Bifrost, en Svensk trolldomsskola (Roll)

Efter tre timmars träning, då det mörknade allt mer och knappast kunde se varandra för regnet. Då hon knapast skulle se dunkaren som kom flygande mot henne och allt då mindre kviken tvingades Alex känna sig besegrad av regnet och hon visslade ner alla för att få slut på träningen. Hon gillade det inte men, de fick träna mer nästa gång, det kunde inte hjälpas. Hon sa några uppmuntrande ord och gick sedan in med de övriga tjejerna för att duscha och byta om.

Damon flög efter uppvärmningen upp till målstolparna, och en timme senare hade han inte en aning om han släppt mål eller inte. Han fångade så många skott han kunde, men det var fullt möjligt att han inte ens hade sett dem alla.
Tillsammans med de andra lämnade han planen och tog en lång dusch. Hela lager kom in i matsalen med drypande vått hår, men uppmuntrade av att få vara inne i värmen.

Hela laget satte sig med varandra och Alex slog sig ner vid Damon. Laget språkade glatt då de hade fått i sig värmande mat och blivit varma. Det hade trotts allt varit ett bra träningspass och chanserna på att vinna kändes lovande. Hela stämningen var glad och uppsluppen och Tyrs bord var deffenitivt det gladaste och särskilt då de blöta lagmedlemmarna.

(Kommer byta användare till Vildvittra men det är fortfarande ja C: så du vet xD )

(Got it (; )

Damon åt rikligt och skrattade med de andra. Det kändes bra att höra till ett quidditchlag igen, speciellt som Tyrs var väldigt bra.
Alla i elevhemmet var på bra humör, till och med Suzie. Hon kom glatt leende fram till laget och hälsade på Alex glatt, något som förvånade Damon. De hade inte vad han visste utbytt ett enda trevligt ord i sina liv.

Alex hälsade leende tillbaka på Suzie, dock var hon misstänksam. Hon hade aldrig varken litat eller gillat Suzie. Hon hade aldrig gjort något för att Alex skulle känna sig med i ett gäng visserligen hade hon aldrig mobbat Alex men utfrysning var precis likadant.

Suzie satte sig på andra sidan av Damon och började glatt tala om quidditch, något hon aldrig verkade ha varit intresserad för förrut. Damon svarade på hennes frågor med ett leende och skrattade glatt åt skämten och lutade sig lätt bakåt då Suzie frågade Alex om de skulle vinna i år.

Alex undrade vad Suzies totalomvändning skulle vara till för. Hon hade aldrig vart intresserad av Quidditch så vitt Alex visste. "Klart vi ska." säger hon övertygande och ler glatt.
Snart har alla ätit färdigt och de går gemensamt upp till uppehållsrummet.

Damon följde de andra till Tyrs torn, där eleverna satt och gjorde sista minutens läxor. Prefekter kastade ilskna blickar på den bullriga skaran, och Damon satte sig med ett brett leende i en av sofforna och fick sällskap av de andra sjätteårseleverna. Suzie bad Alex sitta bredvid henne, och ryckte oförstående på axlarna då Damon gav henne en undrande blick.

Alex gjorde som Suzie hade sagt än mer misstänksam. Hon litade inte alls på att Suzie enbart kunde vara snäll. Fast nog var det härligt att sitta här med alla vara en del av gemenskapen, det hade hon aldrig varit förr, allt tack vara Damon.

De satt länge och pratade, men Damon höll hela tien en blick på Suzie. Som hon betedde sig skulle man kunna tro att Alex var hennes bästa vän.
Då det blivit alldeles mörkt utanför började eleverna stiga upp och gå till sängs för att orka på måndagens första lektion. Även Damon tänkte gå och lägga sig, för det hade varit ett tungt veckoslut. Han sade godnatt åt alla och gick till sin sovsal tillsammans med Robin.