Racing roll wolfy & Emma07

Johannes granskade henne, såg snabbt på ringen med en något ogillande min. Han gillade ju inte att hon var förlovad med Matthew, då han gillade henne så mycket själv. Enligt honom skulle det varit bättre att hon var förlovad med Johannes själv.
"En sån fantastisk tjej som du skulle ha det bättre med mig än med Matthew", sade han charmigt, med ett förhoppningsvis lika charmigt leende. Han lade handen ganska oblygt mot hennes lår.

Johannes hade uppenbarligen ganska höga tankar om sig själv. Sienna motstod lusten att himla smått med ögonen. Han var säkert en trevlig kille men just nu fick hon inte den bästa bilden av honom. Hon såg inte honom på det sättet heller: den enda hon hade ögon för var Matthew. Han betydde allt för henne. Då hon kände hans hand mot sitt lår stelnade hon till en aning, det var en väldigt opassande gest.
"Johannes.." började hon och placerade handen vid hans för att fösa undan den.

Matthew hade åkt ifrån jobbet så fort han kunde, han hade slutat helt vid racingbanan och istället fått jobb vid en vanlig verkstad - han trodde det skulle bli bättre, han skulle sakna att köra alldeles för mycket om han jobbade på banan. Men han var beredd att offra det för Siennas skull, för han älskade henne något enormt. Han hade tagit bilen till restaurangen - det gick snabbare och han var redan sen - och kom in på restaurangen. Han stelnade genast till då han fick se Johannes och Sienna och deras händer, vad var det här? Det värsta var ju att Sienna verkade vara med på det eftersom hon hade sin hand på hans. Kunde dem två verkligen göra nåt bakom ryggen på honom, de två han litade mest på? Hans bästa vän och fästmö? Han gick den sista biten fram.
"Och vad håller ni på med?", frågade han kort, kände man honom såg man tydligt i ögonen hur sårad han var. Han kunde inte tro att Sienna kunde bedra honom så.

Sienna gav Johannes en skarp blick då han vägrade flytta på sin hand. Hon drog efter andan för att tala om för honom att han inte kunde röra vid henne utan hennes tillåtelse, men kom helt av sig då hon hörde Matthews röst. Åh nej. Hon kunde bara föreställa sig hur det hela såg ut i hans ögon.
"Älskling, det är inte som det ser ut," började hon och gav honom en vöfjsnde blick. Det sista hon ville nu var att han skulle dra några förhastade slutsatser. "Jag försökte bara fösa undan Johannes hand. Han fick för sig att det är okej att röra vid mig på det sättet." Johannes fnös till och skakade på huvudet.
"Det stämmer inte alls. Ända sedan jag satt mig ner vid bordet har hon varit över mig. Hon praktiskt taget sträckte sig efter min hand och placerade den på sitt egna lår. Jag talade naturligtvis om för henne att det inte är okej, ni är ju förlovade och allt, men allt gick visst in genom ena örat och ut genom det andra. "

Matthew hade inte varit beredd på att dem skulle skylla på varandra på det viset. Vem skulle han lita på? Han ville lita på Sienna, för han ville inte tro att det var något mellan dem. Men samtidigt hade han känt Johannes i så många år och hade verkligen trott han kunde lita på honom. Men Sienna litade han ändå mer på, hon var ju också den enda som han egentligen vågat berätta om sin bakgrund för. Men det såg också väldigt misstänksamt ut. Till sist bestämde han sig ändå för att åtminstone tro mest på Sienna.
"Och hur länge har det här hållit på?", frågade han kort, man såg tydligt på honom hur sårad han var. Efter sin bakgrund hade han något svårt att lita på personer, han hade blivit sviken alltför många gånger.

"Det här är inte första gången hon har flörtar med mig." Johannes kunde vara väldigt manipulerade, dessutom på ett övertygande sätt, om han bara ville. Och nu såg han ju sin chans. Han och Matthew hade varit bästa vänner i flera år. Han hade inte känt Sienna i närheten av lika länge. Det skulle bara vara dumt om Matthew valde att tro på henne över sin bästa vän, trots att hans fästmö talade sanning. Men som sagt så ville Johannes att det skulle ta slut mellan dem för han ville ha Sienna för sig själv.

Matthew visste verkligen inte vad eller vem han skulle tro på. Kunde han ens lita på vad nån av dem sade? Varför skulle det alltid bli att alla han litade på svek honom förr eller senare?
"Det var inte svar på frågan hur länge", sade han kort, och hade de gjort mer än så? Den tanken kändes långt värre. Han kunde inte tro att Sienna skulle bedra honom, de som till och med var förlovade. Samtidigt så verkade Johannes övertygande.
"Hur mycket av det han säger stämmer?", frågade han med blicken på Sienna, han visste inte om han kunde lita på vad han sade heller.

"Inget av det han säger är sant. Jag begriper ju att det ser illa ut i dina ögon, men jag vill att du lyssnar. Johannes placerade sin hand på mitt lår och berättade att han anser sig själv vara bättre än vad du är. Alltså när det kommer till att vara rätt person för mig." Johannes kunde ju omöjligt veta vem som var rätt person för henne, det visste ju endast hon själv.

Matthew lyssnade, han trodde ändå mer på Sienna än Johannes då hon var den han litat mest på. Men han var också smärtsamt medveten om att hon inte sagt något om att hon inte var med på det. Betydde det att hon höll med honom?
"Och du håller med honom?", frågade han, hennes hand på hans hade ju antytt det.

"Naturligtvis inte. Skulle jag hålla med honom skulle jag väl inte vara förlovad till dig?" Sienna måste erkänna att hon kände sig lite kränkt. Som sagt insåg hon ju hur illa det måste se ut i Matthews ögon, men att han ens tvivlat på henne och att hon skulle kunna gå bakom ryggen på honom sårade henne. Hon spände käkarna innan hon vände blicken mot kyparen som dök upp för att rädda stämningen, undrade om de nu var redo för att beställa.