Criminal love PRS rollspelargärna och Emma07

Aaron visste inte riktigt hur han skulle ta allt ännu, det var ju en chock i sig att vakna till här och inse att man svävar i livsfara. Han nickade svagt, visste själv inte helt vad Jorge gjort som hon behövde tacka för men antog ju att det var hans kollegor som lyckats få ut honom.
"Hur fick ni ut mig?" frågade han, hoppades att hans kollegor skulle komma dit så att han kunde tacka dem sen.

- tja, Jorge sa till alla vad de skulle göra. Jag fick panik och sprang mot det brinnande huset och han fick tag på mig precis innan. Sen såg jag bara hur några av dina kollegor kom utbärande med dig till ambulansen där de började försöka få liv i dig sa hon och bet sig löst i läppen. Hon visste ju inte riktigt heller hur de hade fått ut honom därifrån.

Aaron nickade tyst, anade att det nog var Jorge som hade skött det hela - trots allt var han chefen och nog den proffsigaste utav dem. Vilket han var otroligt tacksam för, han tvivlade på att han skulle ha klarat sig utan honom. Det var fortfarande konstigt att höra det såhär, men det började sjunka in mer och mer.
"Jag borde inte ha tagit med dig just idag", sade han, det hade ju visat sig vara den sämsta möjliga dagen.

Hon såg på honom och kysste hans panna mjukt.
- men hur skulle du veta det Aaron? Du klarade dig och det är det viktigaste för mig trots att det var jobbigt att se den man älskar så skadad sa hon tyst och drog en hand genom sitt långa hår och såg sig runt i det tomma rummet, det var ett ganska kalt rum som just nu var fylld med maskiner som skulle hjälpa honom.

Tiden på sjukhuset hade varit otroligt jobbig - förra gången hade han ändå mest varit trött och inte haft så ont, men nu var det nåt helt annat. Brännskadorna hade väldigt sakta men säkert börjat läka ihop, varken armen eller bröstet skulle riktigt bli som vanligt igen men han var åtminstone påväg att få tillbaka känseln. Först hade nerverna bränts, men nu höll de på att växa tillbaka vilket var otroligt smärtsamt eftersom det var först nu han verkligen kände smärtan ifrån brännskadorna. Som var otrolig trots starka mediciner. Han var åtminstone uppe och gick nu, med ordentliga lindor runt brännskadorna och den skadade armen i mitella.

Sophie kom in med ett litet leende på läpparna.
- älskling jag har en liten överaskning till dig sa hon tyst och kysste hans kind mjukt innan hon pekade mot dörröppningen där hans kollegor stod. De gick in i rummet och alla hälsade på honom med glada miner.
- pch vi ska ta med dig på en överaskning sa en av hans kollegor. Sophie log svagt och hjälpte Aaron upp ur sängen så att han kunde hälsa ordentligt.

Aaron log genast emot henne då hon dök upp.
"Jaså?" frågade han nyfiket, satte sig lite upp och lade undan boken han tittat i och vände blicken mot dörren. Han sken genast upp lite då han fick se kollegorna och sprack upp i ett leende, tog tacksamt emot hennes hjälp upp och hälsade glatt på kollegorna med sin fria hand.

Kollegorna hälsade på honom.
- Jag har fått tillåtelse av läkaren att ta med dig ut på en liten överaskning sa Sophie mjukt och såg på Aaron, hon älskade att se honom så lycklig, han förtjänade det.
- så kom igen, vi vill inte komma försent sa Jorge och Sophie tog mjukt Aarons fria hand och började gå mot dörren ut från hans rum och ut från avdelningen.

Aaron såg på henne, nyfiket - att få komma ut därifrån skulle definitivt bli roligt och skönt att få komma utanför sjukhusets rum för en stund. Det kunde sannerligen behövas efter att ha varit där så länge.
"Vad har ni nu hittat på för något?" frågade han roat och nyfiket, kramade lätt Sophies hand för att börja gå efter dem ut därifrån.

- Det får du väl se sa hon med ett leende och hjälpte honom in i sin bil och började köra mot brandstationen. Där stod Sophies familj, Aarons morföräldrar, deras vänner och även hans kollegor. Även den högsta chefen för brandstationen var där. Sophie hjälpte honom ut ur bilen med ett litet leende och började gå fram mot alla människor. Den hösta chefen, Colin gav honom ett leende och skakade lätt hans friska han innan han tog med Aaron upp till som ett litet podium.
- Vi vill alla tacka dig oerhört mycket för din insats, du räddade en kvinna som satt fast trots att du riskerade din egen säkerhet för det och du har även varit en oerhörd tillgång för oss trots att du inte arbetat särskilt länge. Jag och resten av ledningen har därför bestämt oss för att ge dig ett pris för speciella åtgärder. Ett pris vi inte ofta delar ut men som du sannerligen förtjänar. Vi har även valt att ge dig 20.000 kr som du kan använda till vad du vill Sa han och räckte fram en medalj i guld till Aaron.