[PRS] Electria

Shiri slänger sig ner på soffan igen medan hon sträcker på sina trötta ben. Hon skulle ärligt talat inte ha något emot att stanna hemma och sova lite mer. Om hon verkligen vill shoppa så kan hon göra det imorgon, inte mer med det.
"Då vill jag sova med unnie," säger hon medan hon känner hur hennes hals kittlas. Skarpa hostningar gör sin väg ur hennes mun och hon rynkar enkelt på ögonbrynen. Utan att lägga någon större tanke till hostningarna, slänger hon sin arm runt den äldres axlar och den andra runt hennes hals i en kram.
"Håller du på att få en förkylning Shiri-ah?" frågar Ri som kommer inklivandes efter en välförtjänt dusch.
"Kanske," svarar hon med en enkel axelryckning. Ri blänger surt på henne och ruskar på huvudet.
"Jag säger till vår manager att han får ta med dig till en läkare, för du får inte bli sjuk till vår comeback!" säger hon. Shiri gäspar enkelt och kramar om Sowon bredvid sig utan att riktigt bry sig om att svara ledaren.
"Men ni två då, följer ni med på en shoppingtur?" frågar Kumo och vänder sin blick mot Eun och Ri.

Sowon slutar andas mitt i ett andetag när hon känner den yngstas armar runt sig, och kan inte andas ut förens hon hör hur den yngre hostar. Ri kommer in, och frågar om den yngre har blivit förkyld vilket gör att den äldsta lägger sin hand mot Shiris panna.
"Du är inte så varm", mumlar hon och besvarar kramen från den yngre. "Men det kanske kommer sen, så vi två är hemma", fortsätter hon. Inte så högt, mest bara för hon och tjejen i hennes armar då de andra medlemmarna redan pratar om deras shoppingtur.
"Köp med medicin till Shiri medan ni är ute", uppmanar den äldsta i bandet och börjar lägga sig ner så att hon och Shiri, speciellt Shiri, kan få det lite mer bekvämt.

"Ska bli!" säger en glad Kumo och drar till i Euns hand. Eun har inte ens sagt ja till erbjudandet att gå ut än, men det verkar den rödhåriga inte bry sig någonting om.
"Vad vill ni två ha till frukost?" frågar Ri medan hon rotar igenom sin handväska som ligger på bordet vid köket. "Jag kan beställa någonting innan jag går för att prata med vår manager." Shiri låter sig själv glida ner i soffan ännu mer, medan hennes fingrar börjar pilla med Sowons långa lockar.
"Vi kan fixa något själva~" säger hon trött medan hennes arm, som vilat runt Sowons hals, åker ner mot hennes midja istället.
"Om ni lagar mat så kommer du bara bli ännu mer sjuk Shiri," säger hon, vilket får Shiri att skratta. Det är lite roande när Ri försöker retas.

Sowon har nästan all sin fokus på den andra tjejen i soffan, måste tvinga sig själv att inte ens tänka att hon ser gullig ut. Det är fel. Fel, fel, fel. Hon lägger sin hand på den yngres rygg och kliar lätt på den innan hon ser upp på Ri som nu står i dörröppningen.
"Vi borde ha något att äta i frysen", säger hon och ledaren nickar, med en lätt suck.
"Ring om ni behöver något", säger hon innan hon följer efter de två andra medlemmarna som redan är utanför dörren. Sowon nickar och ger ett lätt leende till den yngre innan dörren stängs, vilket lämnar henne och Shiri ensamma.
"Varför blev du sjuk precis vid vår comeback?" mumlar hon lågt och lutar sina läppar mot den yngres huvud, orkar inte ens tänka på konsekvenserna av det. Hon är alldeles för orolig för den yngsta medlemmen för att kunna bry sig om något annat.

En hög rodnad sprider sig upp över Shiris nacke och mot hennes kinder när den äldsta medlemmen lägger sina läppar mot hennes huvud. Hennes hjärta dunkar något förskräckligt medan hon försöker att le glatt mot Sowon.
"Det var bara några hostningar, det är nog ingenting större," säger hon och lägger en ut av sina händer mot den torra halsen. Torrhostning har hon alltid avskytt. Men av någon anledning är det en hård dunkande känsla i hennes bröstkorg. Visst brukar den dunka hårt när hon är runt omkring Sowon, men den senaste veckan har det gjort ont varje gång hon tar ett nytt andetag. Det har hon självklart inte berättar för någon ut av de andra, de ska inte oroa sig när det inte finns någon anledning. "Är du hungrig unnie?"

Sowon sluter sina ögon, försöker att bara ta in det som den yngre säger och inte bli allt för påverkad av situationen som hon har lyckats hamna i.
"Du hostar mycket", suckar Sowon och lyfter på blicken och tvingar den att röra sig över Shiri. Hon ser inte sjuk ut, men den äldre kan inte hjälpa att bli orolig för hennes skull ändå. Hon håller inne en suck medan den yngre frågar om hon vill äta, och den brunhåriga ser på den yngres ansikte igen.
"Vill du ha mat kan jag fixa", säger den äldre snabbt och börjar motvilligt ta sig ur den yngres grepp, så att hon kan ligga kvar i soffan medan Sowon värmer upp något för henne att äta.

Shiri tar ännu ett hårdare tag om den äldre och tvingar ner henne på soffan igen.
"Jag frågade om du är hungrig, inte om du kan fixa mat till mig," säger hon och börjar leka med de bruna lockarna som tillhör hennes unnie. Shiris huvud faller ner mot Sowons axel med en enkel gäspning. Av någon anledning är inte artonåringen den minsta hungrig. Visst, hennes mage skriker lite efter mat, men hon har liksom ingen aptit, alls. Shiri är nämligen en matnarkoman i vanliga fall, hon käkar i princip allt när som helst och blir ändå aldrig mätt.

Sowon suckar lågt när hon återigen ligger ner i soffan igen men lägger ändå sina armar runt den yngre tjejen.
"Du måste äta", mumlar hon, även om hon hör gäspningen som Shiris mun ger ut. "Du kanske blir lite piggare då." Den äldsta suger in underläppen i munnen och börjar försiktigt klappa den yngre över håret, blir bara mer och mer orolig. Visst, hon är säkert bara sjuk. En enkel liten förkylning men Sowon blir ändå nervös när Shiri inte verkar ha någon lust att äta. "Shiri, vill du att jag ska gå upp och se om vi har medicin hemma?" den mörkhåriga suckar lätt ut meningen och ser på tjejen som lutar sig mot hennes axel, och hoppas att hon kommer må bättre om hon får medicin eller mat. Hon hatar att veta att den yngre tjejen inte mår bra, och vill kunna hjälpa henne på alla sätt som möjligt.

Shiri sträcker på sina ben och ruskar på huvudet.
"Du svarade inte på min fråga!" klagar hon och blänger upp på den äldre. "Jag är inte hungrig, alls så du behöver absolut inte fixa något åt mig. Medicin finns det ingen anledning till, jag kommer må prima snart igen." egentligen är hon inte säker på sina egna ord, hon önska hon var det. Men det blir allt svårare att andas för varje andetag, som att något skrapar mot hennes bröstkorg. Det gör ont och hon har ingen aning om det är en vanlig symtom vid förkylning, hon har i vilket fall som helst aldrig känt något liknande. Greppet om den äldre blir tightare medan hon försöker att låta bli att andas ut, eftersom att det gör så ont som det gör, men misslyckas såklart.

Sowon ser på det yngre när hon sträcker på sig, och vågar nästan tro på henne tills hon känner greppet runt sig bli mycket hårdare.
"Shiri ...", säger hon lågt, stryker den yngre över ryggen och hör själv hur det låter när den yngre andas. Hon biter sig läppen medan hon försiktigt får den yngre att sitta upp, i hopp om att det ska bli bättre. "Ska vi inte åka till doktorn? Tänk om det är allvarligt?" Den mörkhåriga tar Shiris hand, håller i den hårt samtidigt som hon fortsätter att stryka sin hand över ryggen på den yngre.