Vattenstaden Vidomina & Med

Hon såg på henne med ett svagt leende.
"Drummel är väl fel ord?" Hon kunde inte låta bli att skratta och lade huvudet på sned. och såg på henne.
"Ni är rätt lika foket från ytan. Maten är bara annurlunda, sättet med men att ni har tårta visste jag inte." Hon lade huvudet på sned.
"Det är rätt fascinerande." Hon log och nickade.
"Så vad har ni för frukt?"

"Tok? Är det bättre?" Mary ryckte på axlarna och såg över axeln på Ruby när hon frågade om frukten. "Javisst, där i skålen." Hon nickade mot en skål på köksbänken under skåpen. "Det finns, sedan kan du kolla i kylskåpet om det är något som du vill ha." Mary återgick till att blanda om i bunken och hällde i de mer blöta ingredienserna.

Hon gick fram och tog upp en rund frukt med långa piggar.
"Oj är den här god?" Hon såg nyfiken ut och lade huvudet på sned.
"Är det här en frukt som ni tagit fram?" Hon visade och log.
"Jag vill ha något som ni skapat."

Mary såg på frukten Ruby höll fram. "Åh. Ja, den fusion av havets växter och medel från forskningscentrat. Helt naturligt, förstås. Den är god och söt." Mary nickade. "Bra val."

Hon såg på frukten och nickade.
"Då tar vi den. Jag litar på dig." Hon räckte över frukten.
Hon såg sedan mot vardagsrummet.
"Får man lön här? Pengar eller vet ni vad det är?"

Mary tog emot frukten. "Du kan väl skära upp den? Så kan du använda den mellan bottnarna eller som dekoration? Du bestämmer." Hon såg mot henne och rörde om i smeten hon gjort för att sätta ner den i en form som skulle in i ugnen.
Hon torkade händerna mot varandra. "Lön? Pengar?" Hon skrattade. "Du har nog vid det här laget redan listat ut att mycket som vi gör och lever med i den här staden är kopierat från ditt samhälle. Lön och pengar har vi, det måste vi ha för att klara oss. Att jobba på forskningscentrat ger bra betalt." Hon log. "Det kommer du veta själv om du börjar jobba där, vill säga."

"Jag vet inte hur vi skulle skära upp den." Hon såg på frukten och såg på henne med ett leende.
Jag trodde ni inte hade det eftersom pengar är en dålig sak enligt mig. Ni bor här och därför jobbar ni. Ni forskar så får ni bo här." Hon log svagt.
"Men hur ser era pengar ut? Eller har ni kanske dem i era idmärkningar?" Hon pekade på hennes handled

"Här. Ta den här kniven. Se upp för taggarna på skalet bara, de kan vara lite hårda. Och så skär du upp den som om du skar upp vilken grönsak eller frukt som helst. Hur du vill. Köttet är mjukt och saftigt." Hon log mot henne och såg på bottnarna i ugnen. "Det blir bra det här..", mumlade hon för sig själv.
"Både och. Jag tror på land har ni väl något liknande? Vad är det ni kallar det.?" Hon funderade. "Kon.. Ko...Kontanter? Vi har både kontanter och kan använda vår idmärkning. Märkningen är praktisk så."

Hon tog en kniv och började skära bort taggarna och nickade.
"Låter logiskt." Hon såg på henne och log Sedan kände hon sig dum och blev tyst. Hon ville fråga en annan sak men teg. Hon svalde.
"Skulle jag kunna få lite mera underkläder sen? Jag kan inte gå med samma hela tiden." Hon skrattade mjukt.

Mary nickade och andades in för att sedan hämta sin kopp och fylla den med mer kaffe. Hon smakade av kaffet och lutade sig sedan mot bänken för att se på då Ruby skar upp frukten. Hon skrattade åt hennes fråga. "Självklart. Jag måste ha glömt att tänka på det. Du får som present av mig. Det blir lätt att fixa fram nya." Hon nickade och tänkte ut någon modell som skulle passa henne.
"Hur skulle du vilja bo då? Om du fick bestämma? Stort? Är köket eller vardagsrummet det viktigaste?"