PRS Medi & Vidomina

Hon skrattade och log mjukt.
"Det är okej. Jag kan passa Lisa de dagarna du behöver jobba. Jag tar gärna hand om henne och det vet du." Hon log mot Jules.
"Oh kom igen du höll i mig och tvingade mig att få den här. Jag var så rädd för Sherman och var arg på dig. Caspian gillade inte mig alls." Hon log och började att äta och lutade sig tillbaka.

Jules drog sig minnes och nickade långsamt. Sedan såg han ut att tänka ett tag och sträckte sig för att ta av den framdukade maten. "Ja, jag var nog också lite rädd av Sherman när jag började jobba där.", sa Jules och plockade något som liknade en tomat och lade ner den på sin tallrik.
"Ruby, till vem syr du en klänning?", frågade Mary i försök att byta ämne. Hon sneglade mot Alice som verkat funnit sig tillrätta i kökssoffan. "Den ser väldigt fin ut.", sa hon och blickade mot Ruby. Sedan tog hon en tugga av maten. "Jag måste återgå till jobbet snart.", sa Jules och kände sig en aning stressad, så han skyndade sleva i sig det sista från tallriken.

Hon log och åt medan hon skakade på huvudet.
"Det gör inget Jules. Jag har redan förlåtit dig." Hon sneglade över axeln.
"Det är ingen klänning." Hon log och svalde maten.
"Du kan få se ikväll." Hon åt upp och reste sig.
"Ska du vara med Alice imorgon Jules?" Ruby log och ställde sig och började att diska.

"Vad bra.", sa Jules och gav ifrån sig ett litet skratt. Han såg på Alice och sedan tillbaka på Ruby för att svara på hennes fråga. "Ja, faktiskt så ska jag det. Sherman ville ha förstärkning, så du kommer få stå ut med mig lite till, Alice!", sa Jules och gjorde till sin röst. Mary var road och skrattade. Jules kysste sin fru på kinden och tackade för sig. "Tack, Ruby. Vi ses ikväll.". Mary vinkade och plockade med sin tallrik för att sätta den på bänken för att diskas.
"Det låter spännande med tyget.". Hon ställde sig med ryggen mot bänkkanten för att kunna kika på både Alice och Ruby. "Jag har inte kommit på vad jag ska laga för mat till ikväll. Jag vet ju att Sherman är svår med maten också..". Hon mumlade det sista och höjde sedan på ögonbrynen mot Ruby.

"Jag klarar mig nog. Det är Sherman jag inte klarar av." Hon suckade och reste sig.
"Jag går och ser till barnen." Alice reste sig och gick mot barnkammaren och såg de två sova i samma spjälsäng och log. Slog sig ner i soffan och lutade sig tillbaka.

"Åh du får se. " Ruby skrattade och diskade medan hon sneglade på henne.
"Ge honom en tomat." Hon såg på henne.
"En liten tomat och säg. Eftersom du är så kräsen får du inget mer." Hon log.

Mary såg på när Alice lämnade rummet. Hon tänkte att hon verkade trött, eller ledsen. Kanske både och? Men Alice visade inga tecken på att hon ville ha sällskap, så Mary stod kvar med Ruby i köket. Hon vred på huvudet och såg på henne. "Ja, jag får väl göra något sådant..", sa hon sedan och lät en aning fundersam. Hon gick fram till köksbordet och hjälpte till att torka av bordsskivan och ställa in resterna i kylskåpet. "Jag måste tillbaka till jobbet för att avsluta det sista, vill du att jag tar med mig Alice?", frågade Mary Ruby och gick fram med en blöt trasa för att vrida ur och skölja av den.

Hon diskade och såg på Mary.
"Nej det går bra. Låt henne stanna. Om hon somnar hos barnen så gör det inget. det såg ut som hon var trött." Hon log och skakade på huvudet.
"Gå tillbaka du så diskar jag upp resten. Det är ingen farajag har typ gjort det här till mitt jobb." Hon suckade och pekade på en liten burk.
"Tar du med den där till Caspian? Han glömmer alltid att äta lunchen."

"Okej, tack Ruby, du är en stjärna.". Mary gav henne en kindpuss och lämnade sedan huset med Ruby, barnen och Alice kvar.
När hon återkom till jobbet svängde hon förbi Caspian för att lämna över burken som Ruby bett henne göra. Sedan gick hon till sitt rum. Hon fann Jules böjd över ett anteckningsblock och hennes andra kollegor verkade diskutera något mellan varandra. Mary satte sig tillrätta på sin egen plats och plockade upp ett papper som låg på hennes skrivbord. Hon kom att spendera resten av arbetsdagen där.
"Kom Jules, vi måste hem för att fixa inför middagen".

Tillsammans lämnade de byggnaden och gick hem till sig. Mary började plocka i köket och laga maten. Jules hjälpte till med att duka för att sedan göra sin fru sällskap i köket och hjälpa henne med att laga maten.

Ruby satte på Lisa en fena i mjukt tyg och log.
"Du är så söt. Vi behåller dig." Hon kysste henne på huvudet och log.
"Alice kan du ta Alexander. Vi ska gå över nu." Hon plockade åt sig Lisas saker men eftersom hon hade fenan på sig skulle hon hålla sig varm. Hon började gå och hade Alice i släptåg med Alexander som lekfullt drog henne i håret. Alice log bara och gav honom en kyss på kinden.
"Gullunge." sa hon och höll honom nära.

Mary hade precis satt fram grytan på bordet med tillhörande bröd och sallad då Jules kom in i matsalen. "Vad fint det blir. Hoppas att det ska smaka också!", sa han skämtsamt till Mary och Mary skrattade och knuffade lätt på honom för att retas. "Alice lät så angelägen att alla skulle vara med. Caspian och Sherman verkade jobba länge, så de kommer nog från jobbet", sa hon sedan och verkade fundera på något. Jules gick in i köket för att diska efter de som de använt för att laga maten.
"De kommer nog närsomhelst, älskling.". "Jo.", svarade Mary och tände ljusen som stod placerade på bordet och gav en välkomnande sken i rummet.