Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

Ederel fick visserligen inget svar, men det behövdes inte heller. Så länge hon inte var sur eller något sådant så var han nöjd, och han var också väldigt nöjd med att sitta bredvid henne och bara njuta av hennes sällskap. Vilket var det allra bästa sällskapet som han kunde tänka sig. Han såg på tv-programmet hon satt på medans han tankspritt ritade som små mönster emot hennes arm, älskade bara att känna hennes närhet. Han gav henne en lätt puss på håret, lutade sig mer bak igen och drog med sig henne mer intill sig.

Då programmet var slut reste hon sig upp från soffan för att gå ut till köket igen, fyllde ett glas med vatten och plockade från ett skåp fram vitaminer. Hennes mamma hade fått för sig att det var viktigt och bra att få i sig mycket vitaminer, speciellt den här årstiden. Grace hade försökt påpeka att hon var gammal nog att veta vad hon själv behövde, men det hade varit som att prata med en vägg. Hennes mamma envisades alltid med att veta bäst. Och det gjorde hon ju också. Åtminstone för det mesta. Då det var gjort hoppade hon upp på köksbänken igen, fiskade upp mobilen från fickan för att svara på ett meddelande hon fått från sin vän angående vad som hänt i skolan medan hon varit borta och att hon skulle höra av sig följande dag.

Ederel måste säga att även om hon sagt att hon inte var sur, så var han ändå lite fundersam. Var det kanske något som tyngde henne ännu? Han visste inte, men han kände sig nästintill ignorerad. Visserligen behövde hon verkligen inte lägga all sin energi på honom hela tiden, det förväntade han sig inte heller, men det här kändes nästan som om han inte ens vore här. Han suckade lite och reste sig för att gå efter ut i köket. Kanske att han bara inbillade sig allting, han ville inte misstro henne på något vis.
"När skulle din mamma komma?", frågade han, hade visserligen frågat tidigare men hade inte fått något mer specifikt klockslag.

"Mellan åtta och nio, kanske senare beroende på trafiken." Grace tittade upp från mobilen för att se på Ederel. Han kunde gå hem när han ville. Som sagt förväntade hon sig inte att han skulle agera som hennes livvakt, det ville hon inte att han skulle göra heller. Nefilerna må vara ute efter henne men det betydde inte att han skulle befinna sig vid hans sida hela tiden. Han hade annat att sköta om i vardagen förutom henne, och att spendera varenda minut om dygnet tillsammans med varandra var knappast hälsosamt det heller.
"Så du kan åka hem när du vill," tillade hon sedan, bara så att han inte skulle tro att hon förväntade sig att han skulle vara där ända tills hennes mamma kom hem.

Ederel nickade lite, då var det en stund kvar tills dess. Han suckade lite, kanske vore det bäst att han åkte hem med tanke på hur det verkade mellan dem för tillfället. Det kunde ju tyvärr bli för mycket av det goda, även ifall han ville vara där och skydda henne.
"Det kanske är bäst att jag ger mig hem igen", sade han med blicken på henne och log snett.
"Jag har faktiskt lite jobb jag borde ha gjort före imorgon att fixa med", sade han, han skulle ha rättat lite saker men hade inte hunnit ordentligt utan hade prioriterat henne först.

Hon ignorerade klumpen som växte i halsen och tvingade istället fram ett leende. Hon la ifrån sig mobilen för att lägga armarna om honom i en kram, pussade honom därefter på kinden innan hon hoppade ner från köksbänken för att följa honom ut till hallen. Hon uppskattade att han hade kommit förbi och spenderat tid med henne, givetvis skulle hon inte uppehålla honom längre om han nu hade jobb att sköta.
"God natt," önskade hon trots att det inte var läggdags än, men de skulle ju inte ses mer ikväll så hon tänkte passa på att önska honom det redan nu. Grace öppnade dörren för honom och lutade lätt huvudet mot dörrkarmen.

Ederel smet ut i hallen, fick på sig skor och jackan innan han vände sig emot henne.
"Godnatt. Kan vi ses imorgon igen?", frågade han, han skulle jobba men efter det var han ledig. Eller ja, han var alltid ledig för henne även om han hade andra planer.
"Kanske att du vill följa med på en tur?", frågade han med ett leende, han hade nyligen skaffat sig en motorcykel vilket var hans nyaste intresse. Han klev ut igenom dörren men vände sig emot henne igen i väntan på svar.

"Nej, det kan vi inte." Grace gav honom en gravallvarlig blick innan hon fnissade till, boxade lätt till honom på armen. Det var väl ändå självklart att de skulle träffa varandra följande dag igen. Alldeles för länge kunde hon inte hålla sig från honom ändå. Det tog nästan emot att skiljas från honom redan nu.
"Visst." Hon kunde inte låta bli att le lite bredare. Han var nästan som ett litet barn när det kom till hans nya motorcykel, han var så ivrig. Och hur kunde hon tacka nej till att åka på en tur med honom?

Ederel skrattade till, kanske att det varit en dum fråga. Men det var ju lite ohyfsat att bara anta att dem skulle ses utan att ha frågat henne först.
"Jag var ju tvungen att fråga", sade han med ett flin, hade egentligen tänkt gå men gick istället fram och gav henne en mjuk kyss. Han måste ju säga adjö ordentligt, och vad var bättre än att kyssa henne?
"Jag hämtar dig när jag slutat imorgon", sade han mjukt, såg redan fram emot att få träffa henne imorgon och dessutom få ta med henne på en tur - bättre kunde det ju bara inte bli.

Mjukt besvarade hon kyssen han gav henne, saknade nästan omedelbart känslan av hans läppar mot sina då hon drog sig undan för att se på honom.
"Trevlig skoldag," önskade hon med ett litet skratt och backade ett steg inåt, gav honom tummen upp och en slängkyss innan hon stängde dörren. Den härliga doften av hemlagad lasagne spred sig fortfarande i huset, och hon andades in den med slutna ögon innan hon gick upp till sitt rum för att lägga sig ner på mage på sängen med en bok. Hon skulle behöva fördriva tiden på något sätt, och vad vore bättre än att läsa?