Eredhel PRS Emma07 & wolfy

Under nattens gång undrade hon många gånger vad det var hon hade gjort för bra i livet, för att välsignas med någon som Ailred? En annan tanke som virrade runt i huvudet på henne var om det var möjligt att dö av att älska någon för mycket. För det kändes som om hennes hjärta skulle spricka varje gång hon såg, eller tänkte för den delen, på Ailred. Aldrig hade hon nog känt sig så salig som hon gjorde nu. Det var en obeskrivlig känsla. Vid ett tillfälle hade hon också gråtit. Tårar hade bara stilla rullat längs med hennes kinder. Inte för att hon var ledsen utan för att hon var så tacksam över att få uppleva något som det här. Allting kändes så otroligt bra att hon inte kunde låta bli att undra om allt bara var en dröm, en illusion.

Ailred hade nog aldrig varit lyckligare än nu. Med henne kände han sig.. Hel, lycklig, ord var inte nog för att beskriva hur lycklig han var med henne. Han kunde knappt fatta vilken tur han hade som hade henne. Och att hon kommit tillbaks idag, det hade han aldrig vågat hoppats på, men han var sannerligen minst sagt glad för det. Det kändes nästan som en dröm att hon kommit tillbaks igen efter all den här tiden. Nu när det väl var nästan morgon, och han låg tätt intill henne med armarna kring hennes midja, var det så att han önskade att de aldrig skulle behöva kliva upp igen.

Särskilt mycket sömn blev det inte under natten, men det gjorde henne ingenting. Det var guldvärt att bara få ligga intill Ailred, lyssna till hans andetag och hjärtslag samt beundra det där otroliga ansiktet. Då och då slumrade hon halvt till, men aldrig så djupt att hon inte var medveten om vad som hände runt omkring henne. Särskilt trött kände hon sig faktiskt inte heller. Festen hade gett henne gott med energi, och det hade Ailred också gjort. Trots att hennes kropp kände sig redo för den nya dagen, så kände hon sig inte lika redo att stiga upp. Helst skulle hon ligga kvar där i sängen bredvid Ailred för alltid. Åtminstone hela dagen.

Trots att Ailred egentligen inte var trött, så hade han verkligen ingen lust att kliva ur sängen. Snarare skulle han mer än gärna ligga kvar där intill henne hur länge som helst, för bara det var en helt fantastisk känsla. Och inte hade han bråttom heller, han hade ingen anledning att kliva upp än alls - han hade faktiskt lyckats ha den här dagen fri ifrån möten och de flesta plikter han numera hade, dels för att dem han jobbade med skulle kunna roa sig på festen utan att behöva oroa sig för morgondagen. Själv hade han velat ha en ledig dag att tillbringa med Amethyst, men nu skulle han hellre tillbringa den med Candra. Eller båda två för den delen. Men han kom på att han inte hade en aning om ifall Candra hade någon tid att passa eller något, visserligen skulle hon kanske sagt det men det skadade inte att fråga.
"Har du nåt för dig idag?", frågade han, önskade att hon skulle vara hans hela dagen men vad visste han, kanske behövde hon iväg på något.

Candra makade sig ytterligare lite närmare honom, så att hon kunde vila sin kind mot hans bröstkorg. Benet la hon i kors över hans, ritade sedan olika mönster och figurer mot hans bara hud med pekfingret. Hon önskade att varenda morgon skulle se ut så här, att det alltid skulle vara frid och fröjd. Om det ändå vore så enkelt. Hon vred på huvudet en aning för att kunna blicka upp mot hans ansikte, studerade varenda liten del i tur och ordning. Allt från de där beroendeframkallande läpparna, till hans käkben, näsa, hans vackra ögon, de fina fransarna, ögonbrynen... Vartenda ansiktsdrag var så unikt, och något som hon tänkte ta god tid på sig att beundra och memorera.
"Din hela dagen..." viskade hon, och det ryckte lätt i hennes mungipor, "och så länge du vill."

Ailred log och lade armen bättre om henne, rös lite lätt till då han kände hennes fingrar mot sitt bröst. Han fäste blicken på hennes ansikte, som var så otroligt vackert. Hela hon var så otroligt vacker, både utsida och insida. Han drog händerna genom hennes mjuka hår, medans den andra fortfarande vilade mot hennes korsrygg. Han log mjukt, böjde lätt ner huvudet för att ge henne en puss på näsan med ett något busigt leende.
"Bra, för jag har ledigt idag och kan inte komma på nåt bättre sätt att tillbringa den än med dig", sade han mjukt.

Candra gav ifrån sig ett lågt skratt. Att han inte hade några kungliga plikter att ta itu med under dagen lät bra i hennes öron, för det betydde att hon skulle få ha honom för sig själv. Hon var inte direkt en person som tyckte om att dela med sig.
"Mm, och göra vad?" frågade hon, fladdrade oskyldigt med sin långa ögonfransar. Hon kunde i alla fall nämna en eller två saker som genast dök upp i hennes huvud, det fanns ju minsann en hel del intressant att sysselsätta sig med.

Ailred log, det där fladdret med ögonen fick honom verkligen helt på fall. Hon var fantastiskt vacker i vanliga fall, och när hon ansträngde sig på det där viset kunde hon få honom att göra vad som helst. Han skulle väl slå knut på sig själv för att göra henne nöjd, vad hon än bad om. Han log lite busigt igen, uppenbart på gott humör med sitt nästan lite pojkaktiga leende.
"Har min sköna dam några förslag?", sade han retsamt, han kunde sannerligen komma på en del. Han log retsamt igen.
"Jag kan då komma på ett och annat.. Spännande som inte ens kräver att vi kliver upp ur sängen", sade han retsamt, något menande.

Hon spärrade lätt upp ögonen, som om hon spelade både intresserad och nyfiken över vilka förslag han kunde tänkas ha. Svårt att räkna ut att de nog var inne på samma tankebanor var det inte. Candra drog lätt med sina naglar över hans bröstkorg samtidigt som hon sög på läpparna.
"Jag kan, liksom du, komma på ett och annat.. spännande. Vi behöver inte ens en säng till det, vilken yta som helst fungerar." Rösten var mjuk och len som honung, men blicken var raka motsatsen som avslöjade att hon inte alls hade särskilt oskyldiga, barnvänliga tankar eller förslag att lägga fram på bordet.

Ailred skrattade till lätt, log lurigt emot henne. Det var en barnlek att räkna ut att hon var inne på samma spår som honom. Eller barnlek och barnlek, särskilt barnvänligt var det ju då inte.
"Jag vill definitivt veta mer om dina planer", sade han mjukt, fortfarande med samma leende på läpparna. Hennes fingrar fick honom att rysa till, njöt bara av den så lätta beröringen. Strax efter att han pratat klart drog han något menande - och även lite retsamt - ena handen ner mot hennes höft.