LärareXelev

Snape följde uppdraget som vanligt och när de kom tillbaka till mörkrets herre så satte sig dem sig i möte.

Resten av dagen sniglade sig fram men den sista lektionen för dagen var gjorde och klockan var tre. Hon suckade. Hon gick hellre till kvarsittningen nu så att den kunde bli klar än att vänta till klockan sex. Men men. Hon gick till sällskapsrummet och satte sig i en fotölj

Mötet var inte slut fören 17.45 och mörkrets herre hade varit missnöjd över infon Snape hade fått med sig från Dumbledore, som dock Voldemort inte visste så Voldemort hade bestraffat honom.
Men han transfererade sig så nära skolan han kunde komma och gick sedan mot skolan, spänd och vit i ansiktet och haltade en aning och hade huvudvärk.
Men han var tvungen att ta hand om denna kvarsittning så han haltade till skolan och ner mot fängelsehålan.

Hon stod vid dörren och väntade. Hon gäspade och var förbannat trött. Hon knackade prövande även om hon visste att han inte var därinne. Hon lutade sig mot de kala väggarna och slöt ögonen. Vart var han?

Snape kom haltandes och snubblades ner i fängelsehålan och han såg henne sitta vid dörren redan och han sa trött.
- Ja...det är väl...jag som är sen nu.

Hon klumpiga fotsteg komma nerför trappan. Hon tänkte lägga en kommentar tills Snape kom till foten av trappan. Han såg hemsk ut. Det så ut som han skulle falla ihop vilken sekund som helst.

- Herregud.. Är du ok?

Hon halssprang mot honom ifall han behövde stöd. Hon såg svettpärlorna i hans panna och hans mörka ringar under ögonen. Vad hade hänt egentligen?

Snape såg på henne med en kall men trött blick och sa.
- Jag är okej Miss Garrick, men det är dags för din kvarsittning hur som helst.

Han haltade förbi henne och öppnade kontors dörren och gick in.

Hon rynkade på pannan och sprang efter.

- Vi kan ta det en annan dag om du inte mår bra.

Föreslog hon halvt men gick in i rummet.

Snape gick till sin sida av skrivbordet och nästan föll ner i stolen och sa.
- Jag mår bra, Miss Garrick.

Han mådde inte alls bra, men det tänkte han inte erkänna till en elev.
Och han hade varit med om värre.

Hon tvivlade starkt på hans ord men tänkte inte envisas. Hon satte sig ner på stolen.

- Ok... Så vad har du tänkt att vi ska göra ikväll?