PRS Lupple och Ginerva2003

” okej” sa han och lutade sig fram så hans mun nästan snuddade hennes öra.
” ditt skratt är väldigt fint” viskade han han sedan drog han sig till backa och väntade på hennes reaktion.

Hon kände hans närhet, med varenda sinne hon hade.
Att hans mun nästan snuddade vid hennes öra fick rysningar att färdas över hela hennes kropp.
Hans ord, hans doft - hans närhet fick hennes tankar att nästan helt och hållet stanna.
Hon andades skarpt in, försökte hämta andan.
Rodnade lite och slog ned blicken.
"Tack." Fick hon knappt hörbart fram.

Han tittade på hennes vakta rodnad.
Han tycte verkligen om den här flickan.
Nej nu måste han skärpa sig han fick inte bara bärga gilla människor hit och ditt.

Hon kände hans blick mot sig och kunde knappt tänka en endaste tanke innan hon nästan tvingade sig att flytta en bit ifrån honom.
Inte för att det hjälpte jättemycket.
" Imorgon." Sa hon och svalde hårt.
" Jag blev bjuden på fest av dem vi satt med på maten. Vill du följa med?" Frågade hon och kunde knappt tro sina egna ord men samma stund som hon sagt dem så visste hon att hon verkligen ville ha med honom dit.

” alltså jag brukar inte gå på fester” sa han tveksamt.
Han ville hjälte gärna men han visste att det var en dålig idé men han vill ju inte heller att hon var där skälv för det fans nog manga killar där som ville få henne i säng och han kunde inte tänka sig att hon skulle liga med någon av dom.

Summer kunde verkligen inte hjälpa att hon blev ytterst besviken på hans svar.
Det hade inte varit ett klockrent nej men det lutade ju åt det hållet och hon kände sig genast ganska dum för att ens han frågat.
Så bra kände de inte varandra och kanske var det för mycket att ses två dagar i rad.
Hon bet sig lite i läppen och nickade.
"Åh jag fattar. Strunt samma." Sa hon och försökte klämma fram ett leende för att på nått sätt släta över det hon hade frågat.
" Så är du klar med dina läxor?" Frågade hon för att helt byta samtalsämne.

" ja det är jag är du?" frågade han.

Hon skakade på huvudet.
" Nej, måste läsa lite till i denna. " Sa hon och viftade med boken.
"Men har några fler dagar på mig så det är lugnt." Sa hon, ville inte riktigt avslöja att hon inte ens kunnat läst en endaste mening för att han var så distraherande.

" vad ska vi göra nu då" frågade han henne.

Hon blev ganska glad över att han inte tänkte gå ännu, att han ville umgås mer och kunde inte hindra ett nästan löjligt leende spricka upp.
Hon ryckte på axlarna.
" Jag vet inte, vad vill du göra?" Frågade hon och såg mot honom.