PRS botillia1 & Lupple

" Mm." Sa hon lågt och borrade in sitt ansikte i hans nacke och nickade.
" Vila." Viskade hon och slöt ögonen. Hon var så utmattad, så otroligt utmattad.
"Jag kan inte ta bort det." Sa hon lågt efter en stunds tystnad. Det var deras barn- hennes barn. Hennes enda chans till ett. Hon satte sig upp så snabbt att hon inte riktigt hann reagera själv.
" Det är menat. Det är menat. Varför skulle den annars envisas att vara kvar i denna kropp?" Sa hon och greppade hårt tag i hans hand.

Han vände blicken mot henne när hon plötsligt satte sig upp. Även han satte sig och smekte hennes hand mjukt.
- som sagt, jag står bakom dig vilket beslut du än tar. Det är ju din enda chans att vara gravid sa han och bet sig i läppen. Ville han egentligen bli pappa? Det enda han visste var att han ville göra Amelia lycklig.

Hon såg på honom och nickade lite.
"Så kan du inte säga. Det är kanske nått farligt." Viskade hon lågt för att inte göra den upprörd eller arg.
Hon var tokig. Hon la sig ned igen och stirrade upp i taket och sedan på honom.
"Vi pratar inte mer om detta." Sa hon lågt. Hon behövde låta chocken lägga sig lite.

Han log svagt.
- det är säkert inget farligt sa han och smekte mjukt hennes hår.
- Men vi låter det vara, ska jag hämta lite blod till dig medan du vilar? Så kan jag lämna dig ifred lite om du behöver tänka la han till och började resa sig.

Hon såg på honom och nickade lite sakta.
"Lite, väldigt lite. Jag fick inte behålla det i morse." Sa hon lågt och vände undan blicken och suckade lågt.
"En stund men gå inte för långt bort." Sa hon tyst och såg på honom.

Theodor reste sig upp och gick och hämtade ett glas blod som han räckte henne innan han började gå ut från rummet igen.
- kalla på mig om det är något, vadsomhelst, okej? Sa han och smekte hennes panna snabbt innan han gick ut från rummet.

Hon tog emot glaset och stirrade ned på blodet. Satte sig upp lite och hon var verkligen törstig. Men samma stund som hon skulle börja dricka så började hon må otroligt illa.
Hon ställde undan glaset och morrade argt.
" Jag kommer svälta." Muttrade hon irriterat och slängde irriterat med handen och dörren smälldes igen. Hon hoppade upp ur sängen trots utmattningen av ren rädsla och stirrade på dörren.
Hon hade försökt be Theo att lära henne men hon hade aldrig lyckats och hon bara visste med hela sig att detta inte var hennes verk utan det som låg i hennes mage. Och den var inte speciellt gammal.
Men dess pappa var ju en av de mäktigaste vampyrerna - om inte den mäktigaste.
"Öppna dörren." Sa hon lågt, lite bedjande och rörde med handen igen och dörren öppnades sakta.
"Älskling." Sa hon tyst men gällt och försökte verkligen behärska sig.

Theodor hörde hennes röst men ignorerade den först, trodde hon pratade med sig själv. Men när han hörde ordet "älskling" så reste han sig upp och gick till Amelia.
- vad är det älskling? Är det något du behöver eller vill du ha sällskap? Ska jag hjälpa dig till toaletten frågade han med mjuk röst. Han ville hjälpa henne så gott han kunde även om inte han bar det som var inne i hennes kropp.

Amelia såg på honom när han kom in i rummet och försökte le, försökte se hoppfull ut men hon var vettskrämd.
" Kom in." Sa hon stelt och väntade tills han var innanför dörren.
"Visa, en gång till." Mumlade hon och hann knappt höja handen innan dörren smälldes igen och öppnades sedan igen lika fort.
"Tack." Sa hon i samma gälla ton som förut och dörren stod stilla.
" Den ärver nog mer från dig än mig." Sa hon och skrattade till.
"Den har bara ett hjärtslag om jag räknat rätt. Den är minimal men jag kan inte stänga dörrar Theodor. Jag kan inte det. Du vet det." Viskade hon och rörde sig snabbt till honom och slog armarna hårt om honom.

Han svalde hårt och såg mot dörren innan han såg förvånat på hur hon fick den att röra sig innan han tog emot henne och kysste hennes kind.
- men herregud, jag vet helt ärligt inte vad vårt barn kommer bli mumlade han och la försiktigt handen på hennes mage.
- det känns som om den hör vad du säger. Jag ska bara prova något så han och satte sig på huk vid hennes mage.
- Hej älskling, om du hör pappa nu, kan du sparka så att din mamma känner det sa han med mjuk röst.