade tillbaka med uppspärrade ögon, även om flera sekunder redan hunnit passera. ”Vi sa ju att vi skulle ta det lugnt med det där”, gnällde han därefter och greppade tag om den äldres händer. ”Så varför gjorde du sådär? Varför? Varför?” Blicken var inte kall och rösten på något sätt extremt len. Han kunde ju uppenbarligen inte bli fullständigt arg på tjugoåringen, hur gärna han önskade att han förmådde det. Men tyvärr inte.
”Alltså om du fortsätter sådär får du fan ta konsekvenserna.”

Rösten och ansiktsuttrycket säger allting. Hideo hade verkligen gjort bort sig, totalt. Än en gång sluter han ögonlocken för att försöka förstå situationen, just nu bearbetar inte hans hjärna den nya informationen så väl. Han känner hur den yngre fattar tag om hans händer, och han får stor lust att mentalt så sig själv, medan han även får stor lust att rygga tillbaka.
"Jag vet, jag vet." säger tjugoåringen, lugn på rösten med alldeles förskräckt i blicken. Åh jösses. "Förlåt, än en gång.. jag vet inte vad som hände." med rodnaden forfarande kvar över kinderna ser han skamset ner på sina händer. Yikes.

”Mhm, du ver inte vad som hände?” Upprepade Natsume tvekande och gav Hideo en misstänksam blick. Sakta men säkert lade sig sedan tystnaden över rummet, så pass tjock att den troligen gick att skära med kniv om man så fick lust. Och så sa det pang. Om tjugoåringen fick kyssa den yngre, så fick denne helt enkelt göra detsamma. Med ett ryck drog nittonåringen Hideo till sig och pressade automatiskt läpparna mot den andres. Händerna slingrade sig likt rep runt den slanka kroppen och vägrade släppa taget. Ja, nu var det mycket riktigt dags för en liten del av de där konsekvenserna han talat om.

De två ungdomarna har inte haft en sån tjock tystnad emellan sig, förutom möjligtvis när Natsume först skiftade form.. ja, då hade de bägge två sätt förstummade ut. Men Hideo hade talat sanning när han sagt att han inte visste vad som hänt, eller vad som tagit till honom. Det hade varit som ett ryck. Och nu verkar det som att den yngre fått en likadan. Han borde inte acceptera den, men det känns alldeles för perfekt, bra för att putta undan Natsume. Hideo låter därefter sina händer glida upp över hans biceps, för att knäppa fast sig bakom nacken på honom och besvarar kyssen.