PRS Lupple och Ginerva2003

” vet inte det bästa är om det är något som inte retar gallfeber på din pappa bara” skämtade han lite

Summer såg på honom och skrattade roat åt hans kommentar.
" Min pappa?" Fnissade hon och drog upp knäna till hakan och omfamnade sina ben med armarna, lät hakan vila mot knäna och tittade mot honom.
" För att inte reta gallfeber på min pappa så borde du inte sitta så nära mig, inte ens i sängen." Viskade hon ärligt.
"Vi kanske kan, hm." Började hon och såg sig omkring i rummet.
Det fanns inte jättemycket roligt i hennes rum.
" Se på teve?" Föreslog hon lite halvhjärtat, inte riktigt vad hon ville.
Samtidigt så var det hon ville inte lämpligt eller ens rätt tillfälle.

för en sund bryde sig inte han om att inte reagalfeber på hennes pappa han började sikla henne.

När han började kittla(?) henne så brast hon ut gapskratt och försökte ta sig loss.
Hon var otroligt kittlig.
Med sina händer så greppade hon tag om hans, eftersom hon inte riktigt kunde ta sig ifrån honom så försökte hon ta sig närmare honom för att komma ur hans grepp.

han var starkare en henne så han kunde fortsäta hur länge som helst.
- jag slutar om du lovar mig att du håler dig borta från Leon på festen, sa han

Hon insåg ganska snart att hon inte hade den minsta chans att ta sig loss.
Det var nästintill tortyr, så kittlig var hon. Hon hörde hans villkor och i samband med skratt så ropade hon.
"Jag lovar, jag lovar. "

han sluta de direkt när hon ade lovat.
- bra nu kan jag slapna av, sa han

Hon låg på rygg i sängen och försökte hämta andan.
Han slappna av? Detta gjorde det väldigt tydligt att han inte skulle gå på festen.
Hon blev lite, eller ja otroligt besviken men fick ändå finna någon slags tröst i att han hade fått henne att lova att hålla sig borta från Leon.
Vilket enligt henne inte skulle bli ett problem vilket hon precis tänkte säga när hennes pappa helt plötsligt stod i rummet med en sträng blick.
"Ni studerade sa du Summer." Sa han och Summer satte sig upp och såg på sin pappa, han var bra löjlig såhär brukade han aldrig vara.
Hon hade väl kanske inte haft så många killar på rummet, rättare sagt ingen.
" Vi gjorde det, vi är klara. Vi umgås nu pappa." Sa hon sött och log glatt och oskyldigt mot sin far.

- grejen var att jag kittlade henne det är därför som hon liger på rygg, sa han.

Summer såg på Adrian med ett litet leende för att sedan se på pappa.
Hennes pappa stirrade ilsket mot Adrian.
" Jag behöver prata med min dotter. "Sa han strängt och Summer suckade.
"Förlåt." Viskade hon mot Adrian innan hon hoppade upp ur sängen, greppade tag om sin pappas arm och drog med honom ut ur rummet och en bit därifrån.
"Du är jättepinsam pappa." Sa hon allvarligt och tittade sårat på honom.
" Summer, jag försöker bara skydda dig. " Sa han lågt men lika allvarligt.
"Pappa, det är min enda vän på skolan- den enda kan du snälla låta mig få behålla min vän? " Viskade hon sorgset och hennes pappa suckade lite och kramade om henne.
"Åh Summer, du behöver bara vara försiktig. " Viskade han för att sedan pussa henne på huvudet och släppa taget och gå ned igen och hon gick tillbaka till sitt rum och slog sig ned på sängen.