Vamäxen Nessie

Här kommer en bit på kapitlet, direkt när jag har skrivit lite mer så får ni det! Så det kommer att komma bitar lite då och då idag! Bara för att det är alla hjärtans dag! Så ha en bra alla hjärtans dag!♥

Kapitel.23

Jag öppnade ögonen och jag möttes av ett par nyfikna ögon. Jag såg doms bruna nyans och skulle ryggat tillbaka om det inte var för att jag kände att jag var fast bunden. Mina armar och mina ben var fast bundna i en stol som jag satt i.
Jag tittade skräckslaget upp på den kvinnan som jag kvällen innan tagit som min mamma. Men min mamma skulle aldrig ha kunnat skada mig så här mycket, och hon skulle inte låta mig bindas fast, aldrig!
”Ve-em ä-är du-u?” frågade jag så svagt att jag inte ens visste om hon hade hört mig. Hennes ögon fylldes med tårar och jag förstod inte vad jag hade sagt som var så sorligt.
”Kommer du inte ihåg mig?” frågade hon och torkade bort sina tårar. ”Jag är verkligen ledsen för att jag måsta göra det här, men jag hade inget val”
”Göra vad? Komma till baka från dom döda eller vara nära att döda mig?” frågade jag lika svagt men mycket argare än förra gången. Hon log sorgset, medan hon tog ett steg närmare mig.
”Både och. Eller egentligen kom jag ju inte till baka från dom döda, för jag var ju aldrig död” hon såg inte alls mer ledsen ut, utan mer beslutsam ut. Jag skulle just fråga mer, men hon såg att jag skulle fråga nått. ”Jag ska berätta allt sen” lovade hon.
”Men vem är du?” viskade jag, nu blinkade tårarna fram igen. Jag förstod förstås inte heller den här gången vad jag hade sagt som var så sorligt.
”Jag är din mor” viskade hon till svar. Allt bleknade, och mina farhågor blev bekräftade. Min mor var inte den gamla längre, utan, som jag nu insåg, mer på den onda sidan. Allt bleknade och jag ramlade in i mörkret igen.

När jag nästa gång fick till baka medvetandet så möttes jag av ett par vänliga ögon. Jag slappnade av och försökte andas normalt. Det hade bara varit en mardöm. Seth var här, han skulle förklara att jag hade somnat på väg till honom, eller nått åt det hållet.
Men då märkte jag att han varken log eller såg sorgsen ut, han visade inga känslor alls. Jag tittade mig förvirrat omkring. Jag var inte hemma hos Alice, inte på Hogwarts, jag visste inte var jag var alls. Det ända jag visste var att jag log i en säng, i ett rum med gröna väggar och en spis i. Inte det rummet som jag hade, i min dröm, kommit till när jag hade tagit flampulvret till Malfoys.
Seth satt i en stol på andra sidan rummet och studerade träden genom fönstret. Jag försökte att sätta mig upp, men jag var alldeles för svag för att orka göra det. när Seth märkte att jag var vaken gick han fram till mig och satte sig på säng kanten.
”Jag visste inte att det skulle bli så här, jag lovar” sa han ångerfullt. Det verkade som om han verkligen menade det och jag trodde lite på honom.
Sedan kom jag på att han säkert hade vetat om det här i veckor, kanske månader. Jag menar, han hade varit nervös för att jag skulle säga nej när han bjöd mig att komma hem till honom på jullovet, och han hade dumpat Amy för mig...
”Du, du, du har vetat om det här länge vad?” frågade jag förargat, och märkte till min lättnade att min röst hade blivit starkare. Nu hördes det tydligt hur arg jag var.
”Jo, jag visste om det. men jag visste inte att hon skulle skada dig” tillade han dämpat. Han tittade ner i golvet och jag betraktade honom. Han såg mycket mer än ångerfull ut, mer sorgsen än jag aldrig har sett honom förr. ”Jag trodde bara hon skulle berätta för dig om sin historia. Och jag som gick med på det här...”
”Men, är hon... är hon verkligen min... min mor?” frågade jag försiktigt och han tittade undrande på mig. Jag visste att jag missat nått väldigt stort när han såg sådär på mig. ”Vad är det?” frågade nu jag lite oroligare. Jag hade blivit mycket lugnare nu, märkte jag nu. Än vad jag hade varit när jag varit med... henne.
”Har hon inte berättat än?” frågade han och vände huvudet mot dörren. Han vände tillbaka huvudet men mötte inte min blick.
”Seth? Det är mat nu!” ropade damen som var Seths mamma. Seth reste sig och lämnade mig ensam i rummet. Jag väntade tills han kom tillbaka innan jag hade ro att slumra in igen. Men den här gången frivilligt.

Super! ♥ Glad alla hjärtans dag ♥

Braaa! ♥

Tack!♥
Men nu ska jag försöka skriva lite till. Men vet inte helt säkert om det kommer komma så mycket mer!

Okey. Kapitlet var azum

meeeeeeeeeeeeeeeeeeer

såååååå jäkla bra! Vill inte att den här ff:n ska ta slut!

Inte jag heller ♥
Jätte bra kapitel btw ♥

Din FF äger kan du inte snabba på bed nästa kapitel

Superbra!