Ginerva2003 & Medi

"Du klarar det jag lovar." Han böjde sig över henne och log. Han vände sig sedan om och såg mot dörren medan hon bytte om och själv knäppte han med fingrarna. En skjorta, byxor samt en läkarrock brydde honom. Hans hår var mycket kortare och han suckade.
"Jag gör det här för dig. Jag gillar inte ha klämmande kläder." Han såg sen över axel.
"Jag ska bara in på toaletten och se kan vi gå."

Hon log mot honom, han var ju alltid så snäll mot henne. Hon bytte om till kläderna hon hade haft när hon kom till sjukhuset. Hon blev lite förvånad när hon såg hur han såg ut.
"Tack" sa hon och log mot honom, han var ju alltid så snäll.
"Okej gör du det" sa hon.
"Bara så du vet du är snygg i det där också" sa hon

"Säg inte så om din läkare." Han gick in men kom ut lika snabbt och log.
"Då är jag klar." Ha lade huvudet på sned och pekade på dörren.
"Vill du smyga ut eller fförsöka överlista dem?" Viskade han och kunde höra stegen utanför. Han var inte alls synlig. Han såg på henne med ett leende på läpparna.

Det fick henne att skratta han var ju så rolig.
"Men tänk om jag säger det ändå" sa hon på skoj.Hon tittade på honom och tänkte på alla sätt detta kunde gå fel och blev bara mer nervös.
"Jag vet inte hur jag skulle kunna lyckas överlista dom så smyga blir väl det lättaste" sa hon.

"Då får du gå ut så kommer jag efter dig." Han log svagt och lade en hand på hennes axel. Han knuffade henne lätt mot dörren och log. Det var bara hon som såg honom. Så det skulle bli kul att se henne tappa all fattning. Hennes ögon var glansiga och han kände snabbt på hennes panna. Hon var så varm och han visste inte varför hon envisades att ta sig bort. Hon blev ompysslad på detta ställe när hon var sjuk och hon valde bor det? Människor var så korkade ibland.
Han såg sedan mot dörren och log.
"Så gå nu."

”Okej men om dom upptäcker mig hjälper du väll mig?” Frågade hon för hon visste inte vad hon skulle göra om dom upptäckte henne. Hon tog ett djupt andetag för att förbereda sig på att göra detta.
”Okej då gör jag det” sa hon och öppnade dörren innan hon tog ett steg ut ur rummet.

"Jag lovar dig det." Han lade sin hand om hennes axel och klev ut. Han log och såg sedan över axeln där Alex kom springande.
"Sara vart ska du? Du är sjuk och får inte lämna sjukhuset." Lyéx flyttade sig så Alex kunde ta henne i armen. Han log och lade huvudet på sned. Skulle hon börja gråta?
Alex suckade tungt.
"Kom nu."

”Tack” sa hon. Hon var så glad för att han fans där hos henne. Hon blev nervös och försökte att se så lugn ut som möjligt. Hon visste inte vad hon skulle svara. Hon kände sig fri av att äntligen kunna rymma där ifrån.
”Det har du inte med att göra och lämna mig vara ifred” sa hon surt, hon var tröt på att dom skulle bestämma över henne hela tiden kunde dom bara inte låta henne göra vad fan hon ville hon var liksom igen liten bebis som behövde en barnvakt hela tiden.
”Släpp mig” sa hon när han tog hennes arm. Hon försökte streta emot.

Alexs grepp blev hårdare och han såg på henne.
"Du är sjuk. Du måste förstå det." Han suckade och drog henne mot henes rum igen.
"Jag vill inte låsa in dig men jag tror jag måste det snart." Alex såg på henne.
"Jag måste även ringa din farbror och tala om detta." Snabbt öppnade han hennes rum. Låste efter sig och såg på henne.
"Seså byt om så ska jag koppla in droppet igen Sara."

Hon såg surt på honom.
"Ja jag fattar men jag vill mycket hellre vara hemma en på det här jävla stället" sa hon.
"Va du kan väl inte låsa in mig" sa hon argt och försökte ta sig loss ur hans grepp som gjorde lite ont vid detta laget.
"Va varför måste du ringa honom han kommer bara bli irriterad på mig" sa hon.
"Tänk om jag vägrar då" sa han.