[PRS] Theida & yehet

Anthony tittar ner i sin bok i tystnad innan han ser upp på Ray igen.
"Joo.. Ehm, visade sig att hon känner likadant för mig," han rodnar och kliar sig bakom nacken innan han lägger ner boken. "Jag råkade säga det när jag träffade henne och några andra i förrgår kväll," han bestämmer sig för att han iallafall borde försöka se lycklig ut, han kanske kan intala sig själv det då, och sluta tänka på Ray hela tiden. Han skrattar enkelt och flinar mot sin vän. "Och mina läppar är redan ömma efter alla kyssar,"

Ray kollade tyst på honom innan han tillslut svarar "Så du var med några i förrgår kväll? varför sa du inget till mig? ville du slippa mig eller?". Han visste inte riktigt varför men det var något med det som gjorde honom irriterad. Grejen att Anthony inte ens hade frågat om han velat hänga på. I vanliga fall var han nästan glad om han slapp umgås med folk, men nu hade det ändå handlat om Anthony. Men han försökte ignorera det för stunden och vara glad för Anthonys skull istället.
"Men jaja, kul för dig då" Suckade han. Han visste inte riktigt om det var grejen att Anthony antagligen skulle tillbringa mer tid med tjejen än honom nu, eller att han själv inte hade haft speciellt tur med kärlek, som gjorde honom Avundsjuk. Men något var det.
"Tack för detaljerna" Sa han ironiskt och kollade bort.

Anthony öppnar sin mun, bara för att stänga den tvärt. Han hade aldrig trott att Ray skulle reagera som han gjorde.
"Va.. Du brukar inte vilja följa med dem så jag ville inte irriteta dig med det," han lägger sakta ner sin bok vid sin mapp. "Ärligt talat trodde jag att du skulle bli glad för mig, du tyckte ju att jag skulle berätta för henne," sjuttonåringen känner sig ännu en gång en klump i halsen. "Varför är du upprörd?"

"Du kunde ju i alla fall frågat om jag ville följa med" Suckar han. Han visste knappt själv varför han var så himla irriterad. Det Anthony sa var ju sant. Ray hade sagt åt Anthony att berätta för tjejen. Men ändå var han inte alls beredd på att det skulle bli såhär. "Jag är inte upprörd, jag bara.." Han stannar upp mitt i meningen och väljer att inte avsluta den heller.
"Jag kan ha sagt åt dig att säga det till henne. Men det betyder inte att jag hoppades på att hon skulle tycka samma om dig" Suckar han irriterat. "Du kommer säkert vara mycket mer med henne än mig nu, right".

Anthony känner en irritation byggas inom honom, även om han skulle vilja slippa det.
"Förlåt att jag inte fråga om du ville hänga med, men jag genuint trodde att du inte skulle vilja det. Jag ville absolut inte bli av med dig, men du verkar ändå inte gilla dem jag var med.. och jag förstår inte varför jag måste fråga dig varje gång?" säger han och biter sig lite i läppen, han hoppas att han låter lugn och stadig på rösten, även om det är tvärt emot det han känner. Samtidigt hoppas han att han inte låter känslokall, eftersom att hans känslor nästintill exploderar inom honom. Förbaskade hormoner. "Varför skulle du inte vilja att hon tyckte om mig tillbaka? Jag.. jag berättade att jag haft känslor för henne jättelänge," det sista kommer ut som en viskning, eftersom att det inte alls är Allison han har känslor för, utan killen framför honom. Han är så trött på att ljuga om det. "Och jag kommer kanske spendera tid med henne men.. jag skulle aldrig vilja sluta umgås med dig pågrund av det, vad får dig ens att tro det? Du har varit tillsammans med andra, även om du var med dem mer än mig ibland, så glömde du inte bort mig, det är inte som att jag kommer göra det heller."

Ray kollar irriterat mot Anthony "Du måste inte fråga varje gång. Men vi är fan vänner. Du kunde ju ändå frågat även om du inte trodde att jag skulle vilja följa med, för att vara snäll liksom. Fast du kanske aldrig har hört talas om det" säger han tomt. Han visste att Anthony hade rätt. Ray hade antagligen inte ens velat följa med, men det kändes ändå surt att han inte ens hade frågat honom.
"Kanske för att jag inte ville att du skulle gå iväg och hångla med henne varannan sekund" Säger han irriterat. Att säga att man hoppades att personen som någon gillade inte skulle gilla personen tillbaka, kanske inte var det snällaste man kunde säga, Men Ray la inte speciellt mycket märke till det.
"Ah, så du kommer börja välja att vara med henne över mig hela tiden. Tillslut kommer du ha glömt bort mig. Lika bra att vi avslutar vår vänskap redan nu" Säger han med ett litet överdrivet fakeat leende utan att tänka på vad det var han faktiskt sa.

"Förlåt, okej? Men du känner inte dem, jag vet inte varför jag inte kan gå ut med andra utan att fråga om du skulle vilja följa med." Anthony drar frustrerat en hand genom sina bruna lockar och känner hur hans tårkanaler börjar svika honom, fan vad mesig han är. "Om du ärligt talat tror själv att jag skulle börja ignorera dig, och hångla med henne varje tillfälle jag får har du jävligt fel, då känner du mig uppenbarligen inte." hans halls känns alldeles torr, han förstår inte varför Ray reagerar som han gör.. varför han säger de sakerna han säger. Vill han verkligen sluta vara hans vän bara på grund ut av det här? När han själv haft förhållanden innan, och det slitit Anthonys insida i tusen bitar? Men Anthony är inte direkt oskyldig själv.. att han ens tänkt tanken på att försöka göra Ray avundsjuk, var rätt värdelöst. "Och om faktumet att jag har en flickvän är tillräckligt för dig att vilja sluta vara min vän, så kanske vi borde hålla oss borta från varandra ett tag." sjuttonåringen packar ihop sina saker, medan han hoppas innerligt att den äldre inte märker tårarna som hotar att tränga sig ut.

Ray inser ganska snabbt att han är irriterad av basically ingen anledning alls. Han borde väl vara glad för Anthonys skull istället för att säga saker som att han vill avsluta deras vänskap, bara för att han nu har en flickvän.
Han suckar lätt och himlar med ögonen "Det är okej" Säger han tomt, trots att han inte allt tycker att det är okej. Fast han kan fortfarande inte alls fatta varför?? Liksom, det enda Anthony hade sagt var att han nu hade en flickvän. Han överreagerade verkligen så mycket. Utan anledning.
"Nähe, då kanske jag inte känner dig då. Men jag lär ju inte heller få en chans att faktiskt lära känna dig om du har en flickvän som du ska vara med hela tiden heller" påpekar han irriterat. Han kollar på Anthony när han pockar ihop sina grejer. Han ville inte att Anthony skulle gå. Alls. Men han kunde inte skylla något på honom, Ray hade faktiskt sagt en hel del taskiga grejer. "Ska du gå nu också?" Undrar han.

Det är som att Anthony får slag i magen, gång på gång på gång. Han vet allvarligt talat inte vad han ska säga, det bara värker i honom. Det är nästan som att hans hjärta slutat slå, för han har ingen aning om hur det kommer gå. Sjuttonåringen undrar hur hans lilla avslöjande kunde komma till det här, sa han något fel när han berättade, eller var det hur han hade berättat?
"Vet du, jag sa till dig att jag aldrig skulle börja ignorera dig. Jag vet inte om du inte hörde, men jag sa att jag inte kommer strunta i dig för att vara med henne. Men om du inte tror på mig när jag säger det, så ser jag faktiskt ingen anledning till att du borde lära känna mig. Vilket jag ärligt talat egentligen inte skulle ha något emot, eftersom att du inte verkar vara som jag trott heller." sjuttonåringen ställer sig upp och försöker att blinka bort tårarna i sina ögon, men misslyckas totalt. Han tittar upp mot taket för att sansa sig lite, försöker att vattna sina nu torra läppar med sin tunga så att han kan fortsätta att prata. "Det var du som sa att det är lika bra att vi avslutar vänskapen nu, så varför skulle jag inte gå?"

Ray kollar bara tomt på Anthony en stund utan att svara. Han var lite chockad över det Anthony sagt. Att han inte heller varit som han trott. Just nu önskade han att han bara kunde spola tillbaka tiden, så han hade kunnat svara på ett moget sätt. Istället för att överreagera och börja prata om att avsluta deras vänskap. Han var helt enkelt bara avundsjuk. Inte för att han riktigt visste varför, men det var han. "..jag kan faktiskt också bli avundsjuk. även om du inte tror det. även om jag oftast inte visar det" Säger han kort och kollar bort. Men det verkade fortfarande som att Anthony ville avsluta deras vänskap. Och nu var han påväg att gå. Gå ifrån honom. Gå ifrån allt. Han kollade på Anthony och såg tårarna i hans ögon, och det kändes lite som en käftsmäll. kolla nu vad du gjort, du fick din bästavän att gråta bara för att du blev avundsjuk på hans flickvän. Bra jobbat.
"Jag var inte seriös när jag sa att vi skulle avsluta vår vänskap. Men visst. gå om du vill" Säger han tyst.