PRS botillia1 & Lupple

Hon nickade sakta. " Jag tror den gör det." Sa hon lågt och suckade tyst och nickade sakta.
"Säker och säker men det är vårt barn. Min enda chans. Jag tror att barnet kommer vara helt unikt- precis som oss." Log hon och studerade honom lyckligt.

Han kunde inte låta bli att skrattade.
- ja, vi är ganska speciella du och jag sa han och kysste mjukt hennes panna.
--
ska vi spola till den andra vampyren kommer?

Hej

Hela natten var otroligt plågsam. Allt gjorde ont och hon hade inte minsta kontroll över sig själv.
När solen tillslut kom upp så låg hon på golvet för att det hade varit den mest bekväma position hon kunde finna hon stirrade ned och såg att hon hade växt. Hennes mage hade växt. Inte mycket men det syntes. Det var en liten kula.
Hon stirrade länge på magen i ren chock innan hon tvingade sig upp på fötterna och ryckte åt sig en av Theodors hoddies och drog den över sig för att dölja det. Det var inte normalt. Den växte för fort. Men hon hade nån gång under natten lovat sig själv att inte skrika i panik något mer.
Hon satte sig på fönsterbrädet och stirrade mot de täckta fönstren och väntade. Idag skulle de få besök av någon som visste nått om detta.

Theodor hade redan gått upp för att göra lite olika saker när det knackade på dörren.
- älskling vi har besök, kan du komma ner? ropade han innan han gick för att öppna dörren och hälsade på den kvinnliga vampyren som även hon var väldigt vacker och med mörkröda läppar och en enkel svart klänning. Hon hade mörkt hår och bredvid henne stod en liten pojke som såg normal ut till utseendet.

Amelia hörde sin älskling och reste sig från där hon satt och gick försiktigt ned på nedervåningen.
Hon såg vampyren och pojken som var med henne.
Hon stirrade storögt och gick sedan snabbt till Theodor och ställde sig lite bakom honom och greppade tag om hans arm.
"Hej. Välkomna." Sa hon försiktigt och slängde lätt med sitt hår.
Hon skulle klätt sig bättre, de hade gäster.

Theodor log mjukt.
- det här är min flickvän Amelia. Detta är Viktoria och Carl sa han mjukt och visade dem till bordet där han suttit glas och en flaska med blod innan han själv satte sig på en stol.
- okej, vad vill ni veta? Sa viktoria mjukt och Theodor vände sig mot Amelia, tänkte att hon främst hade frågor och ville att hon skulle ta lite plats medan han höll sig i bakgrunden.

Amelia satte sig ned på en av stolarna och hällde upp lite blod i sitt glas och snurrade på glaset mellan sina fingrar och såg på kvinnan. Viktoria. Hon studerade henne under tystnad en kort stund och sedan pojken för att sedan titta på henne igen.
"Vad är det? Jag menar vad kommer det bli? Vad kan jag förvänta mig?" Sa hon och svalde nervöst.

Viktoria såg på henne.
- ingen vet helt säkert om alla blir likadana. Men till skillnad från en mänsklig graviditet så kommer du inte alls vara gravid lika länge. Det kommer mer handla om kanske 2 intensiv a månader. Jag har med min son som föddes. Han ser normal ut men växer snabbare än vanliga barn. Min son lyssnar ännu mycket på min man. Alltså det måste oftast vara han som säger ifrån, inte för att han inte är kärleksfull med mig men det känns som han har mer respekt mot min man sa hon mjukt och tog en klunk dricka.

Amelia stirrade storögt och nickade.
"Jo jag fattade att det skulle gå snabbare." Mumlade hon och reste sig upp och visade den lilla bulan hon redan hade fått och satte sig sedan ned.
"Han ser normal ut, har han krafter?" Sa hon tyst och såg på honom och sedan tillbaka på Viktoria.
Hon gillade inte tanken på att hennes barn kanske skulle lyssna mer på Theodor.
Deras barn skulle lyssna på dem båda.