[PRS] Step brothers

Edward kollar på Derek, som håller på att krama om en snöboll.
"Du är också en människa, you know," påpekar han på skämt och böjer sig ner för att krama sin egna snöboll. Redo för krig. "Min pappa är inte särskilt lång, nej. Men min mamma kanske är, och vem vet, jag kanske fått hennes längd?" Edward fixar snöbollen lite ytterligare. "Lyckas du med det mesta, verkligen? Varför tror inte jag på det?"

"Jag sa ju att jag försöker", svarar Derek enkelt, reser sig upp med snöbollen i handen. "Din mamma kan inte ha varit lång, så det så", säger han bestämt. "Jag bestämmer det. Och jag lyckas med det mesta, believe it or not, och varför du inte tror på det vet jag inte."
Derek drar bak armen, sedan kastar han iväg snöbollen mot Eddie ihopp om att den träffar i ansiktet och rasar ner i nacken.

Edward vickar enkelt på ögonbrynen mot den längre, och kastar lite med snöbollen i sina händer. "Det kan inte du veta, hon kanske är längre än dig." han gillar inte tanken på sin mor, hon som gjort såna dumma, idiotiska saker när deras bror dött. Dock saknar en djup del av Eddie henne, och hennes värmande kramar. Edward känner hur snöbollen gör sin väg ner över hans nacke, och hela hans kropp börjar skaka av den kalla snön. Han kisar mot den andra sjuttonåringen, och kastar snöbollen i hopp om att den ska landa på Dereks oklädda huvud.

Ett pipliknande ljud lämnar Dereks läppar när snöbollen landar på hans mörka lockar. Det isar till mot hans skalp när snön smälter sådär sakta.
"Din.. du... " Derek väser till av obehag. "Edward påriktigt, nu ligger du inte bra till på min karmalista. "

Edward blinkar oskyldigt och skakar på huvudet åt den längre. Försiktigt böjer han sig ner och gör iordning ännu en snöboll vid den långa gräsplanen.
"Det var faktiskt du som började Derek lilla," berättar han och ler nöjt. "Som sagt, din karma lista är inte särskilt skräckinjagande."

"Men du fortsatte", påpekar Derek, låter sina händer ploga ihop en liten hög till en ny snöboll. Snön som täcker marken är bara ett tunt lager, men han får ihop en ny boll.
"Listan kanske inte är så skrämmande , men konsekvenserna är nog det", säger han, kramar åt snöbollen i handen och siktar på Edward.

"Du kan inte jämföra fortsatte med att börja," påpekar Edward surt och skakar besviket på sitt huvud innan han börjar krama om sin egna snöboll. "Börja är så mycket värre." han granskar den andra killen med blicken, undrar hur det varit när de inte känt varandra. När de bara var främlingar, gav inte ens den andra en blick i korridorerna. Hade ingen aning om att deras föräldrar gjort mer än kysst varandra. "Derek, jag ser inte dig som en särskilt skrämmande person. Så det tvivlar jag starkt på." ler han innan en snöboll slår honom i ansiktet i farten. Edward spottar ut snön som glidit in genom hans läppar, och grimaserar. "Nu fan," säger han, innan han kastar iväg sin välgjorda snöboll i ansiktet på den andra.

"Det kan jag väl", säger Derek bestämt. "Jag gjorde ju nyss det. Och-"
Han hinner inte längre förrän den andres perfekt formade snöboll träffar honom i ansiktet. Kylan biter tag i hans kinder när snön får kontakt med huden och Derek skriker till.
"Edward Baker", säger han förnärmat. "Jag är en mycket skrämmande person."

Edward börjar genast att skratta när han får syn på den andres ansiktsuttryck. Magen börjar göra ont, kväver mer syre. Han gömmer ansiktet i tumvantarna för att lugna ner sitt skrattanfall, road över det Derek sagt. Eddie börjar röra på benen, går fram till Derek.
"Skrämmande säger du?" frågar han och börjar försiktigt stryka bort snön över den andres ansikte. "Jag tror fortfarande inte på det, Derek."

Derek gör sitt bästa för att inte skratta, eller le. Men det är svårt, för Eddies skratt är så himla medryckande och tvingar upp läpparna i Dereks eget ansikte, men tillsist lyckas han tvinga ner de krampande käkmusklerna i en sur min.
"Riktigt, riktigt skrämmande", bekräftar han, böjer sig ner för att krama ihop ännu snöboll som han kasta på den andre.
"Mina vänner säger faktiskt att jag ser ut som om jag bokstavligen talat skulle kunna mörda vem som helst när jag är arg", säger han bestämt. "Det är sant, Edward. Och så känns det också", erkänner han.