[PRS] Step brothers

"Men du kan ju få raka A:n om du försöker," påpekar Edward och granskar den andra sjuttonåringen. Han förstår inte varför den andra inte vill ha bättre betyg, han förtjänar ju det."Om jag hjälper dig att plugga då?" frågar han och kramar om den stora nallebjörnen i sin famn.
"Det gör det ju visste, jag har alltid rät."

"Jag har faktiskt några A:n", försvarar sig Derek, putar med underläppen. "Vad tror du om mig egentligen?"
Sjuttonåringen reser sig upp, skjuter in stolen och stryker bort håret ur ansiktet.
"Då kan jag börja tänka på det", svarar Derek. Sanningen är att han blir sådär konstigt glad av Eddies förslag och att han definitivt inte har något emot att vara med denne - aldrig att han skulle erkänt det, men..
"Du har inte alltid rätt, alls, käreste Edward"

"Jag tror ingenting," säger Edward oskyldigt och skakar på huvudet. "Jag tycker bara att du förtjänar att ha A i alla ämnen möjliga," berättar han med ett enkelt leende mot den längre. Sjuttonåringen lägger huvudet på sned, och höjer enkelt på ögonbrynen med ett roat leende på läpparna. "Jag har visst rätt, käraste Derek. Ska du följa med mig iallafall?" undrar han när den andra ställer sig upp från stolen. "Du som skulle leta upp dina andra vänner."

Derek muttrar något om att det gjorde Eddie visst, sedan fnyser han tyst.
"Det är snällt av dig, Edward lille", svarar han sedan, kliar sig på näsryggen och rynkar på ögonbrynen. Det stör honom samtidigt som det nöjer honom att Eddie ler sådär roat.
"Har du, käraste ? För jag tror inte det. Och jag reste mig faktiskt upp för att.. " han tappar bort sig. "Äsch. Skitsamma.."

Edward puttar upp nallebjörnen i sin famn, så att han kan få bättre håll om den.
"Jag är alltid snäll. Och, kalla mig inte lille är du snäll," påpekar han och tittar på de rynkade ögonbrynen. Av någon anledning, känner han att den andra skulle kunna göra vilket ansiktsuttryck som helst, och Eddie skulle fortfarande finna honom attraktiv. Varför vet han inte, men det är någonting som tilltalar honom. "Säg en enda gång jag haft fel," ber han och ler än en gång när den andra tappar bort sig. "Vill du röra dig hemåt? Det har börjat snöa ute." säger han, för att byta samtalsämne.

"Alltid snäll", citerar Derek, kniper ihop munnen till ett streck. "Varför inte? du är ju kortare än mig, plutten." Han skrattar lite kort, kan liksom inte hindra det som så många andra gånger när han är med Eddie.
"Det har väl hänt några gånger.." Derek vill inte erkänna sitt misstag, men han vet att han har lite fel där. "Jag skulle erkänna mina fel, om jag hade några."
Han kollar ut på gatan, på de små flingorna som singlar ner på marken.
"Visst, det kan vi väl."

När den längre kniper ihop sina läppar till ett sträck, kan inte Edward hindra sig från att skratta.
"Uppfattade jag ironi i det där eller?" undrar han mellan skrattet. Han vet att han inte är jättesnäll, men elak skulle han inte säga att han är. Edward.. tja.. behandlar folk med lite mindre respekt när han kommer nära dem. Om det är dåligt eller inte, vet han inte. "Jag är inte så jävla kort, jätten," skjuter han tillbaka och skakar på huvudet. Edward börjar röra på benen, ut ur restaurangen efter han sagt hejdå till kompisen bakom kassan. Han ser hur röken samlas vid hans mun när han stiger ut i den svala luften. "Eller vill du leka med snön, Derek?"

"Absolut inte", svarar Derek. "Men jag menar.. jag hatar människor och sarkasm är mitt enda försvar."författaren citerade inte alls Dylan O'Brien watcha talking 'bout
"Kort, nejdå, men jag har inte växt klart en så om några månader är du väldigt kort", påpekar han, följer efter den andre ut ur restaurangen.
"Jag vill leka med snön om det betyder att jag får mula dig"

"Inte?" undrar Edward ytterligare med höjda ögonbryn när han ser bak på den andre. "Och varför hatar du människor, om jag får fråga?" Eddie vänder på klacken, så att han går baklänges, på så sätt kan han se på den längre när han går. "Vem säger att jag växt klart då?" frågar han och ler nöjt. Visst är nästintill alla i hans familj korta, men han kan alltid hoppas.
"Du kan alltid försöka gullet, men det tror jag inte du kommer lyckas med." påpekar han och kollar ner på sakerna i sina armar.

"Jag var ironisk", suckar Derek, himlar med ögonen och böjer sig ner. Snön kyler ner hans händer, isar blodådrorna när han kramar ihop en snöboll. "De är dumma i huvudet. Inte för att jag är bättre men jag försöker", förklarar han. "Jag säger det. Din pappa är inte lång, han heller. Och jag lyckas faktiskt med det mesta, bara så du vet det, Edward, hjärtat."