Privat Rollspel [Lupple & Zora]

Akari såg tyst efter hono och hade gått till köket. hon hade börjat ta fram frukost under tiden han tog sin dusch, hon hörde allt han höll på med där inne men sa inget om det för sig själv. Varför var hon snäll mot honom? menar allt han hade gjort mot henne var inte okej alltid. Konstigt nog godkände on alltid hans ursäkt, men hon var svag för Theo. Hon kunde höra badrums dörren öppnar när on satt fram jucien som var det sista. Hon drog up blicken snabbt mot Theo

Theodore klev sakta in i köket och studerade henne en stund och suckade tyst.
" Jag borde bara sticka. Det vore det bästa för dig. Men jag kan inte förmå mig att lämna dig." Sa han allvarligt och gick fram för att se ifall han kunde hjälpa till med frukosten.
"Behöver du hjälp? " Sa han lugnt och studerade det hon tagit fram.
Hon brydde sig så mycket och det var en av de finaste sakerna med henne men det var också en svaghet hon hade.
Trots att polisen numera var inblandad på ett eller annat sätt så bortsåg hon från det. Skulle hon bortse från allt han gjorde? Hon visste ju inte ens vad han var misstänkt för vilken händelse han var intressant angående. Det borde få henne att tänka annorlunda.
Att hon inte gjorde det chockade honom men gav honom också nån slags förundran över henne. Hur kunde hon ta detta på ett så bra eller lätt sätt? Eller spelade hon bara. HAn kunde inte lista ut hennes nästa drag och han avskydde det.

Akari såg kort på honom direkt när han sa han borde sticka
-stick du och jag kommer bokstavligen inte släppa in dig i mitt liv igen.
sa hon envist men hon skulle aldrig klara det. Hno visste hon skulle kommit till honom igen som en liten valp. hon såg på honomnär han erbjöd henne hjälp
-allt e framme om du inte e ute efter hotell furkost
sa hon på skoj och log lite mot hnonom. hon viste inte hur förlåtande hon kommer vara om hon fick veta hans anledning att polisen var efter honom. Hon skakar lätt på huvudet för sig själv och såg åp Theo
-bara äta
sa hon snällt

Theo himlade lite med ögonen. Han borde vara starkare för hennes skull. Men han var självisk- han ville inte förlora henne.
Han flinade lätt över hennes kommentar.
" Det är perfekt." Sa han och tog åt sig lite frukost innan han gick och satte sig vid köksbordet och började äta.

Akari såg hur han verkar tycka det var tramsigt, hon satt sig bara tyst ner och tog ne bulle tyst och började fixa den
-bra för ibland e visa petiga
sa hon lugnt och log mot ohonm

Theo såg på henne och flinade lätt.
"Du känner mig, jag är inte speciellt petig." Log han och fortsatte att äta.
Han var hungrig och behövde äta men det tog tid. Han hade ingen aptit. Han slöt ögonen och försökte fokusera på en sak i taget och snart hade han ätit upp det han hade tagit till sig och gäspade lätt.
"Tack för frukosten." Log han tacksamt och lutade sig lite bakåt i stolen.

Akari sa inte så jätte mycket under frukosten. Hon var tystlåten i mltider och det var speciellt på morgonen närhon var trött. Hon nickar på hans ord, hon ivsste han inte var petig och det uppskattar hon högt. Hon log lite mot theo snabbt.
-Behöver inte tacka.. ta det som tack från mig igår
s hon envist

Theo nickade sakta.
" Det är få saker som jag inte skulle göra för dig." Sa han med ett litet flin.
" Att rädda dig från en fest gör jag fler gånger. Mer än gärna." Log han och drack upp det han hade i glaset innan han dukade undan det han hade använt vid frukosten och ställde in i kylskåpet men också diskmaskinen.

Akari såg på honom tyst oc log lite tyst
-bra för lär behöva det
sa hon retsamt och rättar på sig på stolen. hon åt klart och drack, hon reste sig och gick tyst och hämtade sina tabletter och tog dem tyst med drickan hon hade kvar. Hno var inte åerställd ju

Theodore tittade på henne en lång stund och funderade.
Han ville inte stanna för det kändes som han tog onödigt mycket tid från henne men samtidigt ville han absolut inte gå. Han la huvudet lite på snedden och tittade sedan ned.
Han tittade snabbt igenom sin telefon innan han la bort den och såg upp på henne.
"Så dina planer för idag?" Sa han och log nyfiket mot henne innan han tog en snabb titt på klockan, den var inte ens lunchtid ännu han log svagt och vände tillbaka blicken mot henne medan han inväntade hennes svar.