Rollspel, från olika världar

Robin stod kvar och tittade på Snape, att han hade varit likadan förut som Jezebel var nu. Kanske de hade bytt varandras identitet på något vis? Inte visste han, men han tyckte synd om Snape. Att skära upp kinden på någon gjorde ont, det visste Robin. Så många gånger det i misstag hade hänt då han hade dödat saracener i kriget i det Heliga Landet. Robin kände sig illamående igen, som om hela hans mage vände sig ut och in. Han böjde sig framåt och lade en skakande hand på båthus väggen och spydde sedan.
Äcklat tog han upp huvudet och ställde sig rakt igen, men var tvungen att sätta sig då yret kom in i hjärnan på honom. Som om hela världen snurrade, plötsligt kände han sig trött också, hans ögon höll på att gå fast hela tiden där han satt och gjorde äcklade grimaser. Vad var det som hände?
Sedan blev allting svart.

Jezebel hörde Robin spy och himlade med ögonen, var det här den modiga krigaren? vad skulle han göra om Jezebel verkligen gjorde vad han var bra på. han såg Snape gå över området med en blöt arm, det verkade som han hade tagit upp sin stav. men han såg inte Robin och suckade. Jezebel undrade varför han hade börjat bry sig? han vände på klacken och såg Robin ligga på marken och gick fram till honom och kontrolerade hans puls, den var stadig men Robin måste landat på något vast för han hade fått ett sår i pannan som blödde. Jezebel tog upp bandage och lindade det runt huvudet och såg sen på honom, han måste ha fått i sig något för han reagerade inte på ljus eller när Jezebel tryckte hans hand hårt. för et tögonblick funderade han på att lämna honom men lyfte sen upp honom och bar in honom i skogen så han skulle slippa en massa frågor. Robin var tyngre än han räknat med och det tog honom ett tag att komma till grottan. han la ner Robin på marken och tog fram den utröstning han hade på sig och blandade sedan ihop ett botemedel mot de flesta gifter han kände till, han satte Robin upp i en halvsittande ställning och hällde sedan ner vätskan i hans hals och la honom sedan ner. han tände en eld och la Robin nära elden så han skulle svettas ut giftet om medecinen inte skulle funka. sen satte sig Jezebel för att vänta

"Robin sov djupt den natten, han drömde förstås om Marian som vanligt då han saknade henne. I två år hade han nu befunnit sig i det Heliga Landet, han skulle slippa därifrån mycket snart då freden skulle vara sluten och han kunde gifta sig med den vackre kvinnan." Robin vaknade med ett ryck, hans trogne tjänare Much skrek högt någonstans långt bortifrån, ropade på honom att komma och hjälpa till. Robin slog upp ögonen helt och hållet, hela lägret låg i strid. Saracenerna hade anfallit dem i tysthet och nu var det strider som utkämpades överallt. Robin plockade upp sin pilbåge och en handfull pilar innan han sprang ut för att hjälpa sin trogne tjänare som alltid lyckades ham,na i trubbel. Varje pil som Robin sköt iväg mot fienden träffade, en, två, tre, fyra, fem var döda med en pil i magen. Sex, sju, åtta, nio låg på marken efter att han skjutit upp sin sista pil. Han drog fram sitt svärd ur skidan för att hjälpa Muck med att klå en extra lång person, Much skrek till och landade på marken efter att ha fått svärdet hugget i höftet. Robin fylldes med hat och han sprang mot mannen och borrade in svärdet i bröstet på honom. Robin satte sig andfådd ner på knä då saracenerna hade försvunnit, tio människor hade han dödat. Tio.

Jezebel såg på Robin när han började skaka och han förstod att han drömde. Jezebel tog fram lite lugnande och gav honom en spruta innan han gick för att hämta mer ved. han undrade egentligen varför han gjorde det här? men han var nyfiken på vad Robin tänkte göra och om han verkligen gett upp? sen visste Jezebel inte om han ville hem eller inte, men han ville åt minstone få chansen. han plockade med sig några äpplen och svampar tillbaka och la några grenar på elden och konstaterade att Robin sov lungt och gic sen bort mot stugan som stod på skolområdet och snodde en hink och hämtade vatten i bäcken och gick sen tillbaka till grottan och satte sig ner igen. han bytte Robins bandag på huvudet och la sig sen ner på mage och stirrade ut ur grottan

Robin vaknade med ett ryck, han var kallsvettig och kände sig matt, en aning yr också. Vart var han? Varför kunde han inte se ordentligt? Hans ögon var immiga och suddiga och han kunde endast se konturerna av en brasa samt någon som låg på mage vid elden. Robin suckade tungt och försökte sätta sig upp men lade sig genast ner igen då det hade rivit till i huvudet samt bröstkorgen. Han stönade högt och kände sig en aning pinsam över att ha svimmat. Men han var svag, han hade inte ätit något på länge och hans psyke höll på att ge upp hoppet. Han behövde stängas in och få vara för sig själv, tänka. Plötsligt dök en rad minnesbilder upp i huvudet på honom, drömmen som han hade drömt hade varit en tillbaka blick det Heliga Landet. Han hade hatat att döda, han ville inte göra det. Döda andra som hade själar som honom, kanske familj, barn, eller något annat viktigt. Han stängde ögonen igen och somnade om.

Jezebel vände sig om mot Robin när han stönade och han satte sig upp, men sa inget. han ville inte göra Robin arg nu för han visste inte vad som skulle hända då. han såg på Robins ögon att något var fel, de var glansiga och han tog en trasa och baddade försiktigt runt ögonen och hoppades de skulle hjälpa. han såg Robin somna igen och det var väll lika bra. sömn var den bästa medecinen och Jezebel såg på Robin och undrade vad för mardrömmar som plågade honom? han visste att Robin började ge upp och han visste inte vad han skulle göra. Jezebel brukade inte rädda folk, det var han som brukade bryta ner dem och se till att de förlorade hoppet. han såg på Robin och upptäckte såren på börstkorgen. han hällde vatten över dem så de skulle renas och la sen bandage runt dem och gav sedan Robin en ny spruta med lugnande så han skulle sova lungt. sen la han sig ner och somnade själv lätt

Robin sov bättre andra gången, men han var fortfarande tung, matt. Nästa gång han vaknade var han fortfarande yr, virrig. Han såg att Jezebel sov på andra sidan om grottan så Robin passade på att vingligt ställa sig upp, feber, tänkte han bittert och gick ut ur grottan med vingliga steg.
Hans syn blev till dubbelt då han kom ut i solljuset, han var tvungen att kisa för att kunna veta vart han skulle gå. Då han kom ut ur skogen bemöttes han av fem små barn, bland dem var Christoffer en.
"Robin, sätt dig ner du ser itne ur att må bra." sade killen oroligt och tog Robins hand. Robin skakade på huvudet och kände hur han blev tröttare för vart steg han tog.
"Hämta McGonagall!"ropade Christoffer gällt.
Robin föll ner i en hög på marken och tittade upp mot himlen, plötsligt hade christoffer fyra huvuden, vad händer, tänkte han förvirrat då McGonagall kom springandes med Snape och en dam som han aldrig sett förut i släptåg.
"Vad har hänt?"frågade McGonagall och såg på Christoffer.
"Han kom ut ur skogen, ensam och såg ut såhär."
"Han skyhög feber, Pomona."sade McGonagall och den andra kvinnan satte sig ner bredvid Robin.
"Jag...mår...fint.."hostade Robin och försökte sätta sig upp men föll genast ner igen.
"Han yrar, han återupplever gamla hemska minnen."sade plötsligt Snapes kalla röst. "Vi låser in honom i fängelsehålorna."
"Är det verkligen smart?"frågade McGonagall oroligt. Pomona nickade.
"Han är farlig för både andra och sig själv just nu, ingen vet när han blir sig själv igen. Om han alls blir det."

Jezebel vaknade och såg att Robin var borta och reste sig snabbt upp. vart hade idioten nu tagit vägen? han gick ut ur skogen och såg några barn stå och se lärarna föra in Robin på skolan
"Du måte hjälpa honom" sa en liten kille och Jezebel såg att de var samma personer som han hade pratat med dagen innan
"Ja jag måste väll det" suckade Jezebel men blev stoppade av flickan
"du är snäll" sa hon och kramade om honom och han stelnade till och bara såg på henne och gick sen där ifrån. han gick upp till sjukhusflygen där en dam stod och han såg på henne
"jag behöver lite utröstning" sa han och hon såg frågande på honom och han berättad vad som hänt och hon gav honom medecin, verktyg och handskar och Jezebel gick ner till fängelsehålan där lärarna stod
"Vad tänker du göra mr Disareali?" sa Snape kallt
"Hjälpa honom, jag är egentligen läkare." började han och de såg frågande på honom "och jag vet hur man gör folk galna så då vet jag hur man botar det" sa han och trängde sig förbi dem och gick sen in i fängelsehålan och såg på Robin
"Jag ska hjälpa dig" sa han och sövde honom sedan och tog fram medecinen

Robin ville inte bli nersövd, han försökte säga emot och fäktade med händerna. Men han var för svag för att få bort Jezebel från honom.
"Bort.."mumlade han trött innan han än en gång somnade.

Jezebel såg på Robin och suckade, kan han inte bara erkänna att han behöver hjälp? han satte upp håret i en toffs så de inte skulle vara ivägen innan han rengjorde hans sår och gav honom sedan medecin som sänkte febern och funderade sedan på vad han kunde göra för att hjälpa honom mot det som plågar honom. han tog Robins underarm och skar upp ett jämt och fint snitt där och blod rann ut och han tog några av medecinerna och la det över såret och visste att det funkade tvärt om, ville du göra någon galen var det ett enkelt sätt. man la medecinen i såret och Jezebel antog att det skulle funka tvärt om. han såg på såret och medecinerna och sydde sedan snabbt och enkelt ihop det och la ett bandage runt såret. han kontrolerade pulsen som var jämn och febern verkade ha gått ner. han satte sig sedan i eett av hörnen och väntade på att Robin skulle vakna