Medi och SagaG

Han tittade på henne han tyckte så synd om henne hon hade ju inte kvar sin pappa allt han ville var att krama om henne men han visste attt hon skulle bli rädd då.

"Har du ett pergament och en kolbit?" Hon såg på honom och reste sig och började gå till skrivbordet som stod i ena hörnet och slog sig ner.

” ja jag har blyertspennor och pergament” sa han och pekade på en låda i skrivbordet.

Hon tog upp och skissade och visade sedan bilden. Det var på en man med starka drag. Käken var markant och om det hade varit färg på ögonen hade de varit bruna. Håret var kort och svart. rynkor satt om hans ögon oc han såg ganska sträng ut men ändå inte.

” jag har aldrig sätt honom förut” sa han.
Så det innebär att han var helt säker att han inte hade dödat honom.

Hon såg på honom och nickade. Lade ner skissen och reste sig.
"Då vet jag." Hon satte sig i sängen.
"När jag blir frisk, får jag gå runt i herrgården?"

” ja det får ni göra” sa han och log åt henne.
” är du fortfarande rädd?” Frågade han.

"Jag vet inte." Hon såg på honom medan hon drog handen genom håret.

” om du vill sova kan jag gå” sa han för att det var väldigt sent och hon ville antagligen orka vara vaken dagen där på.
Han behövde också jaga för den delen han var ju väldigt turstig.

Hon såg på honom och svalde
"Jag har sovit hela dagen. Jag har inte gjort anat än att vila. Jag har bara varit här." Hon såg olycklig ut.