Ginny Weasleys kärleksliv[SV]

mer! det är spääännaaande!

merr den är bäst ju

Jag lovade er faktiskt, ellerhur?;D
Kommer inte att kunna uppdatera imorgon såå..

Kapitel fjorton
Draco's perspektiv

Att komma hem var bland det dummaste jag gjort på länge.
''Draco! Kom omedelbart hit!'' Min fars röst var det första jag hörde när jag satte min fot innanför dörren. Jag ställde ner kofferten bredvid mig, tog av mig rocken och sparkade av skorna. Snabbt och motvilligt gick jag mot köket där båda mina föräldrar satt jämsides mot varandra. Jag satte mig ner på den svarta köksstolen mittemot dom.
''Hur har terminen varit, Draco?'' Sa mamma mjukt och la huvudet på sne.
''Den har funkat..'' Mumlade jag och stirrade på mammas fula handskar hon hade på sig. Pappa harklade sig och stirrade på mig. Jag lät bli att ens snegla upp.
''När fick du intresse för blodsförrädare?'' Min far lät ointresserad och granskade mig med avsmak. Jag lät bli att svara. Jag hade inget att svara.
''Kan jag få svar på min fråga?'' Han lät fortfarande ointresserad och jag försökte att låtsas som om jag inte hört honom. ''Du vet vad vi tycker om Weasleys, Draco. Och dom tycker likadant om oss, ellerhur?'' Väste min pappa. ''Du ger mig inget val... Crucio!''Väste han lätt.
Smärtan tog över alla tankar. Känslan av tusen brännheta, rostiga knivar trycktes in i hela kroppen. Jag ålade ner från stolen och låg på golvet och gnydde. Förbannelsen avtog men jag hade fortfarande lika ont som under förbannelsen. Långsamt kravlade jag mig upp på fötterna. Aj, sånn smärta. Jag lommade skamset upp på mitt rum. Mitt hemska rum. Jag satte mig på sängkanten och knäppte mina händer. Jag bestämde mig för att rymma. Nu på en gång. Jag drog upp trollstaven ur fickan och viskade.
''Accio koffert!'' Och mycket väl kom kofferten inflygandes på mitt rum och landade med en lätt duns framför mina fötter. Jag smygde ut i hallen och hämtade det gamla, blå, rostiga halsbandet som var en flyttnyckel till Hogsmeade. Resan dit- likadan som alltid. Det jobbiga var att ta sig upp till slottet med kofferten. En värmepust slog emot mig när jag slog upp slottsportarna. Hemma. Jag kände mig hemma på Hogwarts. Jag halvsprang ner till fängelsehålorna för att lämna mina grejer i Slytherin's sällskapsrum. Återigen upp, men nu till Stora Salen.
Var kunde Ginny befinna sig?
Vad i Merlins namn hade jag gjort?

jättebra! jag är riktigt spänd på slutet!
jag har fått veta lite om hennes nästa ff, GISSA OM JAG ÄR TAGGAD PÅ DEN?

Spännande och jätte bra!

ÅH! Stackars in lilla Draco! Dumma Lucius
Men meeeer när du har tid!

Du äger på att sjriva meeer

Så super bra!!

Stupid lucius -.-'' mer!

Okej, jag skriver ett nu, men jag ska på bio i eftermiddag ;p måste ju se sista DH2 igen på bio innan den slutar.. Gissa om någon kommer gråta?

Kapitel femton

''Och vem har vi här då?'' Fnös Bellatrix Lestrange och petade på mig med sin fot. Golvet var kallt och fuktigt, jag skulle nog bli förkyld efter det här. Försiktigt öppnade jag ögonen och såg mig omkring... Mörka träväggar... Hål i taket... Mörkt trägolv...
''Den.. Den yngste Weasleyn..'' Fnissade Peter Pettigrew.
''Vad har vi henne till?'' Väste hon och tog ett hårt grepp om Peters skjortkrage.
''L-leksak...'' Stammade Peter.
Bellatrix granskade mig återigen.
''Är hon den korkades syster?'' Sa hon och tittade underligt på mig där jag låg och spelade avsvimmad. Peter nickade. Den korkade.. Det måste vara Ron.
''Hämta hennes bror. Nu!'' Skrek Bellatrix. Åh! Alltså var Ron vid liv! Vilken total lättnad... Peter lommade iväg och kom tillbaks lika fort som han gått. Men nu föste han Ron framför sig. Jag kunde inte hålla mig. Jag kutade fram till Ron och kramade om honom. Hårt och Länge. ''Du lever...'' Viskade jag i mitten av kramen. Han svarade inte.
''Åååh, så gulligt! Vet ni vad...? Jag älskar att förstöra andra personers lyckliga stunder'' Fnissade Bellatrix och höjde sin stav och riktade den mot mig. Jag drog också upp min.
''Expelliarmus!'' Bellatrix hann före mig. Jag slogs bakåt i luften och landade på rygg. Min trollstav gled ur mitt grepp.
''Ta den, fort! Slingersvans!'' Röt Bellatrix och pekade anklagande på min trollstav. Slingersvans lommade fram och tog den innan jag ens hann tänka tanken att ta den. Bellatrix riktade staven återigen mot mig. ''Crucio!'' Sa hon mjukt och brast ut i gapskratt. Smärta. Smärta. Åh, sån hemsk smärta! Oh, så ont det gjorde. Men jag tänkte på Draco. Och saknaden över honom tog över. Det gjorde mer ont. Tankarna av honom gjorde mer ont än självaste Cruciatusförbannelsen... Hon sänkte staven och riktade den mot Ron. Jag var nog medvetslös en stund.
''Dig har jag redan lekt med så mycket...'' Sa hon och hånlog. ''Det är nog bäst att säga hejdå, Weasley'' Sa hon och höjde ett ögonbryn. ''Avada Kedavra!'' Sa hon lätt och grönt, stort ljus fyllde upp rummet samma sekund som jag vaknade. Jag såg Ron falla hårt mot marken. Vänta... Var han... Död? Nej... Nej... NEJ! Det fick inte vara sant! Bellatrix och Peter gick på ett led ut ur rummen. Dom tittade inte ens på Rons lik. När jag var säker på att dom försvunnit så gick jag fram och satte mig vid hans huvud och kände på halsen ifall han skulle råka ha puls.... Det hade han såklart inte. Jag bröt ihop totalt. Jag studerade liket. Han var ändå fin där han låg. Han var hård som sten. Jag kände i hans fickor. I ena fickan låg en ring... Mammas ring... Det visade sig vara en flyttnyckel och bums så befann jag mig i den spökande stugan. ''Nu behöver jag bara hitta ut'' Tänkte jag. Och ut kom jag. Dock behövde jag elda vid Piskande pilträdets utgång, eller ingång. Elda är väl fel ord, men smälta snön för att kunna komma ut. I slottet var det julig stämning. Jag rusade upp i sällskapsrummet där Harry satt och pratade med Colin Creevey. Jag satte mig bredvid Harry och Colin försvann. Harry hade nog berättat om mig, och Colin förstod nog att vi ville prata. Harry satt bara och nickade när jag berättade. Ibland instämde han eller blev förvånad så han tillade något annat. Men han lyssnade som ingen annan. Mitt liv var förstört. På riktigt. Jag skulle aldrig glömma det gröna ljuset och min bror som föll död mot marken. Aldrig.
''Vi måste till McGonagall. Nu'' Sa Harry bestämt och vi gick.


Ja, allt med Bellatrix och det hände! Bara så att det inte blir något missförstånd ;D