Rollspel, från olika världar

"Jag också men, jag kan inte förstå att Snape skulle vara en fäder, så som han behandlar oss." sade Robin och suckade sedan, Harry hade berättat om Lily, James och Snape för honom. Så inget verkade helt klart, men som sagt så var det inte hans problem. Robin tvekade inte en sekund då han kastade brevet i brasan och såg hur det skrynklade ihop sig. Det var något underligt med elden, han visste inte vad det var. Men han hade alltid haft stor respekt för just det elementet.
"Vad står det på pappren?"frågade han utan att ta bort blicken från brasans mittpunkt

"Jäfört med min far är Snape en ängel" sa Jezebel lätt och såg på brevet som brann i elden och såg sen på Robin
"Jag vet inte jag har inte läst dem, jag vet inte om jag vill veta varför vi är här ens. mig gör det de samma" sa Jezebel och ryckte på axlarna, han ville inte veta om deras mål var att döda nån stor magiker eller om de var här för att bli vänner eller straffas. för honom gjorde det de samma. han sköt över dem till Robin

"Du skämtar va?"sade Robin förvånat, men även väldigt irriterat. Kunde aldrig den här personen framför honom bestämma sig? Förut hade han nog frågat och så vidare. Men nu då de kunde få reda på det. Ja då var det ingen större skillnad längre. Robin stirrade ilsket på Jezebel, som säkert tänkte att han inte brydde sig eftersom hans liv ändå var så surt. Oj stackars mig, min far hatade mig, tänkte Robin sarkastiskt. Han lade pappren i fickan och började ilsket gå därifrån. Han brydde sig inte ens om att säga något åt Jack, så arg var han!

Jezebel skakade på huvudet
"Varför skulle jag?" sa han och såg sen efter Robin, han skulle lika väl kunna säga att gräset var grönt och Robin skulle bli sur på honom. han hatade Robin, varje gång han försökte säga något till honom blev han bara sur på honom. han reste sig och lämnade grottan med Jack i och gick ut ur skogen och såg på grindarna som lädde bort från skolan. han tänkte inte vara kvar här, han tänkte försvinna långt bort från den förbaskade skolan och Robin!! han steg ut genom grindarna och såg sig aldrig om, nu kunde de försöka komma hem utan honom. Jezebel blev genast gladare, när de inte skulle komma hem, då kunde Robins folk få klara sig själva utan deras hjälte. Jezebel följde vägen bort från skolan och log

Robin fortsatte att klampa, att Jezebel faktiskt hade varit så egoistisk! Han ville verkligen slå, i vanliga fall skulle han ha gjort det. Hoppat på Jezebel och slått honom tills han hade bett om att få leva! Varför fanns det sådana egoistiska människor? Varför? HAn ville hem, men Jezebel ville inte det endast för att hans dar hatade honom! Vilken konstig person, om Robins far skulle ha varit ond, slått, sparkat och till och med stängt in honom så skulle han ändå inte ha blivit så egoistisk. Han skulle ha hjälpt folk som var i samma knipa, försöka ta sig ur världen där han nu var och så skulle han definitivt inte sitta och sörja själv bara för att man var så svag att man inte kunde göra något! Så var det, Jezebel var en bortskämd egoistisk person som inte förstod sig på livet!
Robin stannade utanför slottet och tittade upp mot det, de flesta därinne hade värre problem än Robin själv och här stod han och tänkte dumt om en person som inte kunde förlåta sig själv.
Robin tittade mot höger, samma lövträd som innan, tänkte han och klättrade upp i den och lutade sig mot stammen innan han slöt ögonen och kände hur tårarna brände. Han skulle aldrig mer slippa hem.

Jezebel såg en by längre fram och gick mot den, han såg folk som skrattade och log. Jezebel hade nästan örjat sakna Cassian, han ar den som förstod honom och som faktiskt försökte få honom att lämna sin far. men Jezebel kunde inte, han var sin fars åt i fingerspätsarna, det var så han var byggd. han vandrade igenom byn och kom fram till några klippor. han satte sig på dem och såg ner på marken en bra bit nedanför. han la sig på mage i stället och undrade vad som hänt om Kain aldrig fötts. undra om hans fra hade gillat honom då? nej Jezebel tror att det hade varit lika dant ändå.han såg slottet långt bort och tyckte det var rätt åt Robin som inte skulle få komma hem och hjälpa hela mänskligheten. varför hade han hjälpt dem? de brydde ju sig ändå inte om vad som hände med honom. han hade till och med jätt dem en chans att prata så att de kunde komma hem men varje gång snäste Robin åt honom. var han verkligen så jobbig?

Robin måste visst ha somnat i trädet, för nästa gång som han öppnade ögonen var solen uppe och några småbarn stod nedanför trädet och stirrade på honom, eller små och små de alla gick väl på ettan eller tvåan, gissade han.
"Är du Robin Hood?"frågade en pojke med stora bruna ögon, en aning utstående öron och ett litet ansikte. Hans hår var brunt och ganska kort.
"Nej."svarade Robin. "Inte längre." han hoppade ner och tittade på sin pilbåge, han behövde den inte längre. "Här."
Den lille pojken tog förvånat emot pilbågen samt kogret, de var alldeles för stora för honom.
"Jag heter Cristoffer."sade pojken. "Varför ger du dina saker åt mig."
"För att Robin Hood inte finns längre."svarade Robin dystert och rufsade om killens hår innan han lade händerna i fickorna och började gå mot båthuset.
Pojken Christoffer tittade efter honom och sedan ner på bågen samt kogret, han skulle behålla dem tills den dagen då Robin Hood behövde dem!

Jezebel såg solen gå upp och log igen, han måste ha somnat men det gjorde honom inte så mycket. han reste sig och visste att han var tvungen att gå tillbaka till slottet, de var i skottland så han kunde inte direkt vandra mellan städerna. Jezebel började vandra tillbaka mot slottet och nu log han faktiskt. han kände sig gladare på länge, han kanske skulle stanna här där han slapp sin far och all död och tortyr. han kom in på skolområdet och stannade i mitten och funderade sedan, kunde han vekrligen bara lämna Cassian? han hade alltid hjälpt honom och Jezebel litade inte helt på honom, men Cassian hade aldrig ljugit för honom och han var inte säker på i fall han ville lämna honom i sin fars våld. han tittade upp på himlen och funderade

Robin stannade i båthuset, där satte han sig ner på bryggan och tittade ut över vattnet. Det var vackert, mycket vackrare än i Nottingham, förutom skogen då. Det rev till i hjärtat, hårt, så att han var tvungen att sätta en hand på det stället. Att tänka på att han aldrig mer skulle få se Marian, hålla henne i sina armar, se på henne, skratta åt henne då hon blev arg och fråga ifall hon ville gifta sig med honom. Aldrig att det skulle hända, aldrig skulle han reta sheriffen för att han var så dum, eller bli jagad medan det regnade pilar i ryggen eller skratta åt Guy då han inte fick sin vilja igenom. Allt detta var slut, Robin Hood var död.

Jezebel funderade på om han skulle försöka komma hem, för Cassians skulle och sen så ville han ha Kains ögon på burk! men för att göra det var han tvungen att prata med de andra. han suckade lite, han visste vad han skulle vara tvungen att göra men han hade aldrig pratat med någon om sitt förflutna. han hade trängt undan det och försökte att glömma det som hänt, även om det inte var lätt. han suckade och gick mot skogen och sprang på en pojken med Robins båge och korger
"Har du sätt Robin?" frågade han så vänligt han kunde och de såg lite oroligt på Jezebel
"Han försvann mot båthuset" sa en flicka och Jezebel nickade till svar och började gå mot vattnet och såg Robin sitta där och han suckade och gick sen fram till honom
"Vi behöver prata" sa han