PRS Lupple & Medi

Han log mot henne. "Och äta middag alltså." La han till. Hon såg lite fundersam ut. Dorian funderade lite. Vad skulle han svara? "Jättebra dag, lite komplicerad kanske." Sa han tvekande. "Har ju lite plugg att göra." La han sedan till.

De hade kommit fram till samma stånd som förra året och hon stannade upp. Man kunde se kyrkan från där de stod och hon log.
"Jag ska bara ta ett foto."

Dorian såg på henne, såg på ståndet. Ville hon ha ett nytt smycke? Han gick fram till ståndet och studerade alla smycken. Det var vackra allihop.

Hon tog några vackra bilder och gick sedan fram och såg på dem.
"Är du troende Dorian? Det visste jag inte." Hon såg på alla koors.

Dorian såg på henne med road blick. "På senare tid så kan jag ha blivit det." Sa han med ett litet flin.

Hon såg på honom och blev knäsvag. Skulle han förstöra allt? Hon mumlade något och såg bort. Om han log sådär igen eller fick hennes hjärta att skena skulle hon avbyrta hela leken.

Han såg på henne, hon verkade så sur. Han plockade upp ett vackert kors med änglavingar. Betalade försäljaren och höll upp det mot henne. "En gåva." Log han. Detta var hennes chans att möta honom lite mer riktigt. Första gången hade han inte varit sig själv.

Hon såg på honom och log mjukt.
"Du behöver inte." Hon tog emot korset och trädde det över halsen och lade huvudet på sned.
"Varför denna gåva?" Frågade hon och nickade mot kyrkan.

"En vacker kvinna behöver ha ett vackert smycke." Log han enkelt. "Är du redo?" Log han och började gå mot kyrkan.

"Åh snälla jag är inte vacker. Du är mycket vackrare." Viskade hon och såg in i hans ögon.