Bifrost, en Svensk trolldomsskola (Roll)

"Jasså på Bifrost." flinade Alex och rynkade pannan då Thomas namn nämdes. "Nej, det kanske han inte blir." sa hon men log sedan. "Fast jag är glad att du gjorde det." log hon mot honom.

Damon mötte hennes blick och ryckte på axlarna.
"Det var väl dags för en strafftjänst ändå", svarade han och lyfte blicken då sjuksköerskan steg in i rummet och sade att han borde gå till nästa letkion nu.
Så Damon tog farväl av Alex och lovade att komma efter lektionerna och hälsa på igen. Sedan lämnade han sjukhusflygeln och gick till nästa lektion.

Alex såg efter Damon och fick ännu ett hostanfall och sjuksköterskan kom fram till henne och gav henne något som lugnande hostan. Seda såg hon alvarligt på henne. "Du borde sova." sa hon och gav Alex ett glas med sömnmedel i och hon föll genast ner i djup drömlös sömn.

Damon seglade genom lektionerna, utan att lyssna värst mycket eller koncentrera sig på uppgifterna. Läxorna tog han noggrant upp, för han var säker att Alex skulle vilja ha dem.
Då klockan ringde fem och lektionerna var över tog Damon en snabb lunch och konfronterade Suzie, då hon satte sig bredvid honom. Med ilskna tårar i ögonen stormade hon ut ur salen, men Damon brydde sig inte.
Istället tog han sin väska med och gick upp till sjukhusflygeln för att hälsa på Alex.

Alex hade vaknat och fått lunch av sjuksyster, en enorm lunch som minst kunde räcka till ett helt Quidditchlag enligt henne.
Hon satt upp med kuddar bakom ryggen, och log när Damon kom in genom dörren.
"Läxor?" log hon när han kom in men skrattade sedan tills hon fick ett hostanfall.
Tillslut var anfallet över och hon tog ett par klunkar vatten. "Hej, Damon jag är glad att se dig." log hon sedan, som en normal hälsning.

Damon log vid synen av henne och trollade fam en stol att sätta sig på intill hennes säng. Hennes hostanfall svepte bort hans leende, men han tvingade fram ett leende då hon talade.
"Hej. Hur mår du?" Frågade han och lade vårdslöst sin väska på golvet. "Och jaa, jag tog upp läxorna åt dig. Antog att jag annars skulle fått ta en säng här för nästa natten." Vid det log han och föreställde sig Alex med sin klubba i handen, svingande den mot honom.

"Jag mår utmärkt ser du väll? Jag är bara här för nöjets skull." flinar Alex roat och skrattar sedan och får åter en hostattack. "Du får inte säga så, då skrattar jag." flinar hon då hon återhämtat sig. "Men det hade vart bra, då hade jag fått sällskap." log hon glatt mot honom och la huvudet på sne.

"Tala inte så, det här är allvarligt", sade Damon förebrående. "Du måste bli frisk", tillade han mjukare och lutade fram och tog tag i Alex hand.
"Hur länge ska du vara här ännu?" Damon övervägde att berätta om Suzie, men bestämde sig för att spara det till senare. Eller inte säga någonting.

"Vet inte" log hon när han tog hennes hand. "Antar veckan ut." säger hon och suckar, för hon gillar verkligen inte tanken på att vara där hela veckan. Men hon var glad när Damon var där och att han ville vara där.

Den veckan var Damon och hälsade på Alex varje dag. Han tog med lunch upp till sjukhusflygeln och hämtade läxorna efter skolan. Då Alex slapp ut var det kvällen före säsongens första quidditchmatch. Tyr hade tränat utan sin kapten hela veckan, men trots det var de säkra på sina chanser.
Damon gick till flygeln för att hämta Alex i kvällningen.