Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon lade armarna om flickan och vaggade henne, sjöng en kort visa.
"Jag kommer tillbaka jag lovar. Men det är kallt nog här." Hon såg på kapten John och log.
"Jag lovar att komma tillbaka och hjälpa om nöden måste. Jag är inte längre klipt fför att sitta still varken för att bestämma öden eller för tråkiga balar."

Flickan hulkade, men verkade lugna ner sig av Kiliahs sång och satte sig upp från hennes grepp för att se i hennes ögon. "Vi ses väl då, antar jag.", sa hon och hoppade sedan ner ur hennes famn.
"Du är bra med barn, Kiliah.", sa John och smakade av maten för att sedan resa på sig. Han skulle just gå till de andra för att delta i spelet då han kikade på henne över sin axel. "Är det inte dags att du visar oss dina andra förmågor? Som att dansa?". Han skrattade och gick sedan för att lämna henne kvar vid bordet och själv rycka åt sig ännu ett glas av whiskyn.

Hon gav flickan en kram och log. Såg på John och reste sig.
"Då vill jag ha hjälp av dig. spela musiken från de gröna kullars dal." Hon log och tog sig upp på bordet och såg ut över byn.

John gick till de andra och plockade en flöjt för att börja spela introt till låten och tillsammans spelade de sedan en av de äldre låtarna från de gröna kullarnas dal. Det var en glädjefylld melodi som uppmanade flera att klappa händer och röra sig till musiken. Några stämde in till sång, eller snarare skrål, och plötsligt spreds en energi av glädje, lycka och hopp bland alla och i det ögonblicket ville inte John eller Ethan att det skulle ta slut.
John kikade på Kilian och så gjorde de andra musikerna för att förväntansfullt se på när hon rörde sig till musiken.

Hon hade börjat dansa och lät föterna flyga över bordet. Hon tog sig elegent sig över till nästa bord och hon klappade takten och skrek av lycka innan musiken tystnade och hon sjönk ner.
"Så har världshuset öppet för mig och mina gäster när festen är över? Jag tror vi kan sova en natt på land."

Folket jublade och så gjorde John tillsammans med de andra piraterna. Det var en fröjd att få skåda henne. Så elegant som hon var.
När Kiliah hämtat andan och frågat efter plats i värdshuset gick en större man fram till henne och tippade lite på huvudet framåt, som för att buga. "Givetvis finns det plats, Kiliah. Jag ordnar de bästa rum till dig och dina gäster. Ikväll är ni mina gäster, inga kostnader.". I jubel skålade Sam och de andra för att hälla i sin det sista från flaskan och krokade arm för att sedan röra sig i en glädjes dans. De var lyckliga. "Vi tackar för gästfriheten.", sa John till mannen och gick fram till Kiliah. Han tittade på henne först i tystnad och öppnade sedan munnen för att tala. "Så bra du var. Vad kul det var att se dig röra dig så till musiken."

"Och jag glömde att säga." Hon reste sig och utropade.
"Allt av värde som är kvar i slottet är ert. Men jag vill gärna att ni hedrar målningen av mig och min far samt min mor." Hon såg på John och log.
"Oh det var inget. Det var trots allt mitt jobb innan någon var full nog att kidnappa mig."

"Självklart, vad än du önskar, Kiliah.", sa samma man som erbjudit de rum i värdshuset. Han nickade igen så som i en bugning och backade sig sedan därifrån för att söka till sig till värdshuset. John såg efter mannen och sedan på Kiliah igen. "Kom, jag tror det är dags att lägga sig. Vi är alla trötta efter en sådan lång dag.", sa John och vinkade till sig de andra som precis avslutat ännu en låt. De räckte över instrumenten till de andra som skulle få fortsätta festen, de som ville och orkade. "Låter skönt att få lägga sig i en säng.", sa Sam och gäspade och gick efter John för att söka sig till värdshuset.

Hon nickade och gick upp till ett rum och lade sig. Så fort hon lagt sig somnade hon och lät sin ömmande kropp vila.
Morgonen därpå vaknade hon av skratt och hon tog sig ner.
"Hej kapten." Hon sjönk ner och fick en tallrik gröt och började att äta."
"Jag är fortfarande trött. Skulle behöva en hel vecka att återhämta mig." Hon skrattade medan hon tog hans glas med Whisky.
"Ge mig."

Kaptenen satt vid bordet tillsammans med de andra från besättningen. De smakade av gröten och verkade roa sig att prata om gårdagens händelse. Sam återberättade hur han smugit sig på en soldat bakifrån och sedan med en kvick rörelse huggit ner honom. De andra skrattade och någon annan tog till orda för att berätta sin historia om händelsen vid slottet. John hade upptäckt Kiliah och makade på sig för att göra plats för henne bredvid honom. "Vi alla är. Men vi är också glada. Vi har gjort så mycket på så kort tid. Vem vet vad som väntar härnäst?". Han skrattade igen och såg på när hon smakade av drycken. "Dela med dig.". Han smakade av whiskyn och drämde glaset på bordsskivan.