Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

Det gjorde ont att lämna henne, men han var tvungen. Han måste faktiskt rätta de där sakerna innan imorgon, han hade skjutit upp det alldeles för länge redan. Väl hemma ägnade han en bra stund åt det, men han hann åtminstone klart i lagom tid för att gå till sängs. Han gick och lade sig nästan direkt då han var klar, skickade i princip bara iväg ett godnatt-sms till Grace först. Vilket var något han brukade göra, han brydde sig otroligt om henne vilket han inte var rädd för att visa på det viset.
Följande dag verkade skoldagen aldrig ta slut. Han hade visserligen bara tre lektioner på hela dagen, men de verkade hålla på i en evighet - antagligen bara för att han såg fram emot att träffa henne sedan istället. När han äntligen hade slutat var han rätt snart hemma, bytte om och annat innan han gav sig ut för att köra bort till henne. Vilket kankse egentligen var en onödig bit att köra, men han körde mesta möjliga nu - kanske att han var barnslig med den, men han hade ju iallafall väldigt roligt.

Dagen hade varit rätt så tråkig, och det kändes som om tiden knappt gick framåt. Vilket förmodligen berodde på att hon såg fram emot att träffa sin pojkvän igen på eftermiddagen, och hade svårt med att ge sig till tåls. Hon gjorde sitt bästa med att distrahera sig på olika sätt men det gick lite sådär. Då klockan äntligen närmade den tidpunkt då hon väntade sig att Ederel skulle dyka upp, så gick hon för att klä på sig. Grace hade varit bekvämt klädd i sin pyjamas större delen av dagen men nu var det dags att ta tag i det hela. Hon drog på sig ett par mörkblå jeans och ett rött linne, matchade en svart läderjacka till det hela eftersom det nog skulle gå undan med motorcykeln och hon ville inte frysa. Då hon hörde ett ljud som lät misstänkt likt det som en motorcykel gav ifrån sig, kastade hon en blick ut genom fönstret innan hon skyndade sig ner till hallen för att öppna dörren.

Ederel hade längtat hela dagen efter att få träffa henne igen, och när han väl kommit fram till henne var det med ett leende på läpparna. Vem skulle inte vara glad när man var påväg för att möta en sån fantastisk tjej? Väl där hade han strax parkerat och gick upp mot dörren, drog av sig hjälmen samtidigt. Han hade också klätt sig i läder idag, helt enkelt för att det var de bästa kläderna då man körde. Mestadels för vinddraget, i andra kläder blev det snabbt kallt. Han smet upp dit och knackade lätt på dörren, fortfarande nästan leendes då han sett fram emot det här.

Då han kom gående mot dörren växte sig hennes leende ännu bredare. Hon förstod inte hur det var möjligt att se så bra ut som han gjorde hela tiden, de där läderkläderna var som gjorda för honom. För att inte nämna det faktum att hon tänkte tankar som skulle få hennes stackars mor att svimma. Grace la armarna om honom i en stor kram och andades in den goda doften av honom, hade ända sedan hon vaknat på morgonen sett fram emot det här ögonblicket.

Ederel log brett då han fick se henne, och genast fick sig en stor kram - bättre välkomnande kunde man ju bara inte få. Han lade genast armarna om henne för att besvara kramen, njöt av att ha henne hos sig igen - han hade saknat den känslan något enormt. Han släppte henne strax och drog sig lätt undan, för att istället lägga handen om hennes nacke och kyssa henne mjukt - något han saknat ännu mer att göra.
"Har du haft en bra dag?", frågade han mjukt, med ett brett leende emot henne efter att ha avslutat kyssen.

"Den har varit tråkig," sa hon och himlade dramatiskt med ögonen. Inte för att hon överdrev så mycket - hon hade kunnat komma på roligare sätt att fördriva tiden på om hon varit i hans sällskap. Men nu var den tråkiga delen av dagen förbi, och hon tänkte blicka framåt istället.
"Din då?" frågade hon sedan, ropade hejdå åt sin mamma innan hon snabbt stängde ytterdörren. Det var bäst att åka därifrån så fort som möjligt innan hennes mamma försökte hindra henne. Motorcyklar var farliga, Ederel var skum och så vidare bortåt... Grace gick fram till motorcykeln som tydligen nu då var hans nya leksak, studerade den en stund innan hon vände blicken mot honom igen.
"Behöver jag tävla med motorcykeln om vem som kommer på första plats för dig?" frågade hon lekfullt.

Ederel log lite smått, undrade vad huvudsaken till att dagen varit tråkig var - ifall det hade med honom att göra eller något annat. I vilket fall som helst hoppades han på att det skulle ändra sig.
"Då får vi råda bot på den saken", sade han med ett retsamt leende emot henne, ryckte lite lätt på axlarna åt hennes fråga.
"Lite långtråkig", sade han uppriktigt, det han mest kunnat tänka på hela dagen var henne och hur lång tid det var kvar tills han skulle möta upp henne. Eller ja, hämta henne. Han skrattade till åt hennes fråga.
"Du behöver då aldrig tävla med nån, du vinner med hästlängder", sade han med ett flin, hon skulle alltid komma först. Hur roligt han än tyckte det var med sånt här. Han räckte över en hjälm till henne.
"Du ser sjukt bra ut idag förresten", sade han mjukt.

"Gör jag inte alltid det?" Grace kastade en blick på honom innan hon satte näsan i vädret, skrattade sedan till och skakade på huvudet. Om livet ändå vore så enkelt. Men ibland hade till och med hon dagar då hon såg hyfsad ut. Hon tog emot hjälmen och tog på sig den, rättade till den så att den skulle sitta tillräckligt spänt. Hon väntade sedan tålmodigt på att han skulle gör sig klar och hoppa upp på sadeln, innan hon själv satte sig tillrätta bakom honom. Visst fanns det två handtag där hon kunde hålla i sig, men istället la hon armarna om hans midja. Grace höll mycket hellre om honom.

Ederel skrattade hjärtligt till, undrade för sig själv också när han skulle börja tänka på sånt. För enligt honom hade hon ju väldigt rätt i vad hon sade, men han fick väl också lägga lite komplimanger då och då för det?
"Det gör du allt, men jag får väl ändå komplimera en sån snygging när hon är extra vacker en dag", svarade han retsamt, drog på sig sin hjälm innan han satte sig. Han log lite då hon lade armarna kring honom, gick nog erkänna att det kanske skulle ha stuckit lite i hjärtat ifall hon hållit i handtagen istället. Inte för att det egentligen spelade någon roll, men ändå.
"Är du redo?", frågade han och vände bak huvudet lite till henne, mest så han inte körde iväg innan hon var beredd.

Grace nöjde sig med att bara nicka och ge tummen upp som svar. Körde han inte iväg snart så skulle hennes mamma förmodligen titta ut, och kräva att hennes dotter omedelbart skulle kliva av den farliga mojängen. Inte minst för att hon förmodligen ansåg Ederel vara en opålitlig förare dessutom. Grace däremot såg faktiskt fram emot att åka en sväng med hans motorcykel. Det skulle förmodligen gå undan som bara den men hon kände sig inte rädd. Inte i hans sällskap.