Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon pekade mot en dörr och satte fingret mot läpparna.
"Ingen onödig slakt. Pigorna är inget hot. Bara de som hotar med våld." Hon började gå mot dörren och smet in.

John nickade och harklade sig. "Kommer ni?". Han kollade åt besättningen som nickade som svar åt sin kapten. John tog sedan stegen efter Kiliah mot dörren. Han placerade handflatan mot träet och tryckte på dörren så att den öppnades utåt. När han kom in visade sig ett gigantiskt kök. Några pigor i mitt av matlagning flämtade då de fick syn på de. Snabbt visade John åt de att de skulle vara tysta. De andra ur besättningen närmade sig de för att se till att de höll sig tyst genom att de visade sina vapen.
John såg efter Kiliah. "Var är vi påväg, Kiliah?", väste han efter henne.

Pigorna kände genast igen Kiliah och backade undan och blev tysta.
Hon log och hon pekade på en annan dörr.
"Vi tar de vägen. Jag fick aldrig vara här på grund av min status men det betyder inte att jag inte kan slottet alls." Hon log och puttade upp dörren och hon drog sitt svärd och vinkade till sig de andra.

John nickade åt de andra att följa efter. De sänkte sina vapen och gick efter John och Kiliah. John blev förvånad och samtidigt uppspelt att hon fortfarande visste slottets insida trots hennes frånvaro. Han smög efter henne och svalde. Blicken var på helspänn och så även greppet om svärdet. Ifall någon skulle attackera, var han beredd.

Ett skrik hördes från en vakt och striden sattes igång. Kiliah höjde svärden och högg mannen i halsen och skrek att fortsätta. Hon såg mer vakter komma och hon log när de märkte vem som var framför de. De stängde sina svärd och föll ner på knä framför dem.
"Prinsessan Kiliah!" utropade dem

John hade varit snabb att greppa sitt svärd när attacken mot de skedde. De andra i besättningen gjorde de sällskap i slagsmålet, men ingen verkade röra sig lika graciöst som John som visade sig vara en utmärkt svärdssoldat. Han stannade upp då motståndarna plötsligt fallit på knä inför Kiliah och de andra.
"Prinsessan..", började John och flämtade efter ansträngningen från fighten. ".. du verkar ha vunnit. Vad är din plan?"

"Döda min kusin vad annars?" Hon vände sig om och hon hade ett litet sår i ansiktet och ett större på ena benet.
"Han förtjänar det." Hon såg på soldaterna och såg på dem.
"Vart är han?" Hon spände ögonen i dem och de pekade mot matsalen.
"Avnjuter sin middag med familj ers majestät" Sa en äldre man och såg upp.

John bytte en blick med besättningen som kvävde ett skratt. Vem var egentligen den här kusinen som inte verkade ha en susning om vad som höll på att hända? Piratskeppet verkade inte ha avslöjat deras ankomst och attacken mot slottet verkade inte ha nått honom än. John fick hyscha åt de att inte skratta för högt. Besättningen, och särskilt sam, fann kusinen som en fjant och tönt. "Efter dig, milady.", sa John och bugade åt Kiliah för att sedan gå efter henne.

Hon började gå i fronten och puttade upp dörrarna till matsalen där en man i 25 års åldern äta middag med en vacker kvinna och en liten pojke. Det var mer vakter som såg dem och drog sina svärd och Kiliah log.
"Tar ni dem så tar jag min kusin."

John följde efter Kiliah och gav sedan tecken till de andra att ge sig efter soldaterna som vaktade sällskapet. "Javisst, min prinsessa.", sa John och gjorde sen anfall mot soldaterna med svärdet i högsta hugg. De andra, med Ethan i sällskap, gjorde snabba rörelser för att attackera soldaterna och vakterna. Plötsligt hade en svärdfight tagit plats.