Pirates! PRS Medi & Vidomina

Efter slaget sjönk Kiliah ner på en blodig stol och skrek i frustration.
"Är det alltid såhär?" Hon kände smärtan i ryggen men hon höjde näven i seger.
"Vi gjorde det." Hon såg trött ut och satte sig och tog sedan maten och började att äta.

John flämtade i ansträngning efter slaget med motståndarna. "Ja, milady, så brukar det oftast vara.". Han torkade sig i ansiktet med baksidan av sin rockärm för att sedan söka sig till henne vid bordet. "Smärtan går över fortare än du tror.". Han hukade sig och lade en hand över hennes rygg. "Så bra att se att du har din aptit kvar.". Han pausade och ett leende syntes på hans läppar. "Kungariket är ditt. Vad är din plan, prinsessa, eller jag menar, drottning Kiliah?"

"Ge det till folket. Jag har sett att det inte fungerar med en härskare." Hon såg på honom.
"De klarar sig fint utan en härskare. Bara de skyddar sig." Hon flinade och höll sig för magen.
"Aj vad ont det gör." Hon lade sig ner på golvet och slöt ögonen.
"Går över va?" Hon skrattade.
"Låt mig vila och sen tar vi skatten och firar."

Ethan gjorde en snabb rörelse för att söka sig till Kiliah. "Hur är det?", flämtade han och satte sig ner på golvet för att göra henne sällskap. "Det går över, min drottning.", viskade han och kände på hennes panna. Hon verkade inte ha feber, vilket han konstaterade var ett gott tecken. "Skatten tar vi lätt.", sa han lugnade och strök hennes panna med sin hand. En oro syntes i hans blick.

"En till som säger drottning och den får spö när jag orkar ta mig upp." Hon lade handen mot magen och såg på dem.
"Men hälften ska gå till staden som jag sa." Hon såg på Sam och flinade.
"Hade ni kul?" Hon såg på John.
"!Vet du vad? slottet har en helt gudomlig whisky. Det är som honung för halsen." Hon skrattade och grimarserade av smärta-

Ethan gjorde en snabb rörelse att söka sig ifrån Kiliah. Han ville inte komma vägen för henne då han sett vad hon gått för i slagsmål. Han ville absolut inte bli hennes fiende "Förlåt..Kiliah.", mumlade han.
När hon berättat om whiskyn skrattade de andra. "Vi tar med det oss.", sa John och gick iväg för att hämta drycken ur den före dettas kungens rum. Han återkom med flaskorna med den alkoholhaltiga drycken i sitt grepp. "Kom.", sa John och talade med besättningen. "Vi har en fest att uppmuntra.". John tog sedan ledningen att styra besättningen till torget.

Hon låg på golvet och skrattade bara.
"Jag ska inte göra någon illa men jag har gett upp min titel. Jag passar inte som drottning eller hur?" Hon tog sig upp och gick mot portarna och såg den gamla mannen stå vid stallet.
"Tar du en av droskorna hit så vi kan lasta på vagnen är du snäll?" Hon log mjukt och såg över axeln.

John hade läst av hennes idéer. Han förstod att hon menade whiskyn och guldet av det överflödiga guldet. "Din önskning är min lag, Kiliah..", mumlade John samtidigt som han bugade sig för att sedan försvinna mot något som liknade en skattgömma och återkomma med whisky och guld i sitt grepp. John lastade vagnen med de värdefulla artefakterna och fick med sig besättningen att hjälpa honom lasta prylarna på vagnen. "Denna kväll är värd att fira, Kliah.", sa John och kikade åt hennes håll för att sedan se till besättningen.

Hon hade tagit sig upp på benen och började söka igenom slottet själv och hon stannade vid ett stort porträtt av ett par som höll i en ung rödhårig Kiliah. Hon log och smekte tavlan med fingrarna.
"Förlåt mamma och pappa." Hon suckade och vände sig om.

Ethan som lagt märke till att Kilian fattades stannade kvar för att se var hon tagit vägen medan de andra i besättningen sökte sig till torget för att fira segern.
Ethan sökt sig genom korridorerna och fann sig snart under tak som sträckte sig högt ovanför honom. "Kilian..!" Han fick syn på henne stående framför en gigantisk tavla. Hon verkade titta på den. Ethan gick fram till henne och stannade vid hennes sida. "Kilian?", sa han igen. "Hur är det?". Han nästan viskade och såg mot henne för att möta hennes blick, men misslyckades och såg sedan mot bilden hon granskade framför sig. Synen av kungafamiljen med det lilla barnet i sitt grepp fick honom att flämta till. "Det är ju du..! Jag ser det! Jag ser på håret och.. ögonen."