Criminal love PRS rollspelargärna och Emma07

~~~~
Aaron var otroligt glad att saker och ting äntligen var bättre emellan dem igen - inte helt bra, men bättre. Än var det fortfarande nåt, de var väl lite osäkra med varandra ännu kanske - de litade väl inte riktigt på varandras känslor. Men de kämpade på, och det var det viktigaste. Han försökte allt han kunde att göra saker bättre igen, en av de sakerna var att han dagen till ära tagit med henne till jobbet. Visserligen fick hon ju inte lov att hjälpa till vid något allvarligare larm, men hon kunde följa med och när de inte var på utryckning var de ju ändå bara på stationen. Och ägnade sig oftast åt något i stil med att laga mat ihop, träna eller liknande, eller skötte om utrustningen. Just idag hade det inte hänt så mycket ännu, åtminstone inte förräns larmet Aaron hade hängandes vid höften började pipa strax efter att de ätit.
"Gå ner till garaget, Jorge åker samma bil så sätt dig i samma. Tre minuter", sade han med ett litet leende emot Sophie och gav henne en lätt puss på pannan för att skynda iväg - han hade själv lite saker att få på sig först, vilket gick undan värre. De hade en max-tid på sig, på max 3 minuter vid ett större larm som detta skulle de vara ute ur huset med bilarna.

Sophie hörde larmet och såg hur personer stressade runt. Hon såg på klockan och började gå mot bilarna innan hon hoppade upp i den där hon såg Jorge och satte sig där bak där hon antog att hon skulle sitta. Hon drog på sig bältet och väntade på att Aaron skulle komma så de kunde åka. Sophie tyckte faktiskt det var lite spännande att vara med på hans jobb och göra praktiska saker eftersom hennes utbildning ännu inte var riktigt klar. Men hon var samtidigt orolig för att han på något sätt skulle bli skadad.

Aaron arbetade som rökdykare där, vilket kanske var ett av de mer farligare delarna men samtidigt en av de som verkligen behövdes - det var dem som faktiskt räddade folk som av någon anledning var kvar i byggnader och liknande, och de hade också den bästa utrustningen för att klara sig bra där inne. Han var snabbt vid bilen han också, nu i full mundering - eller ja, overall och hjälm, medans han började dra på sig selen med syrgastuber och det i bilen. Vilket var bak hos Sophie. Samtidigt fick dem läget lite förklarat för sig i hörsnäckan han hade i örat, lyssnade lite för att sen börja förklara lite för flickvännen.
"Brand i en mellanstor byggnad, nån slags butikscenter eller liknande. Än är det inte övertänt, men den utvecklar sig snabbt så vi borde kunna släcka den", förklarade han, i vissa fall var det alldeles för kraftig brand så att de bara fick satsa på att kontrollera den tills det brunnit ut.
"Du måste lova att hålla dig säker", sade han envist, ville inte att hon skulle vara för nära eller i farozonen.

Hon såg på Aaron och kysste snabbt hans kind.
- jag tror snarare att det är du som ska hålla dig säker sa hon mjukt innan de började köra med sirener på. Efter bara en liten stund kom de till platsen brann och hade den bara brunnit lite för en stund sedan så var det mycket värre nu när man såg lågorna. Innan Aaron försvann tog hon snabbt ett tag på hans axel.
- lova att vara försiktig, jag älskar dig sa hon tyst innan hon ställde sig en bit bort där hon var i säkerhet.

Aaron log smått, kanske hade hon en liten poäng där - det var visserligen han som gav sig in i det, men det var hans jobb. Väl framme var han rätt snabbt ute ur bilen, men stannade till utav hennes hand.
"Jag lovar. Jag älskar dig med", sade han med ett mjukt leende, gav henne en mjuk kyss för att skynda vidare emot huset. Där var han en av de första som skickades in, de behövde kolla igenom ifall där fanns några personer kvar på insidan och dessutom innan branden blev alltför mäktig för att de skulle kunna gå in. Han fann också mycket riktigt en kvinna, fortfarande vid medvetande men något svag efter att ha andats in röken och chockad. För chockad för att säga om där fanns någon mer kvar, så Aaron gav sig bara ut för en mycket kort stund - nog för att få ut henne och se till att någon annan tog hand om henne - innan han än en gång gav sig in. Efter det dröjde inte länge förräns elden började ta över mer och mer, och med ett högt brakande rasade en stor del av huset ihop - inte helt ner till grundvåningen, men halvt och på övervåningen var halva inrasat. Jorge - som var som kapten för de där, och höll kontakt med alla via radion, hade placerat sig vid Sophie för att inte lämna henne på egen hand.
"Aaron, är du utom fara?" ropade han nästan direkt på radion, fick först inget svar - vilket oroade honom än mer, samtidigt som raset hade hörts ett rop på radion som han misstänkte kom ifrån honom. Något han inte kunnat tolka som något annat än av smärta.
"Aaron, kom", ropade han igen.
Aaron hade varit precis vid kanten av den värsta riskzonen för raset, både på tur och otur - han hade klarat sig undan det värsta, men inte klarat sig helt. Istället hade han lyckats få någon slags bjälke över sig.
"Jag är fast vid första rummet på övervåningen", sade han på radion, knaggligt då radion fått sig en smäll med i raset.

Sophie lyssnade på Jorge när han försökte få tag i Aaron. Tänk om han var skadad, tänk om han inte överlevde. När Jorge fick svar så stannade hennes hjärta, han satt fast i huset och kunde inte komma ut. Om inte röken dödade honom så skulle lågorna inom bara några minuter sluka honom eftersom branden snabbt ökade i styrka. Sophie började få panik och i ren impuls utan att tänka så började hon springa mot det brinnande huset, förbi alla som försökte få tag i henne och mot samma ingång som Aaron tagit medan hon grät och upprepade "jag måste rädda honom" i sitt huvud.

Jorge svor tyst till då hon började springa, gav sig snabbt efter och lade snart armarna om henne för att stoppa henne. Inte hårt, men ordentligt för att hålla henne kvar där.
"Du måste vänta här. Vi har män som är proffs som försöker få ut honom, du hjälper honom inte mer av att själv riskera livet", sade han, det var hårda ord men han visste hur förstörd Aaron skulle bli ifall hon inte skulle bli skadad eller inte ens klara sig. Han hade mycket riktigt skickat in flera av de andra, och den ambulans som kommit dit tidigare för att hjälpa kvinnan hade genast börjat förbereda för att ta emot honom ifall han skulle vara allvarligt skadad. De andra brandmännen verkade åtminstone ha hittat honom, av vad som sades på radion.
"Håll ambulansen redo, det är illa" sade en av dem lite mer lågmält.

Sophie grät tyst och nickade sakta, höll sig vid ambulansen eftersom hon visste att han snabbt skulle färdas dit och hon ville vara en av de första han såg när han kom ut. Hon ville hålla om honom och trösta honom, hon kunde bara tänka sig vilka skador han måste ha på kroppen och hur mycket rök han hade i lungorna. Hon slöt ögonen och såg på alla som förberedde och snart såg hon män bärande på Aaron.

Tack vare att han haft gasmask och syrgas, hade han klarat sig relativt bra ifrån röken - det var först mot slutet han fått i sig lite. Men de värsta farorna var hur skadad han blivit av bjälken han fått på sig, och brännskadorna han fått - vilka täckte en stor del av bröstet och även en del av ena armen. Männen som kom med honom skyndade sig och vinkade genast till sig ambulanspersonalen som kom springande, förstod snabbt att det var väldigt allvarligt.
"Vi förlorar honom", sade en utav ambulanssjuksköterskorna, de hade först försökt kyla ner brännskadorna och försökt identifiera vad för mer skador han hade, men fick strax övergå till att göra HLR istället.

- Ni förlorar honom inte nästan skrek Sophie i panik och höll hans hand hårt medan hon såg på honom och hans många brännsår, hon såg också hur blek han började bli och tårar rann nerför hennes kinder.
- herregud älskling, jag sa ju att du skulle vara försiktig viskade hon och slöt ögonen. Deras förhållande hade precis börjat bli bra och då skulle han tas ifrån henne.