Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

Ederel log och nickade lite lätt tillbaks, hade strax fått igång motorcykeln med det så karakteristiska nästintill vrålandet. Det dröjde inte lång tid efter det innan han körde ut på gatan, tänkte mest ta ett varv runt stan ungefär vilket också var vad han gjorde. Han var väldigt förtjust i det här nya nöjet, kanske på grund av farten och känslan - det var en hisnande känsla att köra så fort och så pass oskyddat och öppet. Farligt, ja, men härligt som bara den ifall man frågade Ederel. Det fick en att känna sig levande på nåt vis. Och att dessutom köra med henne, det gjorde det hela ännu bättre. Det gick visserligen snabbt - han kunde vara lite fartdåre av sig, det fick han erkänna - men han körde ändå försiktigare än vad han skulle ha gjort om han var själv, nu hade han trots allt dyrbar last. När han kommit en liten bit ändrade han sig dock, fortsatte istället köra mer till utkanten av stan - där fanns en väldigt vacker park, och att gå där med henne lät som en strålande idé. Det var inte lång bit åtminstone, och väl där saktade han in och parkerade på en plats mittemot parken vid några butiker som låg där.

Det var roligare än hon hade förväntat sig. Det var svårt att med ord beskriva känslan, men hon kände sig fri. Som om hon levde. Hon hade god lust att sträcka ut armarna åt sidorna, men hon var inte så korkad att hon skulle släppa taget om honom. Även om inget hände så var det onödigt att ta den risken. Då han parkerade mittemot en park så klev hon av, tog av sig hjälmen som hon räckte över till Ederel innan hon såg sig om. Vad han hade planerat att de skulle göra återstod att se, men hon såg hur som helst fram emot att spendera kvalitetstid med honom. Det spelade ingen roll vad de hittade på för hon hade det alltid trevligt i hans sällskap. Grace tog några steg i riktning mot parken innan hon stannade upp, vände sig om mot hennes kära pojkvän igen för att sträcka ut handen mot honom.

Ederel drog av sig hjälmen och avslöjade ett stort leende, han hade verkligen fastnat för det här med att köra motorcykel och det syntes. Han tog emot hennes hjälm och lade in de båda i den hjälm-låda som fanns på motorcykeln innan han såg på henne med ett leende. Han gick efter och tog genast hennes hand, flätade ihop deras fingrar medans han fortsatte styra stegen emot parken. Inte för att han egentligen hade nån större plan, mer än att bara få ta en liten promenad där och få tillbringa lite tid med henne.
"Nå, vad tycker du om det?", frågade han nyfiket, hoppades att hon skulle gilla det vilket han också trodde hon skulle göra. Hur skulle man inte kunna gilla det?

"Det var väl okej," svarade hon med en axelryckning, tyckte bra att hon kunde retas lite med honom. Det var inte den mest spännande upplevelsen hon varit med om, men hon skulle definitivt kunna tänka sig att åka en sväng igen någon annan gång. Grace riktade blicken framåt: tyckte att parken var finast om våren och sommaren då allting grönskade och blommade, men höstens färger var också nätta att beundra. Hon släppte taget om hans hand för att istället kroka arm med honom, lutade lätt sitt huvud mot hans arm medan de gick sida vid sida.

Ederel höjde lite på ögonbrynen åt henne, misstänkte att hon retades lite med honom med att svara sådär men var faktiskt inte helt säker. Kanske tyckte hon inte mer om det än så, även om det för honom var oförståeligt hur man inte kunde göra det. Det var bara en helt fantastisk känsla. Visserligen skulle det aldrig kunna slå att vara tillsammans med henne, men det var en annan sak. Inget skulle kunna slå det.
"Bara okej?", frågade han retsamt, såg sig lite om i parken medans de gick in i den. Den var vacker även om det inte var dess bästa säsong, men bara att gå där med henne gjorde det desto bättre. Han log lite och gav henne en snabb puss på huvudet, förundrades över hur lycklig man kunde vara bara av att gå med någon såhär.
"Jag älskar dig", sade han mjukt, visserligen från ingenstans men kunde inte säga det tillräckligt många gånger.

Hon himlade smått med ögonen då han givetvis, om än retfullt, hakade upp sig angående det hon haft att säga om åkturen. Grace stannade upp och vände sig mot honom, placerade sina händer mot hans kinder och såg in i hans vackra ögon.
"Det var roligt för att det var med dig." Så var det. Hon hade njutit av åkturen, dels på grund av känslan av frihet men också för att det var något hon fick uppleva tillsammans med Ederel.
"Jag älskar dig också," tillade hon sedan med ett varmt leende, ställde sig på tå för att nå upp till hans läppar och ge honom en lätt puss. Det fick han nöja sig med också för hon började snart gå igen.

Ederel log mjukt, nöjd med hennes svar vare sig det betydde att hon uppriktigt gillade åkturen eller inte. Bara att hon gillade att göra det med honom var nog för honom, och mer än nog för att få honom alldeles varm inombords.
"Och det räcker mer än väl för mig med", sade han mjukt, hon hade en egenskap att kunna göra allt roligt bara hon var med. Han log brett och besvarade snabbt pussen, lade sedan armen om hennes midja då han började gå bredvid henne igen.
"Behöver du hem sen direkt? Tänkte bara på ifall jag ska köra hem dig eller ifall du ville följa med hem", sade han med ett mjukt leende emot henne.

Grace började med att skaka lite på huvudet. Hon behövde inte åka hem direkt. Det räckte med att hon skickade ett sms åt hennes mamma för att uppdatera henne om sina planer.
"Jag följer gärna dig hem," log hon. Nu när hon hade chansen så ville hon ju spendera så mycket tid med honom som möjligt, och än var hon inte redo att skiljas åt även om de skulle träffa varandra under veckoslutet också. Hon strök tummen över hans handrygg medan de sida vid sida promenerade framåt. Parken var verkligen fin den här tiden om året, hösten var en färgglad årstid. Med jämna mellanrum sneglade hon upp på Ederel, inte av någon särskild orsak utan hon var mer bara så glad över att ha honom i sitt liv.

Ederel log mjukt mot henne, glad över att hon ville det även om han egentligen hade räknat med att hon ville det. Men vilja och kunna var två helt olika saker.
"Bra", sade han mjukt, gav henne en mjuk puss på huvudet innan han såg sig omkring lite. Hela promenaden var enligt honom fantastisk, även om de egentligen varken pratade något större eller gjorde särskilt mycket. Men att gå där tätt intill henne och bara få njuta av hennes sällskap och den vackra omgivningen - hon också inräknad - var härligt, minst sagt.
"Vi borde köra tillbaks strax", sade han mjukt, efter att de gått igenom hela parken. Även om han gärna skulle ha varit där mer med henne, så skulle han ju också vara mer med henne efteråt, vilket verklgien var något han såg fram emot.

"Okej." Det gjorde henne inte så mycket att de så småningom skulle åka därifrån. Visst var det avslappnande att promenera tillsammans med honom i den friska höstluften, men de kunde ju alltid återvända en annan dag. Plus att hon såg fram emot att på tu man hand, bakom stängda dörrar, fick umgås med honom och ha honom helt för sig själv utan att någon annan såg på. Grace kramade om hans hand innan hon började styra stegen i riktning mot parkeringen där han hade lämnat sin motorcykel. Där stannade hon upp, öppnade hjälmlådan för att plocka fram hjälmen som hon drog över sitt huvud.