Racing roll wolfy & Emma07

Orden gjorde mer ont än han trott, även om de varit väntade. Men hon skulle åtminstone komma, och det var huvudsaken. När det väl knackade på dörren hade han hunnit städa undan lite från den värsta röran, och hoppade på kryckorna fram till dörren och öppnade.
"Hej. Kom in", sade han och flyttade lite på sig så hon kunde komma förbi. Han hatade att vara så klumpig med det här benet, men han hade inte mycket annat val ju. Och han lärde sig åtminstone mer och mer med kryckorna.
"Förlåt. Jag vet inte hur jag tänkte innan, men jag har insett nu att inget betyder mer för mig än vad du gör", sade han ärligt, man hörde tydligt på honom hur han ångrade allt han tidigare sagt.

Sienna svarade honom inte utan gick längre in i lägenheten. Hon såg sig om som om det vore hennes första gång där, kände sig rätt nervös till mods. Något hon inte borde göra med tanke på att det var Matthew som stod framför henne. Den unga mannen hon älskade. Men som inte längre var hennes för att han inte älskade henne tillräckligt mycket. Nu påstod han visserligen att han kommit på andra tankar, men hon var osäker på om hon kunde lita på honom.

Matthew önskade att han vågat krama om henne, för han saknade något otroligt att få krama om henne. Men han var något för feg för det.
"Snälla. Jag ångrar något otroligt att jag inte valde dig direkt, och jag kan inte säga tillräckligt många gånger hur mycket jag älskar dig. Det enda jag kunde tänka på när jag började volta var ifall jag skulle få träffa dig igen", sade han ärligt, i början hade han inte kommit ihåg mycket från olyckan men det kom mer och mer efterhand.
"Det här är ett bevis på hur mycket jag älskar dig. Snälla, ge mig en chans", bad han samtidigt som han gav henne den lilla asken han haft i fickan. Inuti låg den lilla ringen, som faktiskt var ganska påkostad, tillsammans med en liten lapp med orden Marry me?.

Hon vände blicken mot den lilla asken han räckte henne, hade god lust att påpeka att man inte kunde köpa någons förlåtelse. Hon var dock glad att hon hållit munnen stängd, för hon hade garanterat ångrat grodorna som skulle ha hoppat ur munnen efter att ha öppnat asken och sett den fina ringen. Hon begrep inte genast vad det var, mest för att det helt enkelt inte var något hon förväntat sig. Sienna kände hur ögonen fylldes med tårar. Inte för att hon blev ledsen utan hon var rörd över den här gesten, det gjorde henne alldeles till sig av lycka att veta att Matthew kände så starkt för henne att han ville göra henne till sin fästmö. Hon vände upp blicken till honom och nickade svagt.
"Ja, det vill jag!"

Att ge henne asken och därmed fråga var långt mer nervöst än Matthew trott. Att han först inte riktigt kunde tyda hennes reaktion gjorde honom ännu mer nervös, tänk om hon inte ville det? Dock blev han till sist lugnad av hennes svar och han log, genast otroligt lättad. Hon hade sagt ja! Lyckligare än så här hade han nog inte varit på väldigt länge. Han lät undslippa ett lyckligt litet skratt, innan han inte kunde hålla sig längre utan kramade om henne.

Hon la armarna om honom för att besvara omfamningen med ett leende på läpparna. Leendet bleknade dock långsamt bort och ersattes av en allvarligare min.
"Jag tänker inte sopa det här under mattan dock," påpekade hon tyst. Matthew hade sårat henne. Hon var lycklig över att han friat, om än på ett lite annorlunda sätt, men glömma bort det som hänt kunde hon inte göra bara genom att knäppa med fingrarna även om det kanske vore önskvärt.

Matthew kramade om henne, glad över att de var mer sams igen. Han nickade allvarligt, han hade inte räknat med det heller.
"Jag vet. Men jag kommer göra allt jag kan för att bli förlåten", sade han ärligt.

Sienna nickade långsamt innan hon räckte honom asken. Han fick ändå lov att föra ringen på hennes finger. Det skulle nog dröja en tid innan allt var som förut mellan dem, men deras förhållande skulle nog då också vara starkare än vad det hade varit förut.

Matthew hade räknat med att inte bli helt förlåten, men att han nu insett hur mycket han egentligen älskade henne skulle definitivt få honom att kämpa och göra allt han kunde för att bevisa det för henne. Han log litet mot henne och tog emot asken, tog ur ringen och trädde den försiktigt på hennes finger. Innan han släppte hennes hand gav han henne också en mjuk kyss på handryggen, något otroligt glad att hon faktiskt sagt ja. Tänk att hon nu var hans fästmö! Tanken kändes hisnande och han var lyckligare än på länge. Den sista tiden hade han inte ens kunnat sova - dels var det mycket oro på grund av honom och Sienna. Men olyckan hade fått honom att börja plågas allt mer av mardrömmar, inte bara från olyckan utan ifrån det helvete som i perioder varit hans barndom.

Hon drog försiktigt åt sig sin hand för att studera ringen som nu satt på hennes finger. Den var otroligt vacker och hade antagligen kostat en förmögenhet också. Det var en otrolig tanke att hon redan som sjuttonåring var förlovad. Det var något hon knappt i sina vildaste drömmar hade kunnat tänka sig. Men hon var glad över att det var så hennes liv såg ut - hon skulle inte vilja ha det på ett annat sätt. Lite orolig var hon dock över hur hennes föräldrar skulle reagera. De var ju inte särskilt förtjusta i Matthew av olika anledningar. Sienna önskade dock att de skulle kunna lägga sina personliga åsikter om honom och deras förhållande åt sidan och glädjas tillsammans med dem.