Vamäxen Nessie

Azum

superduperbra!

Ny läsare!!! Har suttit i 4 timmar för att läsa alla kapitel den äger MEEEEERRRRR

Bra!

Det är jätte roligt att få nya läsare!
Synd bara att det bara är några kaptiel kvar nu!

Men i alla fall, jag vet vad som ska hända, men vet inte hur jag får idéerna ner på pappret. Så inget idag tyvärr!

Åhh, synd, men vi väntar

Ni har ingen aning om hur mycket ert stöd har hjälpt mig!♥
Jag orkar inte kolla hur mycket av kapitlet jag satt ut förra gången, så jag sätter ut hela kapitlet!

Kapitel.22

”Så Mad är ledsen för att hon inte fick träffa sin syster eller sin mamma?” frågade Lill för andra gången i dag. Jag suckade. Hon hade inte fått reda på vad som hänt med Mad, eftersom Mad hade vägrat att tala med henne. Hon ville fortfarande inte tala med mig.
”Jaa, och nu måste vi laga våra läxor!” sa jag, och jag hade rätt. Om vi ville ha ett läxfritt lov måste vi jobba hårt före.
Vi satt vi i biblioteket och kunde bara viska lite smått. Annars skulle bibliotekarien komma och skicka i väg oss.
”Du har antagligen rätt” mumlade Lill rätt. Hon steg upp och gick bort för att hämta en bok bland dom andra hyllorna. När hon var utom synhåll kom Seth fram bakom en hylla.
”Vad kan en sådan vacker dam göra här då?” frågade han med sin underbara röst. Det var oftast så Seth pratade med mig, som om vi var gifta eller nått.
”Vad tror du gentleman?” frågade jag med kunglig röst. Seth brast ut i skratt och jag skrattade med honom. ”Jag lagar läxor, Seth! Jag kan inte koncentrera mig nu!” sa jag anklagande.
”Okej, okej! Jag lagar mig här i från” sa han. Han gav mig en lite puss på kinden innan han gick i väg. ”Kom i håg att skicka brevet till Alice!” påminde han mig. Det var så typiskt Seth att veta exat vad jag hade gjort och vad jag måste göra, han visste såklart att jag inte hade skickat nått brev.
Lill och jag gjorde våra läxor och sedan gick vi upp till sovsalen och jag började skriva mitt brev till Alice. Jag rotade fram mitt senaste brev från Alice så jag kunde svara på alla hennes frågor.
Efter att jag skickat brevet med Mad Dobby, så gick jag och lade mig och sova.

När jag vaknade var det första jag såg en suddig lite figur. Jag koncentrerade mig lite mer och såg att det faktiskt var Dobby som hackade lite svagt på fönstret. Jag kämpade mig upp och öppnade fönstret och Dobby flög in. Han satte sig på min säng och darrade lite svagt.
Jag gick fram till honom och tog försiktigt bort brevet som var fast vid hans fot. Vid det lilla ögonblicket som jag rörde vid honom så kände jag hur kall han var. När han kände min värme latade han sig mot min hand. Jag lät han värma sig mot min hand i någon minut innan jag tog bort brevet helt.
Jag läste:

Min älskade Nessie!
Såklart att du får fara till Seth Malfoy över lovet! Om det är det du vill göra så kan jag inte hindra dig!
Nog för att jag hade velat träffa dig och så men ibland finns det annat man måste gör!
Och livet går vidare.
Och som vanligt så måste jag bara säga: Neville har saknat dig. Jag lovade Neville att jag säga skriva det när jag sa att jag skulle skriva ett brev till dig! Han har faktiskt börjat på en skola nu. Du kanske skulle skriva ett brev till honom? Eller?
Mvh. Alice!

Alice hade antagligen inte mycket tid till att skriva så mycket brev, jag fick alltid bara små meddelande om det hade hänt nått eller hur hon mådde och så.
Plötsligt öppnades dörren och jag hoppade till ordentligt. Dobby, som suttit i mitt knä, flög genast bort från mitt knä när jag hoppade till.
”Äntligen har du vaknat!” sa Mad, som hade kommit in genom dörren med Lill. ”Har du någon aning om vad klockan är?” Jag tittade mig omkring på jakt efter en klocka. Men det fanns ingen i sovsalen. Bara en nere vid sällskapsrummet.
”Nja... Kanske 10?” gissade jag och hoppades att jag hade haft rätt. Men jag såg på Lills min att jag inte hade varit i närheten av rätt svar.
”Klockan är fem... Du har missat alla lektioner för idag” sa Lill. Mad verkade vara på bättre humör i dag, för hon log och tittade lite ångerfullt ner i golvet. ”Jag går efter något mat åt dig, Ness” sa Lill och sedan gick hon raka vägen ut genom dörren.
Nu blev det en sån här pinsam tystnad.
”Jo, jag... Jag vill säga förlåt... För att jag var så tjurig i går” sa Mad tyst. ”Såklart att jag är glad för att du får ett bra lov och så.” hon tittade hoppfullt upp. Jag log.
”Jag har redan förlåtit dig” sa jag. Hon log och sedan gick hon fram och kramade mig. Jag kramade henne tillbaka. Vi stod så i en minut, sedan rättade jag på mig. Och tio sekunder efter det kom Lill in genom dörren igen.
”Här” hon räckte över brickan. Jag åt upp allt snabbt och sedan gick vi ner till sällskapsrummet. Just som jag skulle sätta mig ner såg jag Seth komma in genom dörren. Han hade sällskap av en annan Gryffindor kille, som antagligen hade hjälpt honom med lösen ordet!
När Seth såg mig gick han raka vägen till mig. Mad himlade med ögonen och mumlade sedan nått om att ”Hämta mina böcker” innan både Lill och Mad gick i väg.
Det här var effekten som Seth ofta hade på folk. Jag vet inte om det var nått bra eller dåligt. Men det var inte det roligaste att Lill och Mad alltid gick i väg när Seth kom. Dom kanske tyckte vi ville vara ensamma. Men det ville vi ju inte vara hela tiden!
”Gick det? Att du kommer över till mig på jullovet?” frågade han och höjde ögonbrynen. Jag log brett och han verkade varit lite nervös. Men nu andades han ut. Vi satte oss ner i soffan vid brasan.
”Jo, det gick!” sa jag ärligt och sökte med blicken efter hans ögon. Han mötte lugnt min blick. ”Men när är det som vi kommer fara till dig?”
”Imorgon” svarade han enkelt och kort. Han funderade en stund och fortsatte sedan. ”Jag tror att vi kommer att åka med flampulver och sedan kommer vi att måsta gå en liten bit. Innan vi kommer hem.” Flampulver. Det hade jag använt förr, det var ett av de enklaste sätten att resa på nu för tiden. Och jag hade varit rädd att vi skulle måsta sitta på Hogwartsexpressen i flera timmar.
”Jag hade trott att vi skulle måsta åka med Hogwartsexpressen!” sa jag och pustade ut. ”Men jag måste gå upp och packa då!” stönade jag gick iväg. ”Syns i morgon! Nej, vänta! Vilken tid ska vi fara?”
”Åh, direkt efter frukosten så kommer Professor McGonagall och hämtar oss” sa Seth innan han gick iväg bort från uppehållsrummet. Jag följde honom med blicken ända tills han var borta.
Då gick jag sakta upp till sovsalen igen. Där satt Lill och Mad och packade.
”Men Mad, du skulle ju inte åka. Eller?” jag blir lite förvirrad av att hon nu sitter och packar sina grejer.
”Nej, men jag kom på att jag kunde komma med Lill. Alltså hem till henne!” sa hon glatt och jag ler mot henne. Nu måste hon inte vara sur på mig, hon kommer också få ett bra lov! Hon verkade vara lite upprymd över det faktum att hon också kommer få ett bra lov.

Jag vaknade upp av att jag hörde röster. Röster som jag kände igen. Mad och Lill var redan vakna. Jag öppnade ögonen, och såg Mad och Lill stå och prata.
”Ja. Vi kanske borde fråga Zoey om hon ska komma med?” frågade Lill, Mad. Mad skakade på huvudet.
”Det skulle nog inte gå bra om både Caroline och Zoey var på samma plats. Det skulle bara bli bråk!” sa Mad och när hon såg att jag var vaken så hoppade hon ofriviligt till. Lill såg också att jag var vaken men sa inget.
”Vad planerar ni?” frågade jag nyfiket, men kunde nästan gissa vad det var dom planerade. Mad skulle ju såklart vilja ha en fest.
”Hm... Mad hade tänkt ordna en lite fest hemma hos mig” sa Lill oskyldigt. Jaha, dom hade varit rädda att berätta för mig, i fall att jag skulle bli ledsen, tänkte jag. Men det skulle jag förstås inte bli. Jag var bara glad att Mad inte var arg på mig.
”Vem är Zoey?” frågade jag nyfiket. Och Lill tittade lite oroligt på Mad innan hon svarade.
”En gammal vän bara...” svara Lill men såg inte längre orolig ut. Hon förstod att jag inte var arg eller något på dem. ”Packade du igår?” frågade Lill för att få mig på andra tankar.
”Jo, vad är klockan?” frågade jag. Jag vill inte komma för sent till morgonmålet. Lill tittade snabbt på sin klocka som hon hade runt handen.
”Åh, vi måste gå ner till maten nu!” utbrast hon och börjar borsta sitt hår.

När vi har ätit klart så kommer professor McGonagall mot mig och Seth. Vi följer med henne upp till hennes kontor. Hon går fram till spisen och vänder sig mot oss.
”Ni har väl båda använt flampulver förut?” frågar hon. När vi båda nickar ser hon nöjd ut. ”Ni ska få fara till Malfoys med flampulver. I vanliga fall skulle ni ha tagit Hogwartsexpressen men det här är ju... lite annorlunda” avslutar hon, och ger Seth en blick som jag inte kan förstå.
”Nå vem ska vara förste man?” frågade Seth. ”Hm... Jag föreslår Damerna först!” säger han och jag suckar. McGonagall håller ut en burk med sand i och jag tar en näve full. Jag stiger in i spisen och sedan kastar jag sanden i lågorna. Jag kommer på i sita sekund att jag inte vet vad jag ska ropa och kollar panikslaget på Seth.
”Malfoys herrgård numer 4” hör jag honom säga.
”Malfoys herrgård numer 4!” säger jag tydligt och jag känner den obehagliga snurrningen. Jag kommer ihåg ett råd som pappa hade gett mig en gång, Stäng ögonen. Som om jag hört honom säga det, stänger jag snabbt ögonen. När jag känner att snurrningen har stannat öppnar jag försiktigt ögonen.
Jag stod mitt inne i en spis och när jag hörde ett susande ljud, tog jag tre steg fram och nu stod jag vid väggen av ett vitt rum. Jag kollade mig försiktigt omkring för att försäkra mig om att ingen tittade på mig, innan jag gick närmare ett av borden. På det bordet fanns det flera olika porträtt. Jag hörde det susande ljudet högre nu, och jag gick lite närmare spisen, och lite längre bort från bordet.
Sedan kom Seth ut genom spisen och det susande ljudet upphörde tvärt. Han log och gick fram till mig.
”Mamma?” ropade han och jag blev förvånad över hur orolig hans röst hördes, han såg helt lugn ut. När han såg min undrande blick så log han övertygande, men jag blev inte lurad av det.
”Jag är här!” ropade en kvinnas röst, jag kollade lite på Seth, för att se om det var för att han var rädd att det hade hänt nått med hans mamma som han hade blivit orolig. Nej, han såg fortfarande orolig ut, det fick mig att börja undra vad det var. Han vände sig mot mig igen.
”Stanna här! Jag kommer... snart” sa han och pussade mig på kinden. Sedan gick han ut ur rummet. Jag hörde steg som styrdes hit, men blev inte rädd. Det var en kvinna som jag antog var Seth mamma, men hon var inte ensam. Innan hon ens hunnit presentera sig kom en annan kvinna in genom dörren. Luften for ur mina lungor. Den andra kvinnan hade mörkt lockigt hår och ett fint ansikte och bruna ögon.
Hon liknade så nej, det måste vara, ingen kan likna min mamma på det viset. Hon höjde trollstaven, men sade inte ett ord. Och jag kände smärtan komma strömmande från trollstaven. I början försökte jag göra motstånd, men förstod att det bara tog på mina krafter. Så jag lät den strömma in. Och jag drunknade i mörker.
Min mamma hade dödat mig, min egen mamma, var det enda jag kunde tänka, sekunderna efter att jag drunknade i mörkret.

Super bra.

Nä, gud vad sorgligt D;
Jättebra, Lills ♥
Det enda "dåliga" var när du bytte tidsform ett tag, men aa, du är otroligt duktig på att skriva.

Du menar när jag "spolade" lite? Det gjorde jag bara för att annars skulle ni fått vänta i hundra år!
Tack!♥

Ska försöka skriva lite till idag. Om jag orkar kanske ni fr ett till kapitel idag!