Rollspel, från olika världar

"Gör vi?"frågade han dystert och fortsatte att stirra ner i vattnet. På sin spegelbild. Hans underbart vackra gröna ögon hade försvunnit och i stället hade det lagts en sorts grån nyans över dem. Ansiktet såg blekare ut och han kände sig illamående. Han kunde inte förstå att jezebel verkligen vågade komma tillbaka, efter allt som han gjort. Nu kände sig Robin egoistisk som tänkte så, men han kunde inte hjälpa det. Robin Hood var död och han skulle aldrig komma tillbaka.

"Du vill hem inte sant?" sa Jezebel och satte sig ner och såg ut över vattnet "Och jag har nån som väntar på mig som jag inte kan svika" sa Jezebel lågt och bara väntade på att Robin skulle börja med sin vanliga utskällning, men om han skulle göra det, skulle Jezebel söva honom och låsa fast honom tills han pratade. Jezebel kunde inte överge Cassian han va skyldig honom en hel del. det var hans förtjänst att Jezebel inte hade dött för Gladstones hand

"Jaha."svarade Robin och började fundera på att byta namn, kanske han borde heta något som Casper, eller Guy. Nej, då skulle han börja tänka på Marian igen. Den hemskaste dagen i hans liv var den dagen som Marian hade kysst Guy, inte med vilja förstås men i alla fall. Hon hade gjort det för att hon behövde honom. Men ifall han försvann, så kanske hela saken skulle bli bättre. Marian skulle gifta sig med Guy, vilket skulle göra henne mycket rik. Kung Richard skulle beskyddas av Robins män och så var det med den saken.
Robin fortsatte att stirra på sin egen spegelbild, han undrade över hur djupt det var.

Jezebel undrade om han Robins ens skulle märka om han började prta latin med honom. han såg på Robin och suckade
"Visst vill du inte hem så tänker jag inte ödsla tid på dig." sa Jezebel och reste sig, han hade försökte igen och nu tänkte han inte försöka mer, Cassian skulle klara sig, det visste han. det var mest för att kunna be honom om ursäkt han hade velat åka hem men Cassian visse att han egentligen inte hade varit arg på honom.
"Farväl Robin Hood" sa Jezebel och började gå mot slottet

"Robin Hood är död för länge sedan. Du dödade honom."svarade Robin och tog upp blicken. Det kändes i hans hjärta att Robin verkligen var död, en del av det var borta. den största delen, den andra tillhörde Marian och det skulle den alltid göra.
Förresten så hade Robin inget hem, förutom skogen och den var ju inte riktigt betydelsefull längre. Inte nu då Robin Hood var död.
Robin vände på blicken och såg på Jezebel, en man med många bekymmer, tänkte han och vände sedan blicken uppåt. En svartklädd man var på väg ner för trapporna. Robin flinade bittert, skulle Snape döda honom nu? Det hoppades han, eftersom han var en för bra simmare för att dränka sig själv.

"Nej det gjorde jag inte, jag har faktiskt försökt hjälpa dig att komma hem ett flertal gånger men du valde att snäsa åt mig varje gång, men om du nu väljer att anklaga mig för att må bättre så visst" sa Jezebel och såg sen på Snape som kom ner för trapporna
"god dag professorn" sa han trevligt och Snape nickade som svar och passerade honom och ställde sig vid Robin och Jezebel kunde inte låta bli. han gick fram till Snape och la fingrarna på hans hals så han svimmade av och sedan tog han fram lite sömnmedel och sövde honom och log roat. han lutade sig över mannen och betraktade hans ögon, han hade verkligen vackra ögon. han kanske skulle skära ut dem. han tog fram skalpellen och funderade

Robin ställde sig förvånat upp då Jezebel tog fram skalpellen, var han seriös? Skulle han verkligen skära ut mannens ögon? Robin fick ett längtande il tillbaka till sig själv. men en annan del kämpade emot, ett sista bus, tänkte han glatt. Endast för att få skratta lite.
HAn smög fram bakom Jezebel i sina ljudlösa fotspår och sparkade till honom i magen så att han föll över Snape och landade med ett stort plask i vattnet. I fallet hade han tappat skalpellen som Robin plockade upp och beskådade. Inget riktigt vapen, tänkte han och tittade på då Jezebels huvud kom upp ur vattenytan.

Jezebel såg surt på Robin, han verkade i alla fall vara sig själv igen. han hävde sig upp på bryggan och kramade ur håret och såg på Robin
"Är du nöjd nu?" sa han trött, han orkad einte med barnsliga lekar just nu. hanla sig ner på bryggan och hoppades solen skulle torka honom
"Tror du inte jag har fler skalpeller? och varför hindra mig? jag trodde inte du brydde dig längre?" sa Jezebel och slöt ögonen. och förskte glömma Robin men det gick inte så bra.
"Jag hoppas du mår bättre nu? har du tid att prata nu så vi kan slippa varandra?" sa han lungt

"Ja, lite faktiskt."svarade Robin utan att le, han ville inte vara gamle Robin. Han kastade snabbt tillbaka skalpellen och tittade på Snape. En pappa. "Om Snape nu är en far så behöver hans son honom. Ingen behöver mig egentligen längre, inte dig heller eller Jack eller Dumbledore eller Harry eller Christoffer eller ens någon!" Robin visste inte varifrån denna allvarlighet hade kommit ifrån, han kunde bara inte sluta tänka dystert fast han hade knuffat ner Jezebel i vattnet och haft en sting av längtan. Det hjälpte inte.
Plötsligt ställde sig Snape upp med dragen trollstav, Robin backade inte undan då han såg det. Snape såg ganska arg ut där han stod och såg överlägset på Jezebel.
"Motgifter."sade han och visade en liten burk med någon grön vätska i. "Jag är trolldryckslärare, så tror du inte att jag kan mina saker?"
Hans blick vände mot Robin, men han stod helt stilla. Han längtade efter döden, den skulle inte göra ont, han skulle varken känna saknad eller sorg däruppe.

Jezebel såg på Snape
"Jag försökte inte förgifta dig inte min grej, jag söver mer" sa Jezebel lätt och såg på Snape och struntade i att göra något, ville han döda de båda så visst
"Ställ dig upp nu mr Disareali, vi ska till rektorn" sa Snape
"Nej, jag tänker inte resa på mig" sa han lätt och såg på skalpellen som Robin jätt honom
"Det är en order" sa Snape argt
"Kul för dig, tyvärr har du inte rätt att ge mig order" sa Jezebel trött och såg på Snape när han höjde staven och kände snart blodet rinna längs kinden och log lite
"Jag tror te man får slå elever" sa Jezebel och reste sig upp och såg hotfullt på Snape, han önskade dock att han inte var 15 längre. han gick fram till Snape svepte med benen så han föll raklång på marken och såg på hans stav och kastade den i vattnet
"apport" sa han retsamt och la sen skalpellen på hans strupe "Jag gillar inte när folk slår mig!" sa han och skar upp ett sår på Snape kind precis där hans egna var och log sen elakt
"då är vi kvitt, och tänk på att jag vet hur man smyger sig på folk och släcker deras liv innan de vet om att jag är där" sa han och reste sig trött "ska du med eller stå kvar där Robin" sa Jezebel och försvann innan Snape hann reagera på vad som hänt