PRS Medi & Vidomina

Ruby knackade på innan hon öppnade dörren och log.
"Jag är här. Har någon sett Lisa? Jag har bara den här sjöjungfrun." Hon visade upp Lisas nya klädesplagg och hon log medan hon tog av sig skorna och hjälpte Alice in och såg sig om.
"Det luktar gudomligt."
Hon gick fram till Jules och log.
"Så säg hej till Lisa."

Jules tog emot sin dotter i sina händer och skrattade "Men vad har du fått för något..!", sa han med en tillgjord röst och pussade Lisa i ansiktet. Mary kom ut i hallen. Hon glänste i ansiktet av svett och värme. "Hej Ruby och Alice. Och lilla Lisa och Alex!". Mary gick fram till sin dotter som hölls i Jules grepp. "Men Ruby! Var den den du sydde? När vi kom förbi tidigare idag på lunchen? Den är jättefin!". Mary lät häpen och rörde vid fenan som fick Lisa att föreställa en liten sjöjungfru. "Min lilla sjöjungfru.", pep Mary och pussa Lisa också.

Sedan flyttade hon på sig och lät de komma in i huset. "Så bra att det doftar gott, vi ska äta nu. Jag tror Caspian och Sherman dyker upp precis närsomhelst. Det finns inga bestämda platser, förutom Alex och Lisa såklart, så sätt er var ni vill så ska vi äta strax!", sa Mary och såg på hur Jules bar med Lisa in huset.

"Ja det var det jag gjorde. Den fungerar som filt och är så lätt att ta av." Hon log och skrattade mjukt.
"Det är så bra att jag har en söt modell. " Hon tog emot Alexander och höll honom emot sig och smekte hans röda lockar.
"Ja jag hoppas han kommer snart." Hon såg på Lisas handled.
"Ska de inte märkas runt den här tiden?" hon satte sig och skumpade med Alexander i knät.

Alice slog sig ner och såg hungrig ut och gned sömnen ur ögonen.
"Kan jag få börja att ta vatten? Jag är så törstig." Hon lutade sig tillbaka och synade dem och log.
"Lisa blev så söt."

Jules satte ner Lisa i en bädd som stod i matsalen så att hon också kunde få vara med i rummet med de andra. Han satte sig vid bordet och hörde Alices önskan att få vatten. "Självklart. Här.". Han tog hennes glas och fyllde det med vatten från en karaff som stod på bordet. Han satte ner karaffen sedan. Mary hade hört Rubys ord och ropade från köket. "Ja, jag tror det är någon gång nästa vecka märkningen är." Hon kom in och vispade i något som verkade vara ett tillbehör ytterligare till maten.
Mary kollade på Alice. "Varsågod, Alice, börja du, jag ser att du är hungrig."

Sedan rycktes dörren upp och Caspian gick in i hallen. "Hallå!", ropade han och hade med sig Sherman i släptåg. Sherman muttrade som vanligt och tog långsamt av sig skorna och placerade de med de andras. De visade sig i öppningen till matsalen och Caspian gick fram för att hälsa på Ruby och Alexander. Sherman hittade snabbt en plats på kortsidan av bordet att slå sig ner på och tittade granskande på den framdukade maten. Mary slängde ett öga åt Shermans håll. "Så kul att du också kunde komma, Sherman.", sa Mary men fick inget svar tillbaka.
Mary hejade på Caspian och satte sig själv sedan ner vid bordet bredvid Jules.
"Varsågoda hörni, nu äter vi."

Hon började att dricka och skakade på huvudet.
"Jag väntar mer än gärna. Jag håller mig." Hon log och såg Alexanders glada min och vinkade mot honom.
När Sherman och Caspian kom satte hon sig rakare i ryggen och log.

"Vill du ta Alexander älskling?" Hon räckte över Alexander mot Caspian och lade huvudet på sned och suckade.
"Jag vågar inte vara med om han ska märkas. han måste tycka vi är hemska."

Jules plockade av maten och satte på sin tallrik, sedan hjälpte han Mary och skickade sedan vidare maten så att någon annan kunde ta.
Caspian tog Alexander från Ruby och höll honom intill kroppen. Alexander gav ifrån sig ett ljud för att klaga, det lät högt så Caspian hyschade honom och vaggade honom. Alex lugnade sig genast och Caspian satte han i sin famn när hon slog sig ner bredvid Ruby.
Sherman verkade inte säga något. Han tog av maten tystnad och smakade av den. Inte ens då sa han något om vad han tyckte eller så. Mary var beredd på det, så hon hade ändå inte räknat med det.
Sherman grymtade och verkade mumla något för sig själv på kortsidan, men sa fortfarande inget till resten av sällskapet.
"Smakar det bra, Alice?", frågade Mary och såg på henne med snälla ögon.

Ruby log tacksamt och gjorde något mos och ställde fram det och tog en sked i plast och satte ner den och log.
"Gullunge." Hon log mot Alexander och lade huvudet på sned.

"Ja det smakar väldigt gott. Jag tycker du är en fantastisk kock." Hon åt och såg på Sherman och kliade sig över nacken och svalde hårt.

Mary gav ifrån sig ett litet skratt ochlog varmt mot Alice. "Tack, Alice. Vad snällt sagt.". Hon tog en tugga till av maten och sträckte sedan på sig.
Då harklade Sherman, och inte på det sättet som han brukade, för att det brukade vara hans läten, utan för att den här gånge ville han ha uppmärksamheten.
Det blev tyst i rummet, endast Alex och Lisa hördes för att de gnydde och verkade ointresserad av vad de vuxna höll på med.
"Jag tänker inte ödsla mer tid. Jag har kommit hit på Alices önskan för att jag har experimenterat på henne idag.". Jules och Mary bytte blickar och kollade sedan på Sherman igen. De lyssnade noga. Caspian likaså.
"Flickan, Alice har idag fått veta att hon är ett experiment. Som jag har skapat. Hon är skapad från mitt eget DNA samt dna från Ruby, då jag haft det sedan experimentet på erat ofödda foster.", sa Sherman och menade Ruby och Caspian. Han harklade sig igen. "Jag tror det var allt va, Alice? Vill du att jag säger något mer?"

Alice såg bort och hade tårar i ögonen och reste sig upp.
"Nej det är bra." Hon såg på honom och nickade bara och bet sig i läppen och visste inte vad hon skulle säga.
Ruby därimot flög upp och sprang fram och tog henne i famnen och pressade henne mot sig och slängde en blick på honom.
"Sherman!" Hon var rasande.
"Man gör inga exkrement av döda foster." Hon ledde henne mot hennes sovrum och satte henne på sängen och stannade kvar en stund och suckade.
"Sherman vad ska du göra med henne?Jag gav henne lugnande så hon sover nu."

Sherman rörde inte en min då Ruby sagt åt honom. Jules hade däremot gått för att se till Lisa i bädden bredvid eftersom volymen skrämt henne. Lisa grät och Jules tröstade henne. Mary såg förvirrad ut och visste först inte riktigt vad hon skulle säga. Hon såg när Ruby tog med Alice till sovrummet och vände sig sedan till Caspian. "Vad hände imorse egentligen hos Sherman?". Med Caspian ryckte på axlarna. "Sherman skickade mig att se efter några rapporter, så jag var inte där.". Mary fnös och andades tungt ut. "Är det första gången hon är med Sherman så kan en lämna henne ifred med honom.", sa hon till Caspian i en låg röst för att inte Sherman skulle höra, även fast han ändå inte skulle brytt sig.
Caspian nickade. "Du har rätt. Jules är med imorgon när vi tar med henne till Sherman igen.". Mary nickade, men såg ändå osäker ut.
Sherman ställde sig upp. "Det är dags för mig att gå. Maten var mättande.", sa han i tomma luften, så att Mary kanske skulle höra. Hon nickade och sa hejdå till Sherman från rummet och han lämnade sällskapet för att gå hem till sig.