The cold in our bodies [PRS]

Alice såg på honom och skakade på huvudet.
"Jag vill bara komma i något att sova i. Sen vill jag sova tror jag." Hon suckade.
Lottie log och såg på Rion. Bytte sedan språk.
"Ska jag ge henne te som håller henne vaken? Så ni kan prata.."

Rion nickade åt Alices svar.
"Nej, tack. Låt henne sova. Hon behöver samla kraft. Om hon ska orka Cecilias frågor imorgon!" Han skrattade lite åt sina skämtsamt valda ord. Han bytte en blick med Leo innan han tittade på Lottie igen. "Se till att hon har det bra. Det var Cecilia noga med." Rion kikade på Alice igen. "Finns det något mer jag kan hjälpa dig med?"

Alice vände på huvudet och såg Leo. När hade han kommit? Alice satte sig upp och lät Lottie komma in.
"Kan ni lämna henne en stund? Jag ska byta kläder på henne." Sa hon och log spänt.
Alice skakade på huvudet.
"Jag vill hem."

Rion och Leo nickade åt Lotties ord och lämnade rummet med Alice och Lottie kvar där.

Lottie hjäkpte till att snöra upp klänningen. Sjöng tyst medan hon arbetade och såg på Alices nakna kropp- Sedan såg hon mot dörren. Nattlinnet var på plats och hon hjälpte Alice att lägga sig.
"Sov gott.. Vår herre har nog fattat tycke för dig...."

"Alice?" Det knackade på dörren till hennes rum.
Under natten hade Olivia sovit oroligt, för att huvudet var fullt av tankar om Alice som höll henne vaken. Varför hade Alice varit tvungen att sova på övervåningen? Och fått ett eget rum? Det gick rykten om någon symbol- var den den hos sett tidigare på hennes rygg?
Morgonen därpå hade Olivia skyndat upp till Alices rum och stod nu där och knackade medan hon väntade på livstecken från vännen. "Är du vaken? Jag har med mig frukost till dig!" Hon kände på handtaget och stack in huvudet i rummet.

Alice hade sovit tungt och vaknade när det hade knackat och öppnade ögonen.
"Olivia?" Frågade hon och satte sig upp.
"Du skulle ha hämtat mig bara." Hon gned sig i ögonen och såg på henne.
"kom in. Det är roligt att se någon man gillar."

"Vad hände igår? i saknade dig vid middagen.", sa Olivia och räckte över ett knyte med frukost åt Alice. Karaffen satte hon på sängbordet. Sedan slog Olivia sig ner på sängkanten bredvid henne. "Är du oskadd?" Hon såg orolig ut.

"Jag åt väl en tidig middag innan jag skulle upp?" Frågade hon och tog emot knytet och log.
"Det ser gott ut. Tack.." Hon såg på henne och svalde.
Hur skulle hon berätta för Olivia om att Ivan var vampyr?
"Jag är oskadd men jag vet inte hur jag ska förklara detta." Hon funderade en stund innan hon svalde.
"Ivan .... visade mig en sak"

Olivia log lättat åt Alice. "Knappt! De hade lämnat så mycket mat! Vi hade en riktigt fin festmåltid innan läggdags.", fnittrade Olivia och synade Alice igen. "Hm. Jag vet. Faktiskt är det så.. alla vi vet." Hon tystnade för att läsa av Alices reaktion. Ganska snabbt hade Olivia fått veta att hennes herre var vampyr och även de flesta av Ivans gäster. Edgar, som verkade så märkligt, han var också en. Det var därför det var så känsligt med blod på slottet. Det var därför Edgar varit så snabb till platsen när Alice varit sårad och blodig.
"Hur känns det?", nästan viskade hon fram.