PRS Lupple & Medi

Dorian log mot henne. "Så mot kyrkan?" Sa han varmt.

"Ja hemskt gärna.." Hon reste sig och hon såg på honom.
"Så vad brukar du göra när du inte studerar och hjälper andra?"

Dorian såg på henne, funderade lite och började att gå mot kyrkan. "Jag läser en del, försöker måla lite." Log han.

"Det låter helt ljuvligt." Sa hon och log svagt.
"Åh jag vet itne va jag gillar. Fotografera. Gillar att busa en del."

Han skrattade lågt. "Busa? Jasså, hur då?" Undrade han nyfiket.

"Åh du vet. Hitta på olika saker." Hon såg på honom och log.
"Men sedan så älskar jag god mat. Du anar inte hur det kan lätta upp en dålig dag." Hon fnissade men stötte in i en sten och ramlade åt sidan, in i honom.
"Jag ber så mycket om ursäkt. Jag kan vara så klumpig."

Dorian lyssnade på henne och kände sedan hur hon ramlade in i honom. Var detta en taktik för att plåga honom? Han skrattade lågt och hjälpte henne att bli stabil igen. "Det är okej. Jag vet en bra restaurang om man vill äta god mat." Log han.

Hon log försiktigt.
"Det var inte meningen. Jag trampade snett." Hon pekade på en av stenarna och blickade på honom.
"Åh det låter som du är ute efter en middag?" Hon sken upp och kände hjärtat slå allt hårdare. Skulle hon verkligen orka gå ehla tre dagar?

Dorian log mot henne. "Kanske, om du är intresserad." Log han mot henne.

Nu fick han väl ge sig? Halo stirrade på honom ett tag innan hon såg snabbt bort.
"Vad tycker du om dagen så här länge?" Frågade hon och hon ville bara ta hans hand.