[PRS] Theida & yehet

Med rynkade ögonbryn vänder han blicken mot Ray.
"Men jag är rätt säker på att jag är sjutton, faktiskt," påpekar han medan reklamen spelas i bakgrunden.

"Meh, okej då" Säger Ray. "Men tyst nu, filmen börjar"

Anthony harklar sig och vickar lite på ögonbrynen.
"Vill du snälla gå och köpa mer popcorn?" viskar han, även om popcorn skålen nästintill är helt full.

Ray kollar på Anthony med en smått irriterad blick och viskar tillbaka "Varför det? du har ju massa popcorn kvar".

Anthony flinar enkelt mot sin vän, slänger ett popcorn i sin mun och vänder uppmärksamheten till bioduken.
"Jag bara skämta med dig, vet du,"

Ray suckar åt Anthony "Kolla på filmen istället, och håll tyst".

Det är alldeles tyst i biblioteket, de flesta eleverna sitter i matsalen och tar åt sig av maten. Men Anthony har ingen lust att äta något, vilket passar bra då han vet att Ray inte brukar vilja det heller. Så sjuttonåringen hade helt enkelt dragit med den äldre för att hålla honom sällskap, bland annat för att han har något att säga sin vän, men också för att Ray på något sätt får honom att koncentrera sig på pluggningen, idag är ett undantag. Idag har han något han behöver säga och han vet inte riktigt hur han ska säga det, ska han smyga in det i en konversation? Ska han bara säga det på direkten utan någon som helst koppling? De olika förslagen får honom att känna sig kluven. Han sitter med benen i kors över en ut av stolarna, medan Rays höga musik från hans hörlurar kommer in i hans öron. Anthony har en bok i händerna, men han kan inte få in ett enda ord vilket gör honom smått irriterad. Han kommer inte koncentrera förrän allt är på bordet. Försiktigt harklar han sig, sneglar upp mot sin vän ibland. "Ehm.. du?" börjar han nervöst.

Ray sitter tyst bredvid Anthony med ena foten uppdragen på stolen. Han hade även lagt sin ena arm över knäet som var uppdraget. Han kollar tomt ut över biblioteket medans han rättar till sin lugg lite. Luggen var alltid tvungen att täcka så mycket av hans ansikte som det bara gick. Hans musik i hörlurarna är hög och läcker ut lite så att man kan höra den om man är tillräckligt nära. Han gäspar lite och lägger huvudet emot armen som vilar på hans knä. De allra flesta eleverna åt lunch just nu, men varken Anthony eller Ray hade varit speciellt hungriga. Istället hade Anthony dragit med honom till biblioteket för att hålla honom sällskap.
Ray ser plötsligt att Anthony försöker prata med honom. Han pausar musiken samtidigt som han tar av sig hörlurarna och kollar upp mot honom. "Vad?" Undrar han.

Anthony kan känna hur varje muskel i hans kropp spänns så att det gör ont. Det är ju inte på riktigt.
"Du vet tjejen jag pratade med dig om?" börjar han med en nervös röst. Det är en lögn, att säga att de är tillsammans. Det är som att det är taget från en drama serie hans bror tvingat honom se på, att låtsas vara tillsammans med någon. Antingen för att göra någon annan avundsjuk, eller för att försöka komma över någon annan... för Anthony är det lite både och, även om han vet att det är värdelöst att ens se om Ray har de minsta känslor för honom, efter som att han gjort det klart för sjuttonåringen att han inte ens kan tänka sig tanken. Anthony sväljer hårt, hans hals är täppt och han har svårt för att prata, medan han väntar på att höra sin väns svar.

Han kollar lite förvirrat på Anthony, han verkade nervös. Dock hade Ray absolut ingen aning, inte ens en minsta misstanke om varför han skulle vara nervös. Han visste ju redan att han skulle kunna berätta vad som helst för Ray, utan att han skulle döma honom.
"Ja? vad är det med henne?" Undrar Han.